Detta arbete syftar till att undersöka verksamma historielärares uppfattning om narrativ historieundervisning. Den didaktiska pendeln har svängt i takt med de trender som färgat undervisningen och den narrativa traditionen har kommit och gått. Narrativ undervisning är ett omdiskuterat ämne men dess fördelar har sedan 1980-talet etablerats i allt större utsträckning, trots det lyser den berättande läraren med sin frånvaro i majoriteten av de svenska klassrummen. Den befintliga forskningen kring narrativ historieundervisning har sällan riktats mot verksamheten på mellanstadiet, vilket denna studie har haft som huvudsakligt fokus. Under de genomförda intervjuerna beskriver verksamma historielärare på mellanstadiet hur de förhåller sig till narrativ historieundervisning samt hur de upplever att narrativ undervisning påverkar deltagande individer. Utifrån den samlade definitionen av narrativitet, vilken grundar sig på teoretiker som Rüsen, Karlegärd och Fines, analyseras intervjuerna. Studien visar att verksamma historielärare har en mycket bred syn på begreppet narrativitet och gärna använder sig av externa medier hellre än att bedriva den klassiska formen av narrativ undervisning. Trots att den berättande läraren verkar lysa med sin frånvaro ser de intervjuade lärarna mycket positivt på andra former av narrativitet i klassrummet och har ambitioner att utöka detta arbete ytterligare, men att yttre faktorer gör att de känner sig begränsade.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hkr-20669 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Svensson, David, Löfgren, Elin |
| Publisher | Högskolan Kristianstad, Fakulteten för lärarutbildning, Högskolan Kristianstad, Fakulteten för lärarutbildning |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds