Repetitive tasks, awkward hand/wrist postures and forceful exertions are known risk factors for work-related musculoskeletal disorders (WMSDs) of the hand and wrist. WMSD is a major cause of long work absence, productivity loss, loss in wages and individual suffering. Currently available assessment methods of the hand/wrist motion have the limitations of being inaccurate, e.g. when using self-reports or observations, or expensive and resource-demanding for following analyses, e.g. when using the electrogoniometers. Therefore, there is a need for a risk assessment method that is easy-to-use and can be applied by both researchers and practitioners for measuring wrist angular velocity during an 8-hour working day. Wearable Inertial Measurement Units (IMU) in combination with mobile phone applications provide the possibility for such a method. In order to apply the IMU in the field for assessing the wrist velocity of different work tasks, the accuracy of the method need to be examined. Therefore, this laboratory experiment was conducted to compare a new IMU-based method with the traditional goniometer and standard optical motion capture system. The laboratory experiment was performed on twelve participants. Three standard hand movements, including hand/wrist motion of Flexion-extension (FE), Deviation, and Pronationsupination (PS) at 30, 60, 90 beat-per-minute (bpm), and three simulated work tasks were performed. The angular velocity of the three methods at 50th and 90th percentile were calculated and compared. The mean absolute error and correlation coefficient were analysed for comparing the methods. Increase in error was observed with increase in speed/bpm during the standard hand movements. For standard hand movements, comparison between IMUbyaxis and Goniometer had the smallest difference and highest correlation coefficient. For simulated work tasks, the difference between goniometer and optical system was the smallest. However, for simulated work tasks, the differences between the compared methods were in general much larger than the standard hand movements. The IMU-based method is seen to have potential when compared with the traditional measurement methods. Still, it needs further improvement to be used for risk assessment in the field. / Upprepade uppgifter, besvärliga hand- / handledsställningar och kraftfulla ansträngningar är kända riskfaktorer för arbetsrelaterade muskuloskeletala störningar (WMSD) i hand och handled. WMSD är en viktig orsak till lång frånvaro, produktivitetsförlust, löneförlust och individuellt lidande. För närvarande tillgängliga bedömningsmetoder för hand / handledsrörelser har begränsningarna att vara felaktiga, t.ex. när du använder självrapporter eller observationer, eller dyra och resurskrävande för följande analyser, t.ex. när du använder elektrogoniometrarna. Därför finns det ett behov av en riskbedömningsmetod som är enkel att använda och som kan användas av både forskare och utövare för att mäta handledens vinkelhastighet under en 8-timmars arbetsdag. Wearable Inertial Measuring Units (IMU) i kombination med mobiltelefonapplikationer ger möjlighet till en sådan metod. För att kunna använda IMU i fältet för att bedöma handledens hastighet för olika arbetsuppgifter måste metodens noggrannhet undersökas. Därför genomfördes detta laboratorieexperiment för att jämföra en ny IMU-baserad metod med den traditionella goniometern och det vanliga optiska rörelsefångningssystemet. Laboratorieexperimentet utfördes på tolv deltagare. Tre standardhandrörelser, inklusive hand / handledsrörelse av Flexion-extension (FE), Deviation och Pronation-supination (PS) vid 30, 60, 90 beat-per-minut (bpm) och tre simulerade arbetsuppgifter utfördes. Vinkelhastigheten för de tre metoderna vid 50: e och 90: e percentilen beräknades och jämfördes. Det genomsnittliga absoluta felet och korrelationskoefficienten analyserades för att jämföra metoderna. Ökning av fel observerades med ökning av hastighet/bpm under standardhandrörelserna. För standardhandrörelser hade jämförelsen mellan IMUbyaxis och Goniometer den minsta skillnaden och högsta korrelationskoefficienten. För simulerade arbetsuppgifter var skillnaden mellan goniometer och optiskt system den minsta. För simulerade arbetsuppgifter var dock skillnaderna mellan de jämförda metoderna i allmänhet mycket större än de vanliga handrörelserna. Den IMUbaserade metoden anses ha potential jämfört med traditionella mätmetoder. Ändå behöver det förbättras för att kunna användas för riskbedömning på fältet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-287178 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Manivasagam, Karnica |
| Publisher | KTH, Medicinteknik och hälsosystem |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-CBH-GRU ; 2020:274 |
Page generated in 0.0031 seconds