Uppsatsen bygger på fem intervjuer med nu vuxna personer om deras upplevelser av att växa upp med föräldrar i oförsonlig konflikt. Kärnan i frågorna har varit hur de bemästrat sin situation, vilka som stöttade dem samt vilket stöd de önskade, att de hade fått. Teoretiska utgångspunkter är Bowlbys m.fl. anknytningsteori och självutvecklingen enl. Stern. Citat från intervjupersonerna placeras in i under de teman som undersökningen avsåg att belysa. Utifrån informanternas utsagor formuleras slutsatser i konkreta former kring a) Vad som är stödjande insatser och b) Vad som är särskilt viktigt att beakta i psykoterapeutiskt arbete med barn vars föräldrar befinner sig i oförsonlig konflikt. Intervjuerna har också gett fokus på andra teman som frizoner och vikten av ärlighet och öppenhet. Slutligen lyfter studien fram frågan om hur samhället med insatser skall kunna nå målgruppen, särskilt de yngsta.