The use of media technology to pre-program the camera work of performances (with tools such as CuePilot) became a state-of-theart solution in live broadcasted music competitions and events, allowing to create technologically advanced and more appealing live performances. In this paper we study how the use of such solutions affect the viewer’s experience, assuming that preprogrammed camera work results in a more unified experience compared to manual camera work. The paper also investigates whether pre-programmed camera work is noticeable by the viewers. To study these effects an experiment was conducted. The material used was a set of four entries from the Latvian music competition Supernova available in two versions: one produced manually without CuePilot and one pre-programmed with CuePilot. Each participant watched two of the entries without CuePilot and two with, and provided quantitative input according to GEMS (Geneva Emotional Music Scale), an instrument developed in order to measure musically evoked emotions, as well as qualitative input, as each participant had to determine which two of the performances watched were directed with CuePilot and asked to explain their choices. An analysis of the data using statistical tools and significance tests showed that pre-programmed camera work can result in a more unified experience compared to manual camera work, up to some degree. The ability to decrease the variance depends on the creativity value of the Creative Space of the specific production. Pre-programmed camera work is not directly noticeable but can be identified more easily with the presence of video effects, quick cuts or explicit interaction of the artist with the camera. / Användningen av medieteknik för att förprogrammerad kameraarbetet för framträdanden (med verktyg såsom CuePilot) har blivit en lösning i teknologisk framkant inom direktsända musiktävlingar och event vilket möjliggjort tekniskt avancerade och mer attraktiva liveframföranden. I denna uppsats undersöks hur användningen av sådana lösningar påverkar tittarens upplevelse under antagande att förprogrammerat kameraarbete resulterar i en mer enad upplevelse i jämförelse med manuellt kameraarbete. Vidare undersöker uppsatsen om förprogrammerat kameraarbete är märkbart hos tittaren. För att undersöka denna inverkan utfördes ett experiment. Materialet som användes var fyra bidrag från den lettiska musiktävlingen Supernova tillgängliga i två versioner: en producerad manuellt utan CuePilot och en förprogrammerad med CuePilot. Varje deltagare tittade på två av bidragen utan CuePilot och två med och bidrog med kvantitativ input enligt GEMS (Geneva Emotional Music Scale), ett verktyg framtaget för att mäta musikaliskt framkallade känslor, tillsammans med kvalitativ input då deltagarna också blev ombedda att gissa vilka av de sedda bidragen som producerats med CuePilot tillsammans med en motivering av valet. Med statistiska verktyg och signifikanstest visade en analys av datan att förprogrammerat kameraarbete till viss del kan resultera i en mindre varians av upplevelser. Möjligheten att minska variansen beror på kreativitetsvärdet av den kreativa rymden (Creative Space) för en specifik produktion. Förprogrammerat kameraarbete är inte direkt noterbart men kan lättare bli identifierat om videoeffekter, snabba klippningar och tydlig interaktion mellan artist och kamera är närvarande.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-279486 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Laufer, Gil, Åblad, Alexander |
| Publisher | KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-EECS-EX ; 2020:257 |
Page generated in 0.002 seconds