Return to search

Patienters uppfattning av vård vid självskadebeteende : En litteraturöversikt

Bakgrund Självskadebeteende är ett växande problem bland unga. Det finns många missförstånd gällande självskadebeteende. Forskning ur ett sjuksköterskeperspektiv finns tillgänglig medan forskning ur ett patientperspektiv är mer ovanlig. Syfte Syftet med studien var att undersöka uppfattningen av primärvård och somatisk vård hos personer med självskadebeteende, samt identifiera eventuella hinder för att söka vård. Metod En litteraturöversikt utfördes baserat på sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Analysmaterialet bestod av vetenskapliga artiklar som beskriver personer med självskadebeteende som vid ett eller flera tillfällen varit i behov av vård. Resultat De flesta personer med självskadebeteende söker inte vård. Positiva uppfattningar om primärvård och somatisk vård var känslan att bli tagen på allvar, främjande av integritet, att inte bli dömd och att vårdpersonalen lyssnade. Negativa uppfattningar utgjordes av avfärdande från vården, utebliven effekt av läkemedel, rutinmässig hantering, bristande uppföljning samt långa väntetider. Det framhölls att självskadebeteendet kunde hindras om personer fått hjälp i tid. Hinder för att söka vård var att ingen förstod eller brydde sig, ovilja att få hjälp, mentalt tillstånd, rädsla och skam, praktiska hinder, tidigare negativa erfarenheter av vård samt okunskap om var det går att söka vård. Vänner och familj identifierades ha stort inflytande på huruvida vård söktes eller ej. Slutsats Det är svårt för primärvård och somatisk vård att nå personer med självskadebeteende. Patienter som sökt vård har skilda uppfattningar av vården. Många personer med självskadebeteende söker ingen hjälp på grund av att de upplever bristande bemötande och förtroende för vården. Patientgruppen uttrycker behovet av att bli sedd som människa och lyssnad på vilket kan öka sannolikheten för att de söker vård. Vårdens utmaning är att möta patienterna på ett optimalt sätt och inbringa förtroende. Detta kan uppnås med adekvat utbildning inom området till vårdpersonal utanför psykiatrin. / Background Self-harm is a growing problem among young people. There are many misunderstandings about self-harm. Research from a nursing perspective is available while research from a patient perspective is more unusual. Aim The aim of the study was to investigate the perception of primary care and somatic care in persons with self-injurious behavior, as well as identify possible barriers to seeking care. Method A literature study was made based on searches in the CINAHL and PubMed databases. The analysis material consisted of scientific articles describing persons with self-injurious behavior, who on one or more occasions had needed care. Results Most people with self-injurious behavior does not seek care. Positive perceptions of primary care and somatic care were the sense of being taken seriously, promotion of integrity, not being judged and that the healthcare staff truly listened. Negative perceptions consisted of dismissal from the healthcare, lack of drug effects, routing management, lack of follow-up and long waiting times. It was emphasized that self-harm could be hindered if people were helped on time. Barriers to seeking care were that no one understood or cared, unwillingness to get help, mental condition, fear and shame, practical barriers, previous negative experiences of care and lack of knowledge on where to turn. Friends and family was identified to have a major influence on whether care was sought. Conclusion It is difficult for primary care and somatic care to reach persons with self-injurious behavior. Patients who sought care have different perceptions of care. Many people who self-harm does not seek medical care because they experience shortcomings in treatment and lack trust in care. The patient group expresses the need to be seen as a human being and listened to which may increase the likelihood of seeking care. The challenge for the healthcare is to meet patients in an optimal way and raise confidence. This can be achieved with adequate training for healthcare professionals outside the psychiatric care.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-323520
Date January 2017
CreatorsAndersson, Emma, Kilström, Johan
PublisherUppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0027 seconds