By building a felt time repertoire, designers can sensitively feed a sense of time into their design work. And this in turn can help them produce an interaction gestalt that is richer, more sensual. My research on this suggests that this is not entirely easy, however. One has to develop a ‘feel’ for time. My research exploration began when I worked on designing a biofeedback data system, Affective Health, struggling with the tension and division between clocktime and the users’ unceasingly changing, ‘felt’ experiences. By turning to artistic practice, of music and culinary arts, I hoped to find keys to this question. Through connecting interaction-design research to these practices, I could start unfolding possibilities of temporal aesthetics in interaction design. I point to a space where designers can expand their understanding of felt time and playfully explore the sense of time that interactive systems and physical materials can deliver. Through the aspects below I point to the importance of being sensitive to felt forms and expressions of time to approach the temporal gestalt in interaction. • Through my research I have strived to move outside clocktime and re-imagine the sense of time that interactive systems deliver. • One part of this space is felt rhythms and how they shape temporal experiences. • In common to those rhythms are the rest and pause moments that form their vitality. • One way of working with rhythm is to see how felt shapes and rhythms of time resonate through the temporal gestalt in interaction. • Aesthetic sensitivity, felt timers, can help us to orient ourselves in time. • By approaching time as plastic: time as a form and shape that we can hold on to, squeeze and weave together, we can start finding tools for remoulding the sense of time in systems, artefacts and services. • Finally, I have worked with aesthetic transformations that can encourage people to start experiencing temporality from new perspectives and with a different approach. / I den forskning som ligger till grund för den här avhandlingen har jag, genom en explorativ ansats, undersökt hur man kan förnya och berika sättet på vilket tid behandlas i interaktionsdesignforskning. Med hjälp av den här forskningen kan designers bygga upp en praktikbaserad repertoar, och med estetiskt finkänslighet formge tid och temporalitet i sitt arbete. Detta kan i sin tur hjälpa dem att producera rikare interaktions gestalter som gör det möjligt att uppleva flera tidsuttryck. Min forskning visar på att det dock inte är helt lätt utan kräver att man gradvis utvecklar en "känsla" för tid. Tid har en kraftfull påverkan på våra tankar, känslor och handlingar, men vi är oftast ganska omedvetna om effekten tid har på våra liv. Klockan är ett praktiskt verktyg för att hålla reda på tid en och gör det möjligt att schemalägga händelser och orientera sig i en ström av erfarenheter. Men tid som den representeras av klockan är bara en bråkdel av hur vi förnimmer tid i vårt vardagliga liv. Upplevelsen av tid handlar dock inte bara om längd eller intervall mellan valda ögonblick utan den har också andra dimensioner och skepnader såsom tex styrka eller fasthet. Alla dessa dimensioner gör att tiden existerar för oss. Min utforskning började när jag arbetade med att utforma ett system för biofeedback, Affective Health, där hjärtfrekvens, affekt och rörelse skulle visualiseras på ett sätt som inspirerade till en dialog mellan användare och system. Visualiseringarna skulle representera hur användarnas egna kroppar reagerade och rörde sig i realtid men även ge möjlighet att blicka bakåt genom det förflutna. Som utgångspunkt började jag med att skapa illustrationer baserade på linjära, metriska tidsbegrepp, men jag hade svårigheter att porträttera människors egna skiftande upplevelser av tiden, det vill säga deras individuella upplevelser av rörelser och rytmer, genom de illustrationer jag tog fram. Klocktid stämde inte överens med användarnas egen, kroppsliga, upplevelse av tiden. Genom att vända mig till konstnärlig praktik, närmare bestämt musik och matlagningskonst hoppades jag på att hitta nya lösningar. Tillsammans med Sebastien Boudet, utforskade jag hur tid tar sig uttryck genom surdegsbakning och ett levande material, degen. Genom surdegsbakningen kunde jag se och interagera med tid på nya sätt, t.ex. genom att hålla, krama, sträcka och knåda den. Arbetet hjälpte mig att formulera tankar om och resonera kring en ny sorts tidsestetik som vi normalt inte tänker på i interaktionsdesign. En som förskroppsligar tiden och omvandlar den till ett material som vi kan bearbeta genom design. Jag var dock tvungen