För att möta en framtid där medelåldern bland Europas befolkning blir allt högre har Europeiska unionen riktat fokus på frågan om hur förvärvsfrekvensen i de högre åldersgrupperna kan höjas. Genom att anta en policy avseende det livslånga lärandet uppmanar EU sina medlemsländer att skapa nya förutsättningar för att förverkliga detta mål. Utifrån detta fokus på möjligheten att studera även i hög ålder har föreliggande studie utgått från seniora studenter i åldern 50+. Studiens syfte har varit att studera behov av och krav på anpassad pedagogik som den yrkes- och livserfarna seniora studenten har för att kunna tillgodogöra sig undervisning vid högskola och universitet. Studiens teoretiska perspektiv har utgått från sociokulturell teori och andragogik. Studien är byggd på vad den seniora studenten som individ upplevt samt hur omgivningen och dess krav ser på seniora studenter som grupp. Insamlandet av data har utgjorts av semistrukturerande intervjuer med sju individer som är 50+ och varit aktivt studerande på svensk högskola eller universitet under vårterminen 2016. Intervjuerna genomfördes utifrån frågeställningar om behov, krav och anpassad pedagogik. Svaren har analyserats utifrån interpretativ fenomenologisk analys, i relation till teorier och tidigare forskning. Studiens resultat visar att den seniora studenten inte ser att det egna lärandet har förändrats över tid men att förutsättningarna har förändrats. Den seniora studenten har behov av att bli bemött som vuxen ansvarstagande individ och att den erfarenhet som följer med ska ses som ett positivt komplement genom att bidra till förening av teori och praktik i lärsituationen. Den seniora studenten har krav på kvalitetssäkrad undervisning och vill lyfta frågan om validering av tidigare erfarenheter samt bidra med sin erfarenhet för en anpassad pedagogik. Studien visar att den seniora studenten vill ha insyn och vara medbestämmande, men att de seniora studenterna i föreliggande studie inte är kravställande varken individuellt eller som grupp.