Att leda spelare genom ett spel kan ske genom många olika metoder som med hjälp av ljus, pilar och markörer. Men i vardagen finns inte många av dessa typer av vägledning om man inte räknar in mobiler och GPS. Utan i vardagen förlitar vi människor oss på landmärken för att navigera i vår omgivning. Det är i alla fall teorin som denna undersökning delvis bygger på. Kan man utifrån dessa teorier om hur visuella skillnader i föremål förändra hur vi navigerar ett spel? Det är tanken bakom denna undersökning. Utifrån specifika skillnader i utseendet samt placeringen av föremål designades en spelmiljö för att se hur dessa har inverkan på spelare. Detta testades genom att i huvudsak göra en undersökning där respondenter fick berätta i realtid samt efter motivera sitt individuella utforskande av miljön. Resultaten av studien visade att inga tydliga direktiv kan ges för att designa landmärken för att få de att tas i konsekvent ordning, utan navigering i spel skiljer sig gentemot navigering i verkliga världen. Men dessa visuella principer har istället stor inverkan i vissa fall på betydelsen av ett objekt för spelaren. Varför landmärket finns där och vad det är till för, vilket influerar olika personer att navigera på olika sätt samt av olika anledningar.

I min essä beskriver jag den öppna miljön, med ett modernt och nytänkande arbetssätt som blir allt vanligare inom förskolan. I den nya moderna förskolan öppnas innemiljöerna upp allt mer för att skapa möjligheter till ett ökat samspel och lärande mellan barnen. Pedagogiken säger att vi pedagoger ska bygga miljöer och inspirera barnen till att själva söka kunskap, men här anser jag att det finns barn som får problem. Många barn har svårt att anpassa sig till den stora barngruppen och utmärker sig för att vara "stökiga" eftersom de inte klarar av att sortera alla sinnesintryck runt omkring sig. Jag ser att barn med koncentrationssvårigheter blir allt vanligare inom förskolan och är orsakat av miljön de befinner sig i. Syftet med min essä är att undersöka hur miljön kan vara grunden till barn som har ett oroligt beteende och hur jag som pedagog kan ge dem möjligheter att lättare komma till ro i en verksamhet som saknar avdelade rum. Genom att jag reflekterar över mitt pedagogiska förhållningssätt kommer jag fram till att alla barn inte kan bemötas lika. För att alla barn ska känna en lugn och trygg lärandemiljö på förskolan krävs det att vi pedagoger har kunskap om hur flexibla rum, vardagsstress och stora barngrupper kan påverka barnets koncentration till eget lärande. / In my essay I describe the open environment, with a modern and innovative way of work that is becoming more and more common in preschools. In the new modern preschool the indoor environments are becoming more open to create an increased interaction and learning between the children. The science of education says that the pedagogue shall create environments and inspire the children to search their own knowledge, but according to me this is a something that causes problems for some children. Many children have difficulties to adapt to the large group of children and are characterized as "messy" since they are unable to sort all the perception they are exposed to. I experience that children with concentration disabilities are becoming more and more common at preschools and that it is caused by the environments they are situated in. The purposes of my essay is to investigate how the environment can be the cause of a restless behavior and how I, as a pedagogue, can give them the opportunity to easier find peace in a preschool which doesn’t have any separate rooms. By reflecting over my pedagogical attitude I find that not all children can be met the same way. For every children to experience a calm and safe learning environment at preschool, it is necessary that we pedagogues have knowledge about how flexible rooms, everyday stress and large groups of children can effect the concentration of learning for the child.