Denna studie har undersökt hur Israel- Palestina konflikten kartlagts i de två dagstidningarna Dagens Nyheter (Sverige) och The New York Times (USA). Frågan som besvarats är hur rapporteringen i artiklarna under två utvalda månader (juni-juli 2014) sett ut, utifrån teorier om krigs- och fredsjournalistik, mediernas roll som opinionsbildare, narrativitet och förenkling av konflikter. Materialet består av totalt 158 artiklar, 62 från Dagens Nyheter och 76 från The New York Times. Undersökningen har gjorts genom en kvantitativ innehållsanalys som har lagt grunden för en jämförelse mellan de två tidningarna för att urskilja likheter och skillnader i rapporteringen. Resultaten av vår studie leder oss till slutsatsen att de två tidningarna rapporterar på ett liknande sätt. Israel nämns överlägset flest gånger i båda tidningar. De inkluderar oftare historiska aspekter än framtida, vilket gör att deras rapportering inte fullständigt håller måtten för att kallas fredsjournalistik. The New York Times publicerar mer frekvent omfattande och långa reportage, medan majoriteten av Dagens Nyheters artiklar är korta och koncisa.

Detta arbete syftar till att undersöka verksamma historielärares uppfattning om narrativ historieundervisning. Den didaktiska pendeln har svängt i takt med de trender som färgat undervisningen och den narrativa traditionen har kommit och gått. Narrativ undervisning är ett omdiskuterat ämne men dess fördelar har sedan 1980-talet etablerats i allt större utsträckning, trots det lyser den berättande läraren med sin frånvaro i majoriteten av de svenska klassrummen. Den befintliga forskningen kring narrativ historieundervisning har sällan riktats mot verksamheten på mellanstadiet, vilket denna studie har haft som huvudsakligt fokus. Under de genomförda intervjuerna beskriver verksamma historielärare på mellanstadiet hur de förhåller sig till narrativ historieundervisning samt hur de upplever att narrativ undervisning påverkar deltagande individer. Utifrån den samlade definitionen av narrativitet, vilken grundar sig på teoretiker som Rüsen, Karlegärd och Fines, analyseras intervjuerna. Studien visar att verksamma historielärare har en mycket bred syn på begreppet narrativitet och gärna använder sig av externa medier hellre än att bedriva den klassiska formen av narrativ undervisning. Trots att den berättande läraren verkar lysa med sin frånvaro ser de intervjuade lärarna mycket positivt på andra former av narrativitet i klassrummet och har ambitioner att utöka detta arbete ytterligare, men att yttre faktorer gör att de känner sig begränsade.

I den här uppsatsen undersöker jag hur den fotobaserade konstnären Denise Grünstein använder sig av det fotografiska mediets möjligheter och begränsningar. Syftet med uppsatsen är att undersöka det narrativa draget i Denise Grünsteins iscensatta fotografier. Hur det narrativa draget gestaltas och varför Grünstein använder sig av ett narrativt drag. Begreppet narrativitet utreds och används för att tolka fem av Grünsteins fotografiska verk. Genom att förstå narrativitet öppnas även dörrar för en djupare förståelse för hur bild kommuniceras. Därav uppsatsen titel ”Jag ser vad du säger”. Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i Mieke Bals teori om hur narrativitet i form av information skapas och förmedlas i bild. Bal definierar fem narrativa karaktäriseringsbegrepp: ”utmärkande gestalter”, en ”fiktiv talesperson”, ”identifierbara platser och miljöer”, ett ”hypotetiskt förhållande till tid och rum”, samt en ”förändringsprocess där en händelse övergår till en annan händelse”. De narrativa karaktäriseringsbegreppen, inom ett specifikt medium, blir pusselbitar som bidrar till att föra fram bildens dolda berättelse. Utifrån dessa karaktäriseringsbegrepp analyseras fem utvalda verk av Grünstein. Vidare har även konstnären själv, via mailkorrespondens, delgett sin bild av hur hon ser på narrativitet i förhållande till sina verk. I uppsatsens slutdiskussion fastslår jag att Micke Bals narrativa karaktäriseringsbegrepp kan användas för att analysera det narrativa draget i Grünsteins iscensatta fotografier. Uppsatsen drar slutsatsen att Denise Grünstein använder sig av ett narrativt drag i sina fotografier för att ge liv åt komplexa, reflekterande och gränsöverskridande berättelser som säger någonting nytt om världen.

