Den 10 mars år 2000 blev det tillåtet för publika aktiebolag att förvärva sina egna aktier i Sverige. Många bolag har det sett den nya möjligheten att genomföra återköp av egna aktier, av olika anledningar, vilket har lett till att flera publika aktiebolag genomför återköpsprogram. Syftet med denna studie är undersöka hur återköp påverkar aktiernas likviditet genom att studera spreaden och volatiliteten i de perioder som företaget inte får genomföra återköp. Tidsperioden som studeras är åren 2010 till 2013. Resultatet visar att det inte finns någon signifikant skillnad i spread och volatilitet mellan de perioder som återköp får ske och de peioder som inte tillåter återköp.

År 2000 blev det möjligt för svenska börsnoterade bolag att göra återköp av egna aktier. Detta har medfört ytterligare en möjlighet för hur bolagen kan distribuera den vinst de gör vid brist på andra gynnsamma investeringar. Under perioden 2000 till 2013 har 139 olika bolag genomfört återköp av egna aktier och bland dessa bolag varierar mängden återköpta aktier och antalet genomförda återköpsprogram kraftigt. Aktiebolagslagen sätter ramarna för återköpet och per återköpsprogram får maximalt tio procent av det totala aktiekapitalet köpas tillbaka. Bolagstämman beslutar om återköp skall bli aktuellt och beslutet sträcker sig som längst till nästa bolagsstämma. Sedan 2010 finns en utredning hos regeringen där det föreslås att ta bort tioprocentsspärren och låta det stå bolagen fritt att återköpa hur mycket aktier de vill. Detta examensarbete syftar till att undersöka den svenska markanden och att bidra i debatten och belysa ett område som ej tidigare har undersökts, nämligen sambandet mellan de bolag som genomför återköp av egna aktier samt hur ägarandelen i grupperna styrelsen, ledningen och verkställande direktör påverkas före och efter återköpen. Vidare analyser i den här studien inkluderar 126 av de 139 bolagen. Tretton bolag har exkluderats på grund av bristande uppgifter eller att årsredovisningar helt saknas. Materialet kategoriseras efter dels hur återköpen genomförs; ett enda program, flera program i följd alternativt spridda program, dels efter storlek på bolag enligt SmallCap, MidCap och LargeCap. Vidare analyseras sambandet mellan den genomsnittliga ökningen av det egna innehavet hos bolagets styrelse, ledning och verkställande direktör samt ägarandelen, bolagets storlek och återköpsstrategi. Den slutliga analysen bygger på de bolag som gjort flera återköpsprogram samt där styrelse och VD tillsammans ökat sitt genomsnittliga egna aktieinnehav per återköpsprogram. Vår studie visar ett signifikant samband utifrån den avsedda beroendevariabeln, den genomsnittliga ägarandelen för styrelse och VD samt ett signifikant negativt samband med storlekskategorin largecap. Vilket innebär att den genomsnittliga ökningen i innhav per återköpsprogram delvis kan förklaras genom hur stor ägarandelen var innan återköpet samt bolagets storlek. Även grupptillhörighet, det vill säga typ av återköpsstrategi, har ett samband men detta placerar sig strax under en signifikansnivå på 90 procent. / In the year of 2000 the Swedish government changed a part of the Swedish Companies Act and made it possible for swedish listed companies to repurchase a maximum of ten percent of their own shares. Up until today 139 companies have chosen to use this possibility to distribute some of their profit. Out of the 139 companies thirteen companies are excluded due to missing data, 126 companies remains in further studies of this paper. The pattern of the repurchase varies in three different systems; one share repurchase program alone, several consecutive share repurchase programs and several scattered share repurchase programs. We aim to study if there is a connection between the way the companies repurchase their own shares and the change in ownership within the board, CEO and company management. Our study show that a higher concentration of ownership within the board and CEO has a significant positive effect on the average increase of own shares per program. Also largecap firms has a significant negative effect on the average increase per program.