Nästa år kommer Barnkonventionen med största sannolikhet att bli lag i Sverige. I artikel tre och tolv framgår att barnens bästa ska komma i första rummet i alla åtgärder som rör barnet. Vad som är barnens bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egna erfarenheter och åsikter. I mitt projekt har jag valt att utgå från detta scenario och ställer mig frågan hur jag som arkitekt kan förhålla mig till barnets eget perspektiv då jag ritar ett arkitekturförslag. Jag har valt att fokusera på förskolan som program av den anledningen att de flesta barn i Sverige berörs av dessa miljöer. / Next year will United Nations Children Convention with a high probability become established as a law in Sweden. Article three and twelve states that the best of the child will be first priority in all actions regarding the child. What decides is the best for the child have to be accessed in each case and regards will be taken according to the child's own will and experiences. In my project I have chosen to act out of this scenario and ask myself the question how I as an architect can produce an architectural proposition with regards from the children's own perspective.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-221836 |
| Date | January 2018 |
| Creators | van de Meulebrouck, Tanja |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds