<p>I Sverige har det alltid funnits ett behov av att förhålla sig till Ryssland och Sovjetunionen, uttryckt här i en debatt mellan de båda forskarna Stefan Hedlund och Anders Åslund i dagstidningar och genom litteratur. Min uppgift har varit att granska debatten och se vilka områden som belystes och vem som kom att få rätt år 2007/2008. Kärnan i mitt arbete är inte den faktiska historien utan argumentationen om samtiden. Där debatten om Ryssland är av det slag att den tål granskning mer än ett decennium efteråt. Rent geografiskt är Sverige ett litet land på randen av det ryska imperiet som spänner sig över nästan hela kontinenten, Sverige och de andra nordiska länderna är placerade nästan som en blockad av det ryska imperiets strävan västerut, en strävan som pågått i flera hundra år. Det ryska imperiet som fortfarande finns kvar kom att omvandlas och försvagas åtskilligt under några år i början på 1990-talet. Detta var dock konsekvensen av en enorm statsapparat, enorma militära utgifter och ett defekt ekonomiskt system.</p><p>Jag lyfter fram artiklar och litteratur producerad under de första åren efter Sovjetunionens sammanbrott och relaterar denna till nutiden genom en enkel komparation av debattklimatet. Svaret kan vara att två tydliga vägar urskiljer sig, en där Ryssland utvecklas enligt sina egna mönster och en där Östeuropa utvecklas åt en annan riktning. Idag har Polen, Ungern och Tjeckien inte mycket gemensamt med länder som Vitryssland och Moldavien som är forna Sovjetrepubliker. Det skrivs inte heller några undergångsbeskrivningar av Ryssland, något som producerades tidigare, därför finns en anledning till tillförsikt att det faktiskt inte blev som det beskrivs i några av artiklarna jag studerat.</p>

I Sverige har det alltid funnits ett behov av att förhålla sig till Ryssland och Sovjetunionen, uttryckt här i en debatt mellan de båda forskarna Stefan Hedlund och Anders Åslund i dagstidningar och genom litteratur. Min uppgift har varit att granska debatten och se vilka områden som belystes och vem som kom att få rätt år 2007/2008. Kärnan i mitt arbete är inte den faktiska historien utan argumentationen om samtiden. Där debatten om Ryssland är av det slag att den tål granskning mer än ett decennium efteråt. Rent geografiskt är Sverige ett litet land på randen av det ryska imperiet som spänner sig över nästan hela kontinenten, Sverige och de andra nordiska länderna är placerade nästan som en blockad av det ryska imperiets strävan västerut, en strävan som pågått i flera hundra år. Det ryska imperiet som fortfarande finns kvar kom att omvandlas och försvagas åtskilligt under några år i början på 1990-talet. Detta var dock konsekvensen av en enorm statsapparat, enorma militära utgifter och ett defekt ekonomiskt system. Jag lyfter fram artiklar och litteratur producerad under de första åren efter Sovjetunionens sammanbrott och relaterar denna till nutiden genom en enkel komparation av debattklimatet. Svaret kan vara att två tydliga vägar urskiljer sig, en där Ryssland utvecklas enligt sina egna mönster och en där Östeuropa utvecklas åt en annan riktning. Idag har Polen, Ungern och Tjeckien inte mycket gemensamt med länder som Vitryssland och Moldavien som är forna Sovjetrepubliker. Det skrivs inte heller några undergångsbeskrivningar av Ryssland, något som producerades tidigare, därför finns en anledning till tillförsikt att det faktiskt inte blev som det beskrivs i några av artiklarna jag studerat.