<p>By reading three 21st century books am I trying to see how the female friendship is described in literature of our days. The books are Rebell med frusna fötter by Johanna Nilsson, Lutherska badet by Unni Drougge and I närheten av solen by Hanna Wallsten. They are all written by Swedish authors and taking place in Stockholm in the early years of 2000. I am doing a critical reading against the roles of “heteronormativitet” as the word is described by Tiina Rosenberg and Fanny Ambjörnsson trying to see how the characters are following or breaking these roles. The books are also read comparative to each other. I am doing what I call a “väninneläsning” where the female friends are being the narrative engine in the story, helping the main character to construct a new and stronger subjective self. My conclusions by this reading are that the friendship is opening up for a change of the roles of relation(ships) between women and man. It creates a possibility of a life were the women can choose to live in a “vänskapsfamilj”, a friendship family. The power of choice gives her a new strength in demanding equal rights compared to the man.</p>

By reading three 21st century books am I trying to see how the female friendship is described in literature of our days. The books are Rebell med frusna fötter by Johanna Nilsson, Lutherska badet by Unni Drougge and I närheten av solen by Hanna Wallsten. They are all written by Swedish authors and taking place in Stockholm in the early years of 2000. I am doing a critical reading against the roles of “heteronormativitet” as the word is described by Tiina Rosenberg and Fanny Ambjörnsson trying to see how the characters are following or breaking these roles. The books are also read comparative to each other. I am doing what I call a “väninneläsning” where the female friends are being the narrative engine in the story, helping the main character to construct a new and stronger subjective self. My conclusions by this reading are that the friendship is opening up for a change of the roles of relation(ships) between women and man. It creates a possibility of a life were the women can choose to live in a “vänskapsfamilj”, a friendship family. The power of choice gives her a new strength in demanding equal rights compared to the man.

Uppsatsen utgår från en plats i Norrköpings tätort, Sylten. Syftet är att undersöka hur Sylten laddas med betydelser genom berättelserna om platsen. Genom perspektiv som rum/plats och narrativitet problematiseras och analyseras berättelserna. Empiriskt behandlar uppsatsen artiklar ur lokaltidningar, tryckta broschyrer, historiker samt romanen Kungens rosor av Moa Martinson. Slutsatserna berör kortfattat på vilket sett Sylten får rollen av ett förlorat paradis i berättelserna och hur denna roll förstärks av att Moa Martinson gjorde platsen till litterär miljö. Martinsons roman ringas in som en motberättelse och Sylten som en minnesplats.

The subject of this thesis is the communicative practice of strategic storytelling. The aim of the study is to analyse how storytelling is used and handled by organizations to reach comprehensive organizational goals. Within the all-embracing cultural context of modern Western society, here discussed through the concept of the new economy, strategic storytelling is explored in four areas: organizational discourses of strategic storytelling, narrativity as a resource to create and express values connected to the organization, storytelling as a practice of recontextualization and storytelling as an interactive tool. The data consists mainly of strategic stories but also of interviews, observations and documents collected from four Swedish organizations: two companies, a municipality and a congregation of the Church of Sweden. Applying a narratological, social semiotic and dialogical perspective the study investigates how narrativity is used by organizations as a resource to create identification and relations with and among stakeholders. The analyses in the study indicate that meaning is created in different layers. The structural resources of stories are used in various combinations to make organizations appear in specific ways in different situations. Furthermore, the picture of the organization is shaped not only by the stories themselves but also by the very fact that the organization is using storytelling. The potential of recontextualization that is characteristic of narratives is shown to be essential in offering possibilities of identification and a sense of community through storytelling. Furthermore, the fact that a story is told by an individual is shown to play a crucial role in creating a personalized picture of the organization. In strategic storytelling the interpersonal function seems to dominate over the ideational. This is a major finding of the analysis. More specifically, ideation is used as a tool to create interpersonal relations. The study also indicates that strategic storytelling comes with different possibilities and complications depending on what kind of organization is using it. Moreover, it is proposed that narrative as a form of communication fits perfectly within the broader cultural context of the new economy, characterized by commercialization, informalization, individualization and management practices founded on the strategic use of values.

