Bakgrund Utvecklingen av digitala vårdtjänster går snabbt framåt och ses som ett kostnads- och tidseffektivt medel för ökad tillgänglighet. Vård via videomöten erbjuds inom primär-,sluten-, och specialistvård, både av privata och statliga aktörer. Den visuella möjligheten gör att videomöten är den vårdtjänst som mest liknar det fysiska vårdbesöket och används idag kontinuerligt. Vårdgivare som erbjuder vård på distans omfattas av samma lagar och regelverk som övrig hälso- och sjukvård. De är därmed skyldiga att bedriva jämlik vård som utgår från patienten, med hög kvalitet och på ett sätt som tillgodoser patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet. Syfte Syftet med studien var att belysa patientens upplevelse av digitala videomöten med hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt utfördes och baserades på 16 vetenskapliga artiklar, av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Databaserna Public Medline [PubMed] och Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] användes för att söka efter de inkluderade artiklarna, med hjälp av sökord i olika kombinationer. Kvalitet granskades med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Innehåll analyserades med en integrerad analys för att sedan sammanställas i huvud och underkategorier. Resultat Sammanställningen resulterade i huvudkategorierna: Upplevelser av vårdens kvalitet och upplevelser av tillgänglighet. Inom huvudkategorierna framkom en delad bild av patientens tankar om videomöten utifrån individuella preferenser. En stor påverkansfaktor var hur relation och dialog upplevdes samt om trygghet kunde förmedlas genom dessa möten. Upplevelsen påverkades även av tillgänglighet och ökad flexibilitet. En del tyckte att det var en bekväm lösning medan andra hade tekniska svårigheter och upplevde videomöten negativt. Slutsats En sedan tidigare etablerad vårdkontakt med kunskap om sjukdomshistoria upplevdes viktigare än på vilket sätt vårdbesöket utfördes. Resultatet visade även att samverkan, stöd och trygghet kunde främjas via videomöten. Inför operation utgjorde videomöten en möjlighet att samtala direkt med kirurgen och få tydlig information om ingrepp och risker vilket upplevdes lugnande. / Background Digital health services are rapidly developing into a cost and time effective way to increase accessibility for patients. Healthcare by video is offered for primary and specialist care, both by private and public actors. The visual aspect of video conferencing makes it the health care service most resembling that of a physical meeting. Caregivers who offer the service follow the same rules and regulations as all other health care services. They are therefore regulated to offer equal, high-quality healthcare based on individual needs and in a way that meets the patient needs of safety and continuity. Aim The aim of this study was to describe patient experiences and preferences of video appointments in a health care setting. Method A non-systematic literature review was conducted based on 16 scientific articles of both qualitative and quantitative design. The database searches were performed in PublicMedline [PubMed] and Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], using appropriate keywords. A quality assessment of the 16 articles was made using Sophiahemmet’s quality matrix for scientific classification and quality assurance. The chosen articles were analyzed using an integrated analysis and subsequently grouped into two main categories. Results The compilation resulted in the following main categories: experience of quality of care and experiences of availability. The acceptance of video conferences was based on individual preferences. A major influencing factor was how dialogue and relationships were experienced and whether rapport could be conveyed through these appointments or not. The experience was also influenced by availability and increased flexibility. Some found it a convenient solution, while others had difficulty with the technology and experienced video appointments in a negative way. Conclusions A previously established relationship to health care professionals with knowledge of medical history was considered more important than the way in which the appointment was carried out. Collaboration, rapport, and security could be promoted through video. Before surgery, it provided an opportunity to talk with the surgeon and receive clear information about procedures and risks, which was perceived as reassuring.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:shh-4728 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Thelin, Ebba, Trulsson, Helena |
| Publisher | Sophiahemmet Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds