Syftet med denna rapport är att undersöka hur den fysiska träningen inom ramen för friskvårdsarbete bedrivs inom polisen och varför man i dag inte har några fysiska krav för poliser. Bakgrunden till ämnesvalet ligger i vår uppfattning att det är konstigt att det ställs fysiska krav på polisstudenter och polisaspiranter men inte på färdiga poliser. Vi har gjort en teoretisk studie inom ämnet friskvård, främst fysisk träning, för att beskriva fördelarna med att satsa resurser på detta samt visa på faktorer som har betydelse för att en friskvårdssatsning skall bli framgångsrik. Sedan presenterar vi hur polisen och försvarsmakten arbetar med dessa frågor inom de respektive organisationerna