Syftet med konkurrenslagstiftningen är att främja konkurrensen marknadsaktörer emellan. En effektiv konkurrens bidrar till en bättre resursanvändning i samhället, medan en otillräcklig konkurrens ledertill onödigt stora kostnader. Sedan inträdet i den Europeiska Unionen (EU) 1995 har Sverige ett dubbelt rättssystem för konkurrensrätt, den EU-rättsliga lagstiftningen är inte bara vägledande utan i materiellt hänseende även bindande. En grundläggande bestämmelse inom konkurrensrätten är förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, detta regleras i 2:1 Konkurrenslag 2008:579 (KL) och i artikel 101.1 Lissabonfördraget (EUF-fördraget). Ett sådant samarbete innebär att två eller flera företag går samman och avtalar om exempelvis pris eller marknadsuppdelning och är föremål för uppsatsens undersökning. Uppsatsen syftar till att undersöka viss problematik som uppstår vid tillämpningen av denna lagstiftning. Ett parallellt marknadsuppträdande kan ha många grunder, men det kan också indikera att en samordning föreligger. Det parallella uppträdandet i sig är inte förbjudet, förutom när det grundar sig i ett samordnat förfarande. Det är dock inte alltid enkelt att fastställa när så är fallet och det är vad uppsatsen undersöker. Ur den EU-rättsliga praxisen framkommer tre kumulativa rekvisit som slår fast när ett samordnat förfarande anses föreligga. En allmängiltig rättsvetenskaplig princip är att den som påstår någonting också ska styrka detta. Samma princip gäller i lagstiftningenom konkurrensbegränsande samarbeten, där dock viss oklarhet råder kring bevisbördans placering. Uppsatsen försöker fastställa när bevisbördan förflyttas från den som påstår att en överträdelse skett (ofta en konkurrensvårdande myndighet) till företagen. Det som framkommer är att det finns tre olika presumtionsregler för bevisbördans placering. Två av dessa rör samordnade förfaranden medan en rör avtal. Dessa presumtionsregler föreskriver när bevisbördan hamnar hos företagen och vad dessa då måste bevisa. Till sist undersöks tre stora, svenska kartellmål. Syftet med framställningen är att undersöka hur det svenska rättsväsendet följer och tolkar det som framkommit i EU-rätten. Det ska råda full konvergens mellan de materiella reglerna. Marknadsdomstolen (MD) uttalar i ett av målen att de EU-rättsliga processrättsliga reglerna är vägledande men att dessa måste följas för en enhetlig tillämpning av den materiella lagstiftningen. MD väljer att tolka och använda sig av EU-rätten i samtliga undersökta rättsfall, vissa brister kan dock skådas och nya frågeställningar uppkommer. / The aim of competition law is to support competition between operators. An effective competition will contribute to a better use of recourses in society, while an inadequate competition leads to unnecessarily big costs. Since Sweden joined the European Union (EU) in 1995 the country has got a double competition law. The EU-law is not only indicative but also binding when it comes to the material part. A fundamental part of the competition law is the prohibition of restrictive cooperation. This part of the law is regulated in the Swedish Competition Act Chapter 2, Article 1 and in article 101.1 of the Lisbon Treaty. Such a restrictive cooperation means that two or more companies get together and for instance agree over prices or market sharing. The essay aims to investigate some problems that come up at the application of the law. Parallel conduct can have many reasons, but it can also indicate a concerted practice. The parallel behavior in itself is not improperly, it is only forbidden when it occurs because of a concerted practice. However, it is not always easy to detect this, and that is what the essay aims to investigate. As a result the essay finds that there are three cumulative requirements which state when a concerted practice is at hand. A universal principle is the principle that tells us that the one who states something also has to prove that statement. This is current also in the competition law, thought here is some confusion about the placement of the burden of proof. The essay wants to find out when the burden of proof is moved from the part which states that there is a law violation over to the companies. It is found that there are three different presumption rules that tell us when the companies get the burden of proof and what they then have to prove. Two of those rules concern concerted practice while one concerns agreements. At last three important Swedish cartel cases will be investigated. The aim is to find out how the Swedish judicial system monitors and interprets the EU-law. There is to be full convergence between the material laws. Marknadsdomstolen (MD) declares in one of the cases that even the procedural EU-law has to be followed, because otherwise also the material part would differ. MD makes use of the EU-law in all the investigated cases, however some gaps can be found and new issues arise.

No description available.

No description available.

<p>It can be read from the EC treaty that the European Community shall have as its task to promote competition throughout the Community. Competition law exists to ensure competition in a free market, as competition is believed to bring such benefits as efficiency, low prices and innovation. Article 82 EC is meant to promote competition and is also meant to prevent anti-competitive behaviour. For Article 82 EC to be applicable several requisites must be met and one of them is that the undertaking must be in a dominant position. It is no easy task to establish dominance and there are no clear guidelines as how to do so.</p><p>In the United Brands case the ECJ provided a definition of dominance stating that dominance was economic strength enjoyed by an undertaking which enabled it to prevent effective competition and to behave to an appreciable extent independently. Subsequently, in Hoffman La Roche it was stated that some competition does not prevent the undertaking from being dominant.</p><p>One important element in the assessment of dominance is the market share data. However, mere numbers cannot determine dominance and other factors must be taken into account. It is the effect on the market the undertaking has that is of interest and not merely its market share. Such factors may strengthen or weaken the undertaking’s market position. Important to note is that there is no exhaustive list of factors the Community authorities could take into consideration when assessing dominance.</p><p>Through the years, there has been much criticism directed against the application of Article 82 EC and several commentators have argued that it is applied too arbitrary, and that there is no formalistic approach. The Commission has acknowledged the fact that the current case law under Article 82 EC is controversial and is currently working on a review of the provision. It is however doubtful whether the review will have much impact considering that the Commission is bound by existing case law, but possibly it could encourage a development in the future.</p>

No description available.