Denna studie syftar till att med hjälp av kvalitativ metod undersöka hur antisemitism kan ta sig uttryck i skolan och hur historielärare kan arbeta för att motverka detta. Studiens utgångspunkt är att ett arbete mot antisemitism är i linje med såväl skolans övergripande värdegrund som histo-rieämnets syfte och mål. Den kvalitativa undersökningen bestod av semistrukturerade intervjuer med fyra informanter som var och en arbetar med antisemitismfrågor på myndighet, organisation och projekt. Intervjuerna analyserades sedan utifrån teorier om antisemitism som begrepp och fenomen samt historiedidaktiska teorier. Det empiriska materialet visade en övergripande samstämmighet i vad antisemitism innebär som fenomen och hur detta kan yttra sig i skolmiljön. Manifestationerna av antisemitism i skolan kan säkerligen tacklas på olika sätt och historielärare ska inte bära detta ansvar ensamt. Däremot utgår denna studie från att historieämnet lämpar sig för en undervisning mot antisemitism. Infor-manterna har därför fått resonera över vad en historielärare bör undervisa om för detta syfte. Em-pirin visar att informanterna mångt om mycket tar upp samma eller liknande resonemang. En av de mest utmärkande slutsatserna från studien är att undervisningen kräver att antisemitism sätts in i en större historisk kontext, detta gäller både historisk och nutida antisemitiska yttringar. Även undervisning om antisemitism utifrån ett kontinuitets- och förändringsperspektiv framkommer som en viktig del av detta. Fynden överensstämmer med den tidigare forskning som finns om undervis-ning mot antisemitism och Förintelseundervisning. De resultat och slutsatser som studien presenterar kan inte ses som fullt generaliserbara för undervisning mot antisemitism. Studien kan däremot peka lärare i rätt riktning i att både känna igen antisemitism i skolan och vad som kan undervisas om för att motverka den. Men även med de svårigheter som kan uppstå, och den komplexitet som läraren kan uppleva, i undervisningssi-tuationen. Studien kan utöver detta ge indikationer på vidare forskning inom ämnet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur nationer använder nationsmarknadsföring och narrativitet för att förmedla en särskild bild genom att nyttja Eurovision Song Contest som kommunikationsplattform. Undersökningen görs via en semiotisk analys som granskar utvalda visuella delar från tre nationer som agerat värd för evenemanget mellan åren 2009–2018. Resultatet av analysen visar på att nationerna följer olika narrativa spår som lyfter särskilda saker. I diskussionsavsnittet tas två olika hypoteser upp angående värdländernas nationsmarknadsföringar. Den ena är den kulturella hypotesen, alltså att värdlandets kulturella bakgrund präglar nationsmarknadsföringen. Den andra är den strategiska hypotesen som syftar till att värdlandet strategiskt väljer att använda särskilda narrativ utifrån exempelvis sin politiska situation. Diskussionen poängterar dock att andra faktorer kan ha inverkan på nationsmarknadsföringen, såsom huruvida nationen tidigare varit värdland i evenemanget.

This study examines the relationship between music and image in two of Hayao Miyazaki's films. Based on literature studies on film music and narrativity, together with an analysis of how the music is used in the films Howl's Moving Castle and Kiki's Delivery Service, the study shows how the music affects the narrative. The questions discussed in this reflective essay are: What is the narrative function of Hisaishi's compositions for Miyazaki's Studio Ghibli films? What is the function of the leitmotifs and are any musical codes used? Does diegetic music appear in the films? How are the leitmotifs associated with the characters in different situations? Do the motifs convey objects, characters, emotions, places or something else? The conclusion of the paper shows that by using leitmotifs, musical themes and codes, Hisaishi has managed to strengthen and enhance the narrative of both films. Hisaishi's compositions for both Howl's Moving Castle and Kiki's Delivery Service have been shown to play a significant role in the viewer's experience of the film and its plot. Hisaishi's use of leitmotifs varies depending on the character, event or emotion it represents. Some of the leitmotifs convey the characters' emotions and expressions to the audience, which we would otherwise not see through dialogue alone. The composer also uses a lot of musical codes and even diegetic music. Several cultural musical codes can be heard that make the audience associate with a Western culture.