Denna uppsats avser studera hur kvinnor i diaspora framställs på film. Undersökningen är utförd på filmerna Persepolis (Marjane Satrapi, 2004) och Exils (Tony Gatlif, 2007). De teoretiska utgångspunkter som uppsatsens analysdel grundar sig på är: postkolonialism, hybriditet och postkolonial feminism. Analysen är utförd efter mina egna frågeställningar, tolkningar och reflektioner, med hermeneutiken som metod. Slutsatsen visar att kvinnorna i diaspora framställs som starka och självständiga. De visar motstånd mot auktoriteter. Dock finns det i framställningen även spår av koloniala stereotyper. Samtidigt framställs också kvinnorna med hybrida identiteter. De känner tillhörighet och utanförskap både i sina hemländer och i västvärlden, och de båda ger sig ut på var sin resa undan samhälleligt och patriarkalt förtryck för att nå personlig frihet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-17038 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Morberg, Louise |
| Publisher | Högskolan i Halmstad, Sektionen för humaniora (HUM) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds