Bröstcancer är en multifaktoriell sjukdom och är den vanligaste cancerformen hos kvinnor, cirka var tionde kvinna får någon gång diagnosen. År 2017 var det drygt 10 000 kvinnor som diagnostiserades med bröstcancer och 1400 som avled till följd av sjukdomen i Sverige. Den vanligaste typen är en icke-invasiv form kallad duktal cancer in situ. De flesta bröstcancrarna uttrycker receptorer för östrogenreceptorn (ER) och klassas som ER-positiva tumörer, många tumörer uttrycker också receptorer för progesteron (PgR). ER är en prediktiv biomarkör där positivitet idag används för att identifiera de patienter som svarar på antiöstrogenbehandling med exempelvis läkemedlet tamoxifen (TAM). TAM används för behandling av bröstcancer hos pre- och postmenopausala ER-positiva kvinnor. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka huruvida effekten av TAM kan förutsägas med hjälp av prediktiva biomarkörer vid adjuvant behandling av ER-positiv bröstcancer hos pre- och postmenopausala kvinnor. Arbetet innefattade artikelsökningar och baseras på 9 retrospektiva vetenskapliga studier hämtade från en avhandling och databasen PubMed. Analyserade markörer var proteinuttrycket av HOXB13, AIB1, mTOR, Akt, ER, PgR, EGFR, HER2, CXCL10, CXCR3 samt genuttryck av HOXB13, IL17BR, CYP2C19, CCND1 och RSF1. Studierna analyserade patientmaterial från studier som jämfört TAM vs kontroll eller olika behandlingsregimer av TAM. Ett lågt proteinuttryck av HOXB13 var prediktivt för fördelaktig TAM-effekt samt att ett högt uttryck förutsäger mindre fördelaktig effekt hos ER-positiva patienter. Vidare visades att fosforylerat (p) mTOR enskilt och i kombination med p-ER och/eller p-Akt var prediktivt för ett reducerat TAM-svar. Resultaten som presenteras visar att ett högt uttryck av AIB1 var prediktivt för ett fördelaktigt TAM-svar hos ER-positiva. CXCL10 och CXCR3 var båda prediktiva för ett förbättrat TAM-svar jämfört med kontroll. Vidare visar resultaten att genuttrycken för HOXB13 och förhållandet mellan HOXB13:IL17BR förutsäger effekten av en längre behandling på 5 år jämfört med 2 år. En variant allel av CYP2C19*2 genotypen identifierar patienter med allvarlig prognos men som fördelaktigt kan behandlas med TAM. Resultaten påvisar även att endast ER-status inte är prediktivt för en fördelaktig TAM-behandling och att PgR-analys kan användas som tillägg vid ER-negativitet för att identifiera en liten subgrupp av bröstcancerpatienter som med fördel kan behandlas med TAM. HER2-positivitet påvisar ingen nytta av TAM hos ER-positiva patienter. Resultaten avseende CCND1 påvisar att genamplifiering ej var lämpad som prediktiv markör men att RSF1-genamplifiering kan vara en potentiell markör för avsaknad av TAM-fördel. Sammanfattningsvis kan TAM-effekt förutsägas med hjälp av prediktiva markörer så som HOXB13, AIB1, CXCL10/CXCR3 m.fl., det krävs dock verifiering av resultaten i större kontrollerade studier i form av retrospektiva metaanalyser eller prospektiva studier för att dra en generell slutsats. / For women breast cancer is the most common cancer diagnosis in Sweden, approximately 10 000 patients were diagnosed in 2017. Breast cancer is the leading cause of death among women around the world and in Sweden it is the second most common cause of death. Breast cancer arise from the terminal duct lobular units of the breast, most tumour types are classified as non-invasive called cancer in situ, specifically as ductal cancer in situ. When diagnosing breast cancer there are different ways to characterize tumours. One example is the use of prognostic and predictive biomarkes, which provides information about prognosis and treatment effect. The most common analysis is that of estrogen receptor (ER) and progesterone receptor (PgR) expression. Estrogen and progesterone regulate proliferation of mammary glands and the development of breast tissue. Approximately 85 % of tumours express these two steroid receptors. The presence of ER in cancer cells is the most important marker for prediction of adjuvant tamoxifen treatment effect. Tamoxifen is a selective estrogen receptor modulator, which upon binding to the ER in breast tissue regulate the proliferative effects and acts as an anti-estrogen. Tamoxifen is used in the treatment of breast cancer in pre and postmenopausal women with ER-positive tumours. Some patients, however, will still not respond to treatment and experience a breast cancer relapse within 15 years. Because of this it’s important to aquire knowledge of and validate these prognostic and predictive biomarkes as well as futher study breast cancer biology to better individualise treatment according to patient needs.  The aim of this study was to evaluate potential predictive biomarkers in the treatment of ER-positive breast cancer with adjuvant tamoxifen. Specifically, if the effect of tamoxifen can be predicted using specific biomarkers. Potential future biomarkes evaluated were the expression of HOXB13, IL17BR, CYP2C19, CCND1 and RSF1 genes and the protein expression of mTOR, Akt, ER, PgR, EGFR, HER2, HOXB13, AIB1, CXCL10 and CXCR3. This litterature study is based on the analysis of 10 different retrospecitve studies of predictive markers based on patient materials from original randomized controlled trials evaluating the efficacy of tamoxifen. Seven of the studies were collected using the database PubMed, however two studies were collected from a thesis. The search was limited to articles which studied tumour material of pre- or postmenopausal female breast cancer patients randomized to adjuvant tamoxifen treatment or control. Based on the results presented, potential predicitive biomarkes of tamoxifen efficacy and benefit of breast cancer patients could be a high protein expression of AIB1, a low expression of the HOXB13 protein and a high expression of CXCL10 and CXCR3. Moreover, predicitve markers of tamoxifen benefit could also be a CYP2C19*2 variant allel. A reduced response to treatment could be predicted with the positive expression of p-mTOR-s2448, p-ER-s167/s305 and p-Akt. HER2-positivity could be a marker for identifying patients who will not respond to tamoxifen and may benefit greater from other treatments. These results, however, needs to be verified in bigger cohorts of breast cancer patients, e.g. in meta-analyses or prospective randomized studies.