Den Hebreiska Bibeln återspeglar en mångsidighet och rikedom av olika handlingar, människor och platser. Narrativens författare använde sig av stilmedel, metaforer och motiv för att förkunna och förmedla Guds vilja för världen. Bibelforskare Yairah Amit (2001, 124) påstående ”The choice of a place is never random” väcker min nyfikenhet. Vad innebär det för två bibliska gestalter som möter Gud i en miljö som beskrivs med det hebreiska ordet midbār (svensk översättning: öken)? Inspirationen till uppsatsens ämne lockades fram under läsningen av Hoseaboken 2 på originalspråk hebreiska. Profeten Hosea tillämpar ett uttrycksfullt metaforiskt språk för att förmedla Herrens hårda anklagelse mot folkets bortvändhet. Från och med vers 16 får Hoseas förkunnelse ett nytt perspektiv. Gud lockar sitt älskade folk ut ur öken för att söka vinna deras hjärtan. Ökenmotivet tillämpas som möjlighet för folkets omvändelse och förvandling. Denna bild för en plats för förnyelse och en annorlunda miljö bortom det kända urbana samhället, har följt med mig sedan jag tillbringade en tid i en kristen kommunitet i Sverige. Verksamhetens program fylldes med så kallade retreatdagar. Dagarna, som beskrevs med en slags ”ökentid” handlade om bön, tystnad, att vända sig inåt och sedan vänder sig utåt igen. Jag påstår att vårt moderna högteknologiska samhälle med pågående informationsöverflöd kräver sådana ökenmiljöer där vi människor stannar upp och lyssnar. Inte minst menar jag att lyssnandet inåt är grundläggande för att se verkligheten som den är. Min ambition med denna uppsats är att bana väg för kommande forskning på temat retreat. Denna uppsats vill utforska det hebreiska ordet midbār, dess betydelse och funktion i den Hebreiska Bibeln. Ökenmotivets betydelse ska undersökas med blick på två gudsmöten i öknen i 1 Kungaboken 19 och Genesis 16.