att arbeta vidare på hur känslan av tid i surdegsbakning skulle kunna överföras till interaktionsdesign. Detta gjorde jag genom en uppföljande workshop ’BodyTimeTech’ där jag tillsammans med de 15 deltagarna byggde och diskuterade förslag på hur en känsla av tid skulle kunna ta sig uttryck i en interaktiv artefakt. Som resultat av denna såg jag bland annat hur rytmer användes på flera olika sätt. För att utforska rytmer mer i detalj byggde jag Rhythm Poetry, en applikation som jag använde för att undersöka hur upplevelser av rytm kan bearbetas och omvandlas. Jag har en bakgrund som klassisk musiker och altviolinist. När jag reflekterade över min erfarenhet som musiker kunde jag se hur vi inom musik har en väl utformad praktikbaserad kunskap samt ett rikt språk för att gestalta tid genom musiken. Jag bestämde mig för att använda min egen erfarenhet som klassisk musiker för att grunda min förståelse och känsla av vad för slags tidsestetik jag var på väg mot och hade som mål att utveckla. Det var komplext och svårt att använda surdegsbakning och musik för att förstå känslan av tid i interaktionsdesign, men genom att knyta dessa tre praktiker kunde jag öppna upp en potential för tidsestetik i interaktionsdesign. Huvudbidraget av min forskning är en formulering av de mest framträdande aspekterna av upplevd tid som jag utvecklat genom fyra praktikbaserade undersökningar. Sammantaget utgör dessa grunden för en ny sorts tidsestetik som kan hjälpa designers att resonera kring den känsla av tid som interaktiva system och fysiska material kan leverera. Aspekterna i korthet: Ett övergripande tema i min forskning är förhållandet mellan klocktid och upplevd tid, där avhandlingens fokus ligger på aspekter av den upplevda tiden. Ett fokus i detta arbete har varit rytmer och hur de formar upplevelsen i olika processer som tex surdegsbakning och musik. I vissa fall är rytmerna långsamma och sträcker sig över flera timmar, som i bakning, och i andra fall väldigt snabba som i vissa musikstycken. Gemensamt för rytmer är att de definieras av stunder av aktivitet och stunder av paus. Vilan och pausen skapar rytmens karaktär. Men vilan har också ett värde i sig som ger utrymme för att ta paus och återhämta sig, kliva av scenen. Ett sätt att hantera rytmer är att se hur de samspelar i olika temporala gestalter, tex hur de fogas samman till en process som tex bakning eller ett musikstycke, eller hur våra talade och gestikulerande rytmer samspelar när vi kommunicerar med varandra. Att mäta tid är ganska enkelt med en klocka, men om man vill veta mer exakt vad tiden är i en process så måste man ha ett mer raffinerat sätt att undersöka och mäta tiden. Estetisk finkänslighet kan hjälpa oss att orientera oss i tid. Tex i bakningen genom degens textur. Kladdigheten eller fastheten i degen berättar för oss att vi har arbetat oss fram till en viss tidpunkt i processen och vad som är kvar att göra. Genom att uppleva förändringarna genom flera sinnen kan vi orientera oss i tid med hjälp av estetisk finkänslighet. Detta leder till nästa aspekt av upplevd tid som jag vill framhäva och som handlar om tidens plasticitet. Genom att närma sig tiden som plastisk, dvs något som kan klämmas på, sträckas, knådas eller vävas samman, kan designers börja bearbeta den på flera olika sätt som ligger närmare vår rika upplevda känsla av tid. Slutligen har jag i min utforskning genomgående arbetat med omvandlingar av tidsaspekter, för att skapa en uppfattning om tex en rytm på nya, ibland överraskande sätt. Transformationer filtrerar aktiviteter genom olika former och uttryck. De kan tex omvandla hjärtslag till färgförändringar. Att omvandla tid på detta sätt, kan ge en helt ny syn på den ursprungliga tidsformen. Det kan leda till att man börjar se saker (tex sitt hjärta) från nya perspektiv och med nya förhållningssätt. Jag pekar på och beskriver dessa aspekter för att förnya och berika samtalet och praktiken kring tidsestetik i interaktionsdesignforskning. Genom aspekterna vill jag betona vikten av att som designer uppöva finkänslighet för tidens förkroppsligade former och uttryck och att ha ett rikt formspråk för tid. Således kan detta arbete aldrig riktigt avslutas, eftersom det bara är ett steg på vägen mot en pågående utveckling av nya interaktionsdesignpraktiker. / <p>QC 20161220</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-198547 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Kosmack Vaara, Elsa |
| Publisher | KTH, Medieteknik och interaktionsdesign, MID, SICS, Swedish ICT |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-CSC-A, 1653-5723 ; 2017:06 |
Page generated in 0.0039 seconds