I ett samhälle som ständigt förändras och där majoriteten av framtidens byggnader redan är byggda, är det av största vikt att vi kan utveckla och bevara dessa byggnader för en hållbar framtid. Byggnader och byggnadsmiljöer berättar om samhällets utveckling över tid och om föregående generationers liv och arbete. De berättar även om materialkännedom, tekniskt kunnande och om hantverksskicklighet. Att renovera äldre arkitektur kan dock ses som riskabelt och svårt eftersom kraven avseende utveckling och bevarande ofta är motstridiga. Ibland väljer man därför att inte renovera dessa byggnader, vilket i förlängningen leder till negativa konsekvenser och ibland även till byggnaders förfall. Balansen mellan att bevara och utveckla var högst aktuell under renoveringen av Nationalmuseum. I början av 2000-talet ansåg man att byggnaden var i akut behov av en omfattande renovering pga alla de fel och brister som hade uppdagats. En renovering genomfördes därför mellan åren 2013–2018. Syftet med studien är att se hur man kan kombinera dagens moderna krav med äldre arkitektur, genom att studera renoveringen av Nationalmuseum. Målet med studien är att belysa vikten av bevarande samt att bidra till medvetenhet om att det går att kombinera dessa två krav. Studien är en kvalitativ fallstudie där information inhämtats via en litteraturstudie, arkivanalys och intervjuer. Intervjuerna, som utgör den största delen av studien, är gjorda med en projektchef, arkitekt, konstruktör, underleverantör och en byggnadsantikvarie. Studien är begränsad till att endast omfatta delar av renoveringen och då främst tillkomsten av den nya spiraltrappan och det nya hisstornet. Vidare fokuserar studien helt på det arkitektoniska arbetet och hur man kom fram till de designmässiga lösningarna. Studien baseras på en frågeställning: hur kombinerade man kraven avseende utveckling och bevarande? Resultatet av studien visade att renoveringen av Nationalmuseum genomfördes på ett föredömligt vis. De två viktigaste förutsättningarna bedöms vara kunskap om objektet och samarbete mellan alla parter. Vidare visar studien på vikten av att inventera för att se vad som är original, att man måste utgå från det specifika objektet samt att man måste begränsa den negativa påverkan i de fall då bevarandekraven och utvecklingskraven krockar med varandra. Studien visar även hur tillägg kan göras på ett enhetligt och varsamt sätt genom att upprepa utförande och materialval, genom att utsmycka det som inte går att gömma samt genom att integrera flera funktioner i de tilläggen som måste göras. Slutsatsen av studien är att det går att kombinera kraven avseende bevarande och utveckling av befintlig bebyggelse men att det krävs stor kunskap och ett stort engagemang från alla involverade aktörer.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-315793 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Eriksson, Nimet |
| Publisher | KTH, Byggteknik och design |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 22578 |
Page generated in 0.0028 seconds