Bakgrund: Anorexia nervosa och bulimia nervosa drabbar ca 3% av Sveriges unga kvinnor och var tredje kvinna lider av ätstörning utan närmare specifikation (UNS). Ätstörning är en heterogen sjukdom där ingen behandling fungerar på alla individer, utan olika behandlingsformer behövs och fysisk aktivitet kan därför vara ett alternativ. Idag finns det studier som undersöker fysisk aktivitet som behandlingsalternativ vid ätstörningar, men det finns ingen sammanställning av detta. Syftet med litteraturöversikten var därför att systematiskt sammanställa vilken evidens som finns gällande hur fysisk aktivitet applicerat i en standardiserad behandling för ätstörning kan påverka livskvaliteten, ätstörningssymptom och body mass index.  Metod: Litteraturstudiens artikelssök genomfördes i fyra databaser, Cinahl, Pubmed, APA PsykInfo och PEDro. Studien inkluderade randomiserade kontrollerade studier och följde riktlinjer från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) och Transparent rapportering av systematiska översikter och metaanalyser (PRISMA). Enbart studier som involverade personer med en diagnostiserad ätstörning som behandlades med någon form av fysisk aktivitet inkluderades.  Resultat: Tio unika artiklar kom att ingå i studien efter litteratursök och relevansbedömning. Studierna undersökte olika typer av interventioner såsom styrketräning, konditionsträning, yoga och allmän fysisk aktivitet. Resultatet visade att fysisk aktivitet hade effekt i 5/10 studier sett på livskvalitet, BMI och ätstörningssymtom. Yoga och allmän fysisk aktivitet var de två interventioner som visade bäst resultat. Konklusion: Hälften av de randomiserade kontrollerade studierna (RCT) visade på positiva effekter av fysisk aktivitet och ingen av studierna påvisade negativa effekter. Då flera av studierna var små och hade stort bortfall behövs mer forskning inom området.