It can be read from the EC treaty that the European Community shall have as its task to promote competition throughout the Community. Competition law exists to ensure competition in a free market, as competition is believed to bring such benefits as efficiency, low prices and innovation. Article 82 EC is meant to promote competition and is also meant to prevent anti-competitive behaviour. For Article 82 EC to be applicable several requisites must be met and one of them is that the undertaking must be in a dominant position. It is no easy task to establish dominance and there are no clear guidelines as how to do so. In the United Brands case the ECJ provided a definition of dominance stating that dominance was economic strength enjoyed by an undertaking which enabled it to prevent effective competition and to behave to an appreciable extent independently. Subsequently, in Hoffman La Roche it was stated that some competition does not prevent the undertaking from being dominant. One important element in the assessment of dominance is the market share data. However, mere numbers cannot determine dominance and other factors must be taken into account. It is the effect on the market the undertaking has that is of interest and not merely its market share. Such factors may strengthen or weaken the undertaking’s market position. Important to note is that there is no exhaustive list of factors the Community authorities could take into consideration when assessing dominance. Through the years, there has been much criticism directed against the application of Article 82 EC and several commentators have argued that it is applied too arbitrary, and that there is no formalistic approach. The Commission has acknowledged the fact that the current case law under Article 82 EC is controversial and is currently working on a review of the provision. It is however doubtful whether the review will have much impact considering that the Commission is bound by existing case law, but possibly it could encourage a development in the future.

No description available.

No description available.

<p>I denna uppsats utreds och analyseras om och i så fall på vilket sätt, utvidgningen av kretsen skadeståndsberättigade enligt 33 § konkurrenslagen kan förväntas påverka de konsumenter som därmed omfattas, samt hur företag kan komma att agera efter lagändringen. Syftet är även att, i förhållande till de slutsatser om lagändringens betydelse som presenterats i förarbetena samt de i uppsatsen framförda slutsatserna, analysera hur dessa samtliga slutsatser förhåller sig till en effektiv tillämpning utifrån perspektiv om ekonomisk effektivitet och rättssäkerhet.</p><p>De slutsatser som nås i uppsatsen är huvudsakligen att konsumenter även efter lagändringen kommer att ges för få incitament för att de skall finna det värt ansträngningarna att tillvarata sin skadeståndsrätt. Varken förarbetenas mål om en mindre skillnad i rättskyddet mellan företag och konsumenter, eller strävan efter en ökad ekonomisk effektivitet kommer således att uppnås. Sammanfattningsvis är det således tveksamt om lagändringen bidrar till en mer effektiv rättstillämpning av skadeståndsparagrafen.</p>

<p>Uppslaget till vår uppsats har framkommit som ett resultat av diskussioner mellan författarna och handledare. Författarna har alla tre en företagsekonomisk bakgrund och har tidigare studerat de företagsekonomiska aspekterna av området varumärken och renommésnyltning.</p><p>Varumärken och andra immateriella rättigheter är i dagens samhälle ett viktigt område för företag. Om ett företag kan visa upp ett starkt varumärke med ett gott renommé/anseende kan de skaffa sig konkurrensfördelar på marknaden. I och med att det finns ett vinstintresse bland företag så finns alltid risken att andra företag vill utnyttja ett konkurrerande företags goda renommé för egen vinning skull, alltså renommésnyltning.</p><p>Att detta problem existerar är sedan länge känt och det finns idag lagar och praxis som skall skydda företag från att få sitt varumärke/renommé felaktigt utnyttjat. Varumärken skyddas främst utifrån Varumärkeslagen (Vml) medan felaktigt utnyttjande av ett företags renommé i reklam eller saluföring skyddas utifrån Marknadsföringslagen (MFL).</p><p>Uppsatsen är baserad på de lagar och praxis som tillämpas inom området otillbörlig marknadsföring, då med renommésnyltning som primärt området att studera. Uppsatsen syfte är att fastställa gällande rätt för det rättsliga området renommésnyltning. Vi har genom att studera Marknadsföringslagen samt praxis från Marknadsdomstolen försökt att besvara uppsatsen syfte och problemformulering.</p><p>Efter att ha analyserat alla de fall som utgjort vårt underlag kan vi sammanfattningsvis konstatera att det är väldigt svårt att fastställa klara och tydliga regler som går att applicera i varje fall. Orsaken till detta är att varje fall som MD dömt i skiller sig från de andra, alltså det finns inga fall det där alla kriterier är lika. Dock kan vi konstatera att många likheter finns i MD: s domar och det är dessa som skapar den praxis som finns i dagsläget.</p>