Tidigare synsätt på självrapporterad kemisk irritation har utmanats. Definitioner har växt fram för att beskriva det tillstånd som upplevs vid patologisk gräns, dessa är bland annat:byggnadsrelaterad ohälsa (BRO) och kemisk intolerans (CI). Elektrodermala mätningar (EDA)är metoder varav man förväntas se de ändringar i svettning som sker i respons till olika stimuli. Syftet med denna uppsats är att undersöka ifall det går att predicera en ökning av självrapporterad sensorisk irritation med hjälp av EDA, som beror på exponering för akrolein.Vidare, är målet att granska ifall de som reagerar på akrolein skiljer sig från de som inte reagerar. Data från 74 individer har sammanställts från två tidigare exponeringsstudier som ärutförda i luktlabbet på Umeå Universitet och rådata från EDA har använts. Studierna hade en inom-individsdesign med en aktiv maskerad betingelse och en inaktiv betingelse. Resultatet visade en icke-statistiskt signifikant skillnad i EDA-respons mellan de som klassades som responders och icke-responders. Gruppen responders, de som skattade sensorisk irritation högre på akrolein, hade signifikant fler som hade självrapporterad CI än gruppen icke-responders. Framtida forskning bör ha högre urvalsstorlek, inkludera andra mått på förändringar i autonoma nervsystemet och möjligtvis fokusera på potentiella interaktioner mellan akrolein och heptan. / Previously held perspectives on self-reported chemical irritation have been challenged. Definitions have been put forward as to describe the condition experienced when it reaches pathological levels, some of these definitions are: building-related illness (BRO) and chemical intolerance (CI). Electrodermal measurements are methods on which it is expected to see changes in sweating in response to different stimuli. The purpose of this essay is to explore if it is possible to predict an increase in self-reported sensory irritation with the aid of EDA, dependent upon acrolein exposure. Furthermore, the aim is to analyze if individuals who react to acrolein is different from those who do not react. Data from 74 individuals has been compiled from two earlier exposure-studies which were performed in the smell-laboratory at Umeå University and furthermore, the raw data regarding EDA from these studies has been used. The studies were conducted as within-subject designs with one masked active condition and one inactive condition. The results showed a non-statistically significant difference in the EDA response, between the subjects classified as responders and non-responders. The responder group, those who reported higher sensory irritation during the acrolein exposure, had significantly more self-reported CI cases than the non-responder group. Future research should include a larger sample size, include other methods as to measure autonomic nervous systemactivity and perhaps focus on potential interactions between acrolein and heptane.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-196550 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Åberg Lindell, Rasmus, Andersson, Agnes |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds