Return to search

"Jag vill inte göra allt det där som kvinnor måste" : Det kvinnliga medborgarskapets och författarskapets livslinje i Birgitta Stenbergs Kärlek i Europa

Syftet med den här uppsatsen har dels varit att undersöka Kärlek i Europa utifrån frågan om kvinnligt medborgarskap förstått som en normerande livslinje. De karaktärer som Birgitta bebodde världen med i Stockholm har studerats som exempel på hur det kvinnliga medborgarskapets livslinje etableras som den väg Birgitta förväntas vandra. Detta sker dels genom modern, som värderar det som viktigt att ligga i linje, och som inskärper äktenskapets betydelse för Birgitta och strävar efter att göra henne familjär med övre medelklassmiljöer. Även morbrodern, som Birgitta har en hemlig sexuell relation med, blir ett exempel på en medborgare i linje. Han är en patriarkal familjefar, vars familj blir den bild av äktenskap och familjeliv – de två viktigaste punkterna på den kvinnliga medborgarens livslinje – som Birgitta förhåller sig till. Att familjelivet framstår som förljuget och regisserat en den manliga blicken gör att detta inte framstår som eftersträvansvärda framtidsscenarier för Birgitta. För både modern och morbrodern innebär detta att befinna sig i linje dock att dölja hemligheter. För modern är det att hon är född som oäkting, och för morbrodern historien med Birgitta. Men det finns också avvikare även i Stockholm, sådana som hamnar ur linje, och som Birgitta omtalas som underliga typer. En avvikare som blir viktig för Birgitta är aunt Alice, som uppmuntrar hennes skrivande. Birgittas kropp är tydligt obekväm i Stockholm, vilket beror på att hon interpelleras till sexuellt aktiv kvinnokropp. Denna interpellering sker genom karaktärer, främst morbrodern, men även i litteraturen finner Birgitta bevis på att hennes kropp och könsorgan är smutsiga. Det är också redan i Stockholm tydligt att Birgitta både har och har haft svårt att ligga i linje, hennes liv har karaktäriserats av osamtidighet. Vägen ut i Europa går för Birgitta via ett normbrott, där hon avslöjar det som borde vara dolt: Att hon och morbrodern genom sin affär befinner sig ur linje. Genom att tala öppet om det som ska vara dolt tar hon också ett aktiv avsteg från det kvinnliga medborgarskapets livslinje. Att Birgitta förmår utföra normbrottet beror på att hon kan placera in sig själv i en berättelse, att hon kan se sig själv som en filmstjärna. Uppsatsen andra syfte har varit att studera den alternativa livslinje som har författarskapet som mål. Denna alternativa livslinje börjar Birgitta på allvar orientera sig mot när hon tagit sig till Paris. Hon inser dock snabbt att den geografiska platsen Paris inte räcker för att hon ska bli författare, utan att hon måste orientera sig mot andra människor och platser för att hitta stoff till skrivandet. Hennes möte med Paul Andersson möjliggör inledningsvis synen på sig själv som författare, då han, som också lever efter en annan livslinje, menar att han ska ”göra något av” henne. Dock kompliceras orienteringen mot författarskapet då det snart blir tydligt för Birgitta att författarskapet är manligt konnoterat, och att hennes obekväma kvinnokropp därför stannar upp hennes orientering. Detta leder till att Birgitta utforskar två alternativa kvinnliga positioner, dels som prostituerad, en position som tas i bruk framför allt för att samla stoff. Detta att ”bli lesbisk” är något som inledningsvis sker för att hon uppfattar det som en identitet som ska underlätta orienteringen mot författarskapets livslinje. Den lesbiska positionen leder dock till en omorientering av kroppen, där den lesbiska ensamheten gör att Birgitta slipper vända sin kropp mot män, vilket även blir ett sätt att närma sig författarskapets livslinje. Mötet med Una Troubridge och insikten att vissa historier inte får berättas gör att Birgitta vet vad hon vill skriva – en glad bok om två kvinnor. Genom relationen med Martha hoppas Birgitta på att kunna skriva en sådan bok, men deras relation blir problematisk, vilket Birgitta uppfattar hänger samman med hennes skrivkramp. De tvivel hon känner kring den egna förmågan att bli författare kulminerar när hon inte skriver, och vid uppbrottet från Martha uppfattar hon både författarskapets och det kvinnliga medborgarskapets livslinje som omöjliga vägar att vandra. Detta leder till att Birgitta gör ett självmordsförsök, vilket hon dock överlever. Redan på sjukhuset uppfattar hon det dock som förlösande att hon nu är tillbaka i ensamheten, och att hon slipper rikta sin kropp mot någon gör att skrivandet kan ske. Vad Birgitta kan sägas upptäcka i sin orientering mot författarskapets livslinje är just denna lesbiska ensamhet, som innebär att hon slipper vända sin kropp mot män, men inte heller måste vända den mot någon specifik kvinna.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-207836
Date January 2013
CreatorsKrantz, Klara
PublisherUppsala universitet, Litteraturvetenskapliga institutionen
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0024 seconds