Bakgrund: Neonatalvården i Sverige är organiserad så att nyfödda barn i behov av intensivvård vårdas en tid på regionsjukhus innan de flyttas till hemsjukhuset för fortsatt vård. Tidigare studier har visat att flytten till hemsjukhuset är en stor och påfrestande händelse för föräldrar som befinner sig i anknytningsprocessen och därför behövs ny kunskap för att förbättra rutinerna och omhändertagandet av föräldrar i samband med återtransport. Syfte: Att undersöka föräldrars erfarenheter i samband med förflyttning av barnet från neonatal intensivvårdsavdelning på regionsjukhus till hemsjukhusets neonatalavdelning. Metod: För att genomföra studien valdes en deskriptiv och kvalitativ design. Resultat: Analysen av föräldrarnas berättelser resulterade i tre olika kategorier att lämna tryggheten, att möta det nya och likheter och skillnader. Resultatet visade att föräldrarna upplevde svårigheter med att lämna tryggheten på regionsjukhuset. De kände oro för flytten till hemsjukhuset och upplevde brist på förberedelser och information. Återtransporten kom ofta oväntat och föräldrarna upplevde många gånger att barnet tvingats att lämna regionsjukhuset för tidigt. Att föräldrar och barn separerades under transporten innebar en stor känslomässig påfrestning. Skillnader i rutiner skapade oro och vissa föräldrar upplevde att hemsjukhusens lokaler och kompetensen hos personalen var sämre. Slutsats: Omhändertagandet av familjer kan förbättras avseende förberedelser och kommunikation, rutiner och likvärdig vård. Rutiner för förberedelse och kommunikation behöver utvecklas för att flytten till hemsjukhuset skall bli så positiv som möjligt för familjen och minimera störningar i anknytningsprocessen. Gemensamma vårdrutiner skulle underlätta anpassningen för föräldrar och lokaler och kompetens behöver anpassas till den verksamhet som bedrivs för att garantera likvärdig vård i olika delar av landet. / Background: In Swedish neonatal care newborns in need of intensive care are transferred to specialized regional hospitals and when the infants’ condition has stabilized they are relocated to community hospitals for convalescent care. Previous studies have shown that moving from one hospital to another is a significant and stressful event for parents during the attachment process. In order to improve routines regarding the care of parents when their infants are transferred, further research is needed.  Aim: The aim of the study was to investigate parents’ experiences of their infants’ transfer from the intensive care unit at the regional center to the neonatal unit at the community hospital. Method: The study was performed in a descriptive and qualitative design. Findings: The analysis resulted in three different categories to leave the safe zone, to face the new and similarities and differences. The result shows that parents find it difficult to leave the safe environment of the intensive care unit. They were worried about going to the community hospital and they sensed a lack of preparations and information. The transfer often occurred unexpectedly and parents felt that their child was forced to leave the intensive care unit too early. During transport, the child was separated from the parents, which was perceived as emotionally stressful. Differences in routines created anxiety and some of the parents felt that the community hospitals did not possess the right premises and competence of staff. Conclusion: Improvements can be made regarding preparations and communication, routines and equal care. There is a need to further develop communication and routines regarding transfers within the Swedish neonatal care system in order to create a more positive experience for parents and minimize the impact on the attachment process. Standardized routines would facilitate the adaption for parents and all neonatal care units need to have adequate facilities and staff to guarantee equal health care in various parts of the country.