Syftet med konkurrenslagstiftningen är att främja konkurrensen marknadsaktörer emellan. En effektiv konkurrens bidrar till en bättre resursanvändning i samhället, medan en otillräcklig konkurrens ledertill onödigt stora kostnader. Sedan inträdet i den Europeiska Unionen (EU) 1995 har Sverige ett dubbelt rättssystem för konkurrensrätt, den EU-rättsliga lagstiftningen är inte bara vägledande utan i materiellt hänseende även bindande. En grundläggande bestämmelse inom konkurrensrätten är förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, detta regleras i 2:1 Konkurrenslag 2008:579 (KL) och i artikel 101.1 Lissabonfördraget (EUF-fördraget). Ett sådant samarbete innebär att två eller flera företag går samman och avtalar om exempelvis pris eller marknadsuppdelning och är föremål för uppsatsens undersökning. Uppsatsen syftar till att undersöka viss problematik som uppstår vid tillämpningen av denna lagstiftning. Ett parallellt marknadsuppträdande kan ha många grunder, men det kan också indikera att en samordning föreligger. Det parallella uppträdandet i sig är inte förbjudet, förutom när det grundar sig i ett samordnat förfarande. Det är dock inte alltid enkelt att fastställa när så är fallet och det är vad uppsatsen undersöker. Ur den EU-rättsliga praxisen framkommer tre kumulativa rekvisit som slår fast när ett samordnat förfarande anses föreligga. En allmängiltig rättsvetenskaplig princip är att den som påstår någonting också ska styrka detta. Samma princip gäller i lagstiftningenom konkurrensbegränsande samarbeten, där dock viss oklarhet råder kring bevisbördans placering. Uppsatsen försöker fastställa när bevisbördan förflyttas från den som påstår att en överträdelse skett (ofta en konkurrensvårdande myndighet) till företagen. Det som framkommer är att det finns tre olika presumtionsregler för bevisbördans placering. Två av dessa rör samordnade förfaranden medan en rör avtal. Dessa presumtionsregler föreskriver när bevisbördan hamnar hos företagen och vad dessa då måste bevisa. Till sist undersöks tre stora, svenska kartellmål. Syftet med framställningen är att undersöka hur det svenska rättsväsendet följer och tolkar det som framkommit i EU-rätten. Det ska råda full konvergens mellan de materiella reglerna. Marknadsdomstolen (MD) uttalar i ett av målen att de EU-rättsliga processrättsliga reglerna är vägledande men att dessa måste följas för en enhetlig tillämpning av den materiella lagstiftningen. MD väljer att tolka och använda sig av EU-rätten i samtliga undersökta rättsfall, vissa brister kan dock skådas och nya frågeställningar uppkommer. / The aim of competition law is to support competition between operators. An effective competition will contribute to a better use of recourses in society, while an inadequate competition leads to unnecessarily big costs. Since Sweden joined the European Union (EU) in 1995 the country has got a double competition law. The EU-law is not only indicative but also binding when it comes to the material part. A fundamental part of the competition law is the prohibition of restrictive cooperation. This part of the law is regulated in the Swedish Competition Act Chapter 2, Article 1 and in article 101.1 of the Lisbon Treaty. Such a restrictive cooperation means that two or more companies get together and for instance agree over prices or market sharing. The essay aims to investigate some problems that come up at the application of the law. Parallel conduct can have many reasons, but it can also indicate a concerted practice. The parallel behavior in itself is not improperly, it is only forbidden when it occurs because of a concerted practice. However, it is not always easy to detect this, and that is what the essay aims to investigate. As a result the essay finds that there are three cumulative requirements which state when a concerted practice is at hand. A universal principle is the principle that tells us that the one who states something also has to prove that statement. This is current also in the competition law, thought here is some confusion about the placement of the burden of proof. The essay wants to find out when the burden of proof is moved from the part which states that there is a law violation over to the companies. It is found that there are three different presumption rules that tell us when the companies get the burden of proof and what they then have to prove. Two of those rules concern concerted practice while one concerns agreements. At last three important Swedish cartel cases will be investigated. The aim is to find out how the Swedish judicial system monitors and interprets the EU-law. There is to be full convergence between the material laws. Marknadsdomstolen (MD) declares in one of the cases that even the procedural EU-law has to be followed, because otherwise also the material part would differ. MD makes use of the EU-law in all the investigated cases, however some gaps can be found and new issues arise.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-7938 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Lindström, Anna, Büttner, Rasmus |
| Publisher | Karlstads universitet, Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT, Karlstads universitet, Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0137 seconds