Ett växande problem i världen idag är att nå en hållbar matproduktion. Världens befolkning växer stadigt och miljontals människor lever på gränsen till svält. Fosfor är en icke-förnyelsebar resurs på jorden och ett av de näringsämnen jorden behöver för att ge bra avkastning. Fosfor förekommer i alla växter, djur och människor och kan återvinnas av naturen på egen hand. Ibland när människor och den moderna teknologin påverkar den naturliga cykeln så förändras den till ett öppet system där resurser överutnyttjas. I den här uppsatsen har fyra fallstudier från Sverige, Ghana, Thailand och Zimbabwe jämförts med fokus på hur organiskt hushållsavfall hanteras i de olika länderna. Resultatet visar inte på några större skillnader mellan utvecklingsländer och industrialiserade länder, vilket kan bero på tillgänglig data. Alla länder i studien har förutsättningar att använda sig av olika återvinningsmetoder av organiskt avfall, både med och utan exkrementer. Genom att använda olika tekniska lösningar, som exempelvis rötning och olika typer av kompostering, kan förlusterna av fosfor minskas ordentligt. Ofta kostar teknik och den nödvändiga kunskapen pengar, men i många fall kan återvinning av organiskt avfall vara en ekonomisk vinst då mindre kemiska gödningsmedel behöver importeras. För att nå en hållbar matproduktion bör fosfor från alla olika utflöden användas; organiskt avfall (från kök och trädgård), avloppsvatten (från bad, kök och tvätt), och från exkrementer (urin och fekalier). / Sustainable food production is an important issue in a world with a rapidly growing population and millions of people living on the verge of starvation. Phosphorus is a non-renewable resource and one of the nutrients needed for soil to give good crop outcomes. Phosphorus is essential to all plants, animals and humans, and can be recycled by nature itself within the phosphorus cycle. Problems could arise when humans and modern technology interfere with this cycle and turn it into an open-ended system. In this thesis four case studies from Sweden, Ghana, Thailand and Zimbabwe are compared with focus on how organic waste is handled in the different countries. There results show no big differences between developing and developed countries. This might depend on the data used for the study. All countries show potential for using different recycling methods to increase the reuse of organic waste, both including and excluding excreta, but lacks technology and knowledge. By using technology, for example anaerobic digestion or composting, phosphorus losses could be reduced substantially. Technology costs money and needs knowledge, but in many cases these costs could probably be offset by not needing chemical fertilizers, or less of these. To reach a sustainable food production, phosphorus from all outflows needs to be considered for reuse: solid organic waste (food waste and garden waste), greywater (water from kitchen, bath and laundry) and excreta (urine and faeces).
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-9821 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Dominius, Jenny |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för tema, Institutionen för tema |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0087 seconds