Syftet med studien är att undersöka hur professionella talar om ungdomar med ADHD-diagnos och missbruksproblematik i relation till bemötande. Studien har också som avsikt att ta reda på hur diagnosen ADHD tas i beaktande av professionella i behandlingsplaneringen. Datainsamlingen har erhållits via semistrukturerade intervjuer med en kvalitativ metodologisk utgångspunkt. Resultatet har sedan analyserats utifrån de två valda teorierna som har använts i denna uppsats; von Wrights relationella och punktuella perspektiv samt socialkonstruktionismen. Urvalet innefattar sju professionella som jobbar på olika öppenvårdsmottagningar i flera olika städer. Samtliga sju intervjuades på sina arbetsplatser. Studiens viktigaste resultat visar att samtliga intervjupersoner upplevde ett större flöde av ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som blir föremål för missbruksbehandling. Ändock var det en diskrepans i åsikter gällande om man bör förhålla sig till diagnosen ADHD eller inte. Enligt vissa deltagare bör man förhålla sig till ungdomen och inte specifikt diagnosen medan andra ansåg att professionella bör ha kunskap för att kunna förhålla sig till ungdomar med en diagnos. Några oväntade resultat var kopplingarna till ADHD-diagnos under samtalen. Det uppkom att vissa ansåg att begåvning var något som kunde hindra behandlingens resultat mer än en diagnos. Även odiagnostiserad ADHD kom på tal. Ungdomar och föräldrar har ofta en önskan om att utredas för ADHD. Anledningen är att man vill ha en diagnos som orsaksförklaring istället för att komma till underfund med ungdomens problematik. Detta såg vissa deltagare som en kunskapslucka om ADHD hos privatpersoner. Detta då kunskapen om de potentiella konsekvenserna en diagnos kan frambringa inte förekom som erkända av anhöriga och omgivningen. Trots ovanstående punkter finns det inte specifika riktlinjer vid verksamheterna som professionella följer i mötet med ungdomar som har diagnosen ADHD och samtidig missbruksproblematik. Även om det fanns en avsaknad av särskilda riktlinjer var samtliga intervjupersoner eniga om att skapandet av allians och individanpassade behandlingsprocesser är väsentligt för goda behandlingsresultat. Studiens slutsats är att yrkesverksamma inom ungdoms- och missbruksvården behöver få större förståelse för hur neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och missbruksproblem relateras till varandra och hur detta ska bemötas professionellt. Detta medför en särskilt viktig aspekt att överväga vid behandlingsplanering, vilket är varför implementering av evidensbaserad praktik anses vara inte bara en trygghet för professionella men även för ungdomarna missbruksvården möter. Med en uppdaterad evidensbaserad praktik som är anpassad efter ADHD samt missbruk, skapas en kunskapsgrund och ett förhållningssätt som kommer präglas av det socialpedagogiska tankesättet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-94806 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Alldén, Sarah, Khalil, Ruusl, Rudolfsson, Amanda |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik och lärande (PEL), Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik och lärande (PEL), Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik och lärande (PEL) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0499 seconds