Graphics Processing Units (GPU) are increasingly being used for general-purpose programming, instead of their traditional graphical tasks. This is because of their raw computational power, which in some cases give them an advantage over the traditionally used Central Processing Unit (CPU). This thesis therefore sets out to identify the performance of a GPU in a correlation algorithm, and what parameters have the greatest effect on GPU performance. The method used for determining performance was quantitative, utilizing a clock library in C++ to measure performance of the algorithm as problem size increased. Initial problem size was set to 28 and increased exponentially to 221. The results show that smaller sample sizes perform better on the serial CPU implementation but that the parallel GPU implementations start outperforming the CPU between problem sizes of 29 and 210. It became apparent that GPU’s benefit from larger problem sizes, mainly because of the memory overhead costs involved with allocating and transferring data. Further, the algorithm that is under evaluation is not suited for a parallelized implementation due to a high amount of branching. Logic can lead to warp divergence, which can drastically lower performance. Keeping logic to a minimum and minimizing the number of memory transfers are vital in order to reach high performance with a GPU. / GPUer (grafikprocessor) som traditionellt används för att rita grafik i datorer, används mer och mer till att utföra vanliga programmeringsuppgifter. Detta är för att de har en stor beräkningskraft, som kan ge dem ett övertag över vanliga CPUer (processor) i vissa uppgifter. Det här arbetet undersöker därför prestandaskillnaderna mellan en CPU och en GPU i en korrelations-algoritm samt vilka parametrar som har störst påverkan på prestanda. En kvantitativ metod har använts med hjälp av ett klock-bibliotek, som finns tillgängligt i C++, för att utföra tidtagning. Initial problemstorlek var satt till 28 och ökade sedan exponentiellt till 221. Resultaten visar att algoritmen är snabbare på en CPU vid mindre problemstorlekar. Däremot börjar GPUn prestera bättre än CPUn mellan problemstorlekar av 29 och 210. Det blev tydligt att GPUer tjänar på större problem, framför allt för att det tar mycket tid att involvera GPUn i algoritmen. Datäoverföringar och minnesallokering på GPUn tar tid, vilket blir tydligt vid små storlekar. Algoritmen passar sig inte heller speciellt bra för en parallell lösning, eftersom den innehåller mycket logik. En algoritm med design där exekveringstrådarna kan gå isär under exekvering, är helst att undvika eftersom mycket parallell prestanda tappas. Att minimera logik, datäoverföringar samt minnesallokeringar är viktiga delar för hög GPU-prestanda.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-253816 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Appelgren, Filip, Ekelund, Måns |
| Publisher | KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-EECS-EX ; 2019:197 |
Page generated in 0.0024 seconds