<p>Sammanfattning</p><p>Den allmänna otillbörlighetsregeln i KL 4:5 är idag den enda återvinningsregel som har ett subjektivt rekvisit. Detta arbete skall dock inte behandla detta rekvisit utan istället fokusera på regelns kanske viktigaste rekvisit, nämligen otillbörlighetsrekvisitet. KL 4:5 är inte subsidiär till de övriga återvinningsreglerna i KL utan har ett brett tillämpningsområde. Denna regel kan komma att tillämpas trots att någon av de övriga återvinningsreglerna är aktuella. Detta om rättshandlingen företagits på ett otillbörligt sätt gentemot konkursboets borgenärer.</p><p>För att återvinning skall kunna ske enligt KL 4:5 krävs att en rättshandling skall ha företagits. Vidare skall denna transaktion ha inneburit att en viss borgenär har gynnats framför en annan borgenär, att egendom undandragits från borgenärerna eller att gäldenärens skulder har ökat. Dessa rättshandlingar är typfallen där konkursborgenärerna kan drabbas av nackdel i förhållande till sin innestående fordran gentemot konkursboet. KL 4:5 innehåller förutom det subjektiva rekvisitet och kravet på nackdel också ett insolvensrekvisit.</p><p>Är dessa rekvisit uppfyllda så skall en otillbörlighetsbedömning göras. Man skall här pröva om otillbörlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt. Denna bedömning görs utifrån att man prövar om de olika typfallen av rättshandlingar företagits på ett otillbörligt sätt. Skulle så vara fallet går rättshandlingen åter. Omständigheter som gör att en rättshandling erhåller epitetet otillbörligt kan t.ex. vara att beloppet som transaktionen rör är att anses vara av betydande storlek.</p><p>Detta arbete kommer grundligt att presentera och redogöra för de omständigheter som förarbetena, rättstillämpningen och doktrinen menar påverka otillbörlighetsbedömningen.</p>

No description available.

C-uppsats

No description available.

Sammanfattning Den allmänna otillbörlighetsregeln i KL 4:5 är idag den enda återvinningsregel som har ett subjektivt rekvisit. Detta arbete skall dock inte behandla detta rekvisit utan istället fokusera på regelns kanske viktigaste rekvisit, nämligen otillbörlighetsrekvisitet. KL 4:5 är inte subsidiär till de övriga återvinningsreglerna i KL utan har ett brett tillämpningsområde. Denna regel kan komma att tillämpas trots att någon av de övriga återvinningsreglerna är aktuella. Detta om rättshandlingen företagits på ett otillbörligt sätt gentemot konkursboets borgenärer. För att återvinning skall kunna ske enligt KL 4:5 krävs att en rättshandling skall ha företagits. Vidare skall denna transaktion ha inneburit att en viss borgenär har gynnats framför en annan borgenär, att egendom undandragits från borgenärerna eller att gäldenärens skulder har ökat. Dessa rättshandlingar är typfallen där konkursborgenärerna kan drabbas av nackdel i förhållande till sin innestående fordran gentemot konkursboet. KL 4:5 innehåller förutom det subjektiva rekvisitet och kravet på nackdel också ett insolvensrekvisit. Är dessa rekvisit uppfyllda så skall en otillbörlighetsbedömning göras. Man skall här pröva om otillbörlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt. Denna bedömning görs utifrån att man prövar om de olika typfallen av rättshandlingar företagits på ett otillbörligt sätt. Skulle så vara fallet går rättshandlingen åter. Omständigheter som gör att en rättshandling erhåller epitetet otillbörligt kan t.ex. vara att beloppet som transaktionen rör är att anses vara av betydande storlek. Detta arbete kommer grundligt att presentera och redogöra för de omständigheter som förarbetena, rättstillämpningen och doktrinen menar påverka otillbörlighetsbedömningen.

C-uppsats

No description available.

No description available.

South Africa is a signatory state to the United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) which promotes child participation as an essential right. South Africa has the advantage of the Constitution of South Africa and the Children’s Act 38 of 2005 which give the child a voice but has the disadvantage of the Divorce Act 70 of 1979 which is parent-centric. This research will show that a conundrum exists between realising Article 12 of the UNCRC, Section 28(2) of the Constitution, Section 10 of the Children’s Act and the Divorce Act. It will be shown that there are insufficient efforts currently practiced in dispute resolution related to parenting disputes because of the reliance placed by legal practitioners more on the Divorce Act provisions which show lack of support for child inclusion than the intent of the Children’s Act to include children. This research focuses on the process of mediation and its benefits that make it the ideal environment to include the voice of the child in separation and divorce processes. A case will be made out as to why South African legislators should consider making child inclusive mediation a mandatory process ancillary to the dissolution of the relationship between the parents. Pathways created by the Australian and Canadian jurisdictions, as signatories to the UNCRC, in realising Article 12 of the UNCRC will be looked at. Their initiatives will provide the backdrop for consideration to improving child inclusive practices in South Africa. / Mini Dissertation (LLM)--University of Pretoria, 2019. / Private Law / LLM / Unrestricted

One of the most important reasons for doing comparative work in the field of law is to get a better understanding of the legal jurisdictions of other countries. Studying the law of another country also enables one to understand one's own legal jurisdiction better. It helps one to see well-established principles in a new light and to ask questions about the continued applicability of such principles.