Det som undersöks i uppsatsen är hur ljudsyntes och synthar kan användas för att musikaliskt översätta ett rum utifrån en semiotisk analys av en bild. Det blir alltså ett utforskande och utvecklande av en metod som kan användas för att skapa en form av musikaliska fotografier av rum och dess inredning. Syftet med studien är då att fördjupa kunskapen om transmodala översättningar där man utgår från de semiotiska resurser som en bild på ett rum har. För att denna översättning ska vara möjlig att utföra har en gestaltningsmatris utarbetats från diverse teorier och koncept såsom klangfärg, textur, fonetisk arkitektur, perception, kommunikation, spatialitet och Gibsons virtuella mixerkoncept (2005). Matrisen testas genom ett lyssningstest och kvalitativ intervjustudie där sex personer får höra musikaliska gestaltningar av varsitt rum i deras privata bostäder. Det studien bidrar med är nya perspektiv till kunskapsluckorna som finns mellan forskningstraditioner inom multimodalitet, och på så sätt utvecklas en konkret metod som kan användas för att gestalta fysiska objekt. Utifrån ett övergripande perspektiv kan studien bidra med en metod för transmodal tolkning som kan användas som mall för framtida transmodala översättningar. De frågor som uppsatsen är intresserade av att svara på är: Hur kan man genom subtraktiv ljudsyntes göra en transmodal översättning som gestaltar objekt och kommunicerar ett rum? Och: Hur uppfattar och upplever en grupp personer transmodala översättningar av bilder till musik? Första frågan besvarades genom matrisen som skapades, men huruvida matrisen kommunicerade rummen väl var en annan fråga. Resultatet av intervjuerna visade att matrisen inte var användbar för att kommunicera rum på det avsedda sättet. Den andra frågan besvarades i resultatkapitlet där informanternas upplevelser och uppfattningar redovisades. Det var en stor bredd på deras svar, men de viktigaste punkterna var att informanterna valde rum utifrån hur de uppfattade låtens ”ljus”, känslomässiga kopplingar till musiken och mängden ljud kopplat till tätheten på rummets inredning. I diskussionskapitlet diskuteras studiens resultat där det tas upp vilka adjektiv informanterna använde för att beskriva musiken, samt hur deras bakgrund spelade roll i antalet rätt de fick. De specifika adjektiv som diskuterades var luftighet, kyrklighet och ljushet. Ytterligare granskades hur informanterna gjorde sina val; grundades de i känslor eller i de musikaliska element de kunde höra? Transmodala översättningarnas svårigheter tas också upp i och med att det kan ha varit svårt för informanterna att förstå hur översättningen gjorts, men även för att vissa rum hade liknande inredning. Därefter diskuterades matrisen och hur den kunde förbättras utifrån vad både informanterna sagt och vad som lyfts tidigare i kapitlet. Uppsatsen avslutas med att resonera kring olika sätt som musiken kan användas, samt vad som kan vara värt att studera vidare inom forskningen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-41691 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Parnerup, Andreas |
| Publisher | Högskolan Dalarna, Institutionen för kultur och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0733 seconds