Underordningen av kvinnor som grupp har på global nivå länge varit en fråga som stått i skuggan av traditionella politiska frågor. Sedan 1979 har det dock funnits en kvinnokonvention stadgad av FN, CEDAW, som har som mål att genom internationell lagstiftning garantera kvinnor samma rättigheter som män på alla områden av det offentliga livet. Ändå finns det många indikationer som visar att kvinnor fortfarande inte i praktiken har samma möjligheter som män. Syftet med denna uppsats är att definiera de punkter som är bristfälliga med CEDAW och som därmed utgör ett hinder för uppluckringen av de patriarkala strukturerna, och lägga fram The Mexico City Policy som ett exempel på sådana hinder i internationell politik. Vidare är syftet även att med hjälp av radikalfeministisk teori argumentera för varför man bör ta i beaktande diskriminering av kvinnor även i den privata sfären. Av analysen i uppsatsen har det framkommit att kvinnokonventionens genusneutrala språk och den bristande respekten från konventionsstaternas sida gentemot konventionens tillämpningsmekanik är de faktorer som är de största hindren för avskaffande av diskrimineringen av kvinnor. Den låga status dessa frågor har i internationell politik är även orsaken till varför MCP kan finnas och finns. / The subordination of women as a group has long been a question that has stood in the shadow of other traditional political questions on a global level. Although, since 1979 there has existed a women’s convention settled by the UN, CEDAW, which intends to through international legislation guarantee women the same rights as men in all parts of public life. However, there are many indications that show that women still don’t have the same rights in practice as men do. The purpose of this essay is to define those parts of CEDAW that are defective and thereby constitute obstacles for loosening up the patriarchal structures, and also to use The Mexico City Policy (MCP) as an example of these kinds of obstacles that exist in international politics. The intention is as well to, with the help of radical feminism, argue why one should also take into consideration the discrimination against women in the private areas of life. The analysis of this essay has shown that the convention’s gender-neutral language and the states parties’ lacking respect for the conventions mechanism for application are the factors that constitute the greatest obstacles for the elimination of discrimination of women. The lack of status these questions have in international politics is also the reason why MCP can and does exist.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-23075 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Golnar A., Bahar |
| Publisher | Malmö högskola, Institutionen för globala politiska studier (GPS), Malmö högskola/IMER |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds