För fyrtio år sedan stiftades lag (1974:12) om anställningsskydd. Därefter utarbetades lagen och ersattes senare av en nyare version. Lagen har till syfte att skydda den svagare parten på arbetsmarknaden, arbetstagaren. För att LAS ska bli tillämplig krävs att ett anställningsavtal föreligger mellan parterna. Det finns således flera arbetsrättsliga situationer som inte regleras av LAS. I förarbeten har uttalats att i de fall LAS inte är tillämplig så ska avtalslagens regler tillämpas istället. Enligt avtalslagen kan ett avtal hävas om det ingåtts på felaktiga grunder, och avtalet förklaras då ogiltigt. Framställningen är ämnad att försöka utreda frågan huruvida ett anställningsavtal kan hävas med hjälp av avtalslagens reglering. Dessutom beaktas både arbetsgivarens och arbetstagarens eventuella möjlighet till hävning. I framställningen redogörs först för grundläggande arbetsrättsliga och avtalsrättsliga bestämmelser, för att utifrån grunderna kunna avgöra lagstiftarens syfte. Därefter görs en undersökning av arbetsdomstolens praxis och hur domstolen argumenterat och diskuterat gällande de båda lagarna. Då det i förarbeten och lagtext inte regleras hur ovan nämnda situation ska lösas är domstolens avgöranden av stor betydelse. Resonemangen i mål om hävning av anställningsavtal enligt avtalslagen är förvirrande och domstolen tycks ha sammanblandat de båda lagarna. I praxis framkommer dock att saklig grund utgör ett betydande begrepp som är avgörande för huruvida hävning är möjlig eller inte. För att kunna se hur Sverige förhåller sig till andra länder i fråga om lagvalsproblematiken har EU-rättsliga regler granskats för att bedöma EU:s inflytande på den svenska arbetsrätten. En djupare jämförelse har gjorts med de andra nordiska länderna för att avgöra om samma problematik föreligger även hos något annat land. Sammantaget har framkommit att de europarättsliga reglerna kan ge inspiration för en utveckling av de svenska reglerna gällande omständigheter vid avtalets ingående. Avtalslagen är nästan hundra år gammal och har dessutom aldrig syftat till att användas på arbetsmarknaden. Ändå används den i nuläget. Den problematik som uppstått i situationer när det är svårt att avgöra om LAS eller avtalslagen är tillämplig, handlar även om de krav och efterverkningar som en tillämpning av LAS för med sig. Kan formkraven som föreskrivs i LAS endast förbises vid en tillämpning av avtalslagen? Resultatet av de gjorda undersökningarna är att det kan konstateras att både avtalslagen och LAS är i behov av en modernisering och situationen huruvida ett anställningsavtal kan hävas med hjälp av avtalslagens regler är i nuläget reglerad främst genom rättspraxis. Domstolen har valt att utveckla en princip om arbetstagarens upplysningsskyldighet vid anställningsavtalets ingående, men även en undersökningsplikt för arbetsgivaren har uttalats. Dessa principer finns inte stadgade i lag och vad de innefattar är inte helt klarlagt. För att arbetsmarknaden ska fungera på bästa sätt bör enligt min mening ytterligare bestämmelser tillföras det arbetsrättsliga området. En tydligare reglering gällande anställningsavtalets ingående och ett lagstadgande av definitioner av begreppen arbetsgivare och arbetstagare är enligt min mening något som skulle innebära positiva effekter för arbetsmarknadens parter och rättsutvecklingen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-111835 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Pettersson, Sofie |
| Publisher | Linköpings universitet, Affärsrätt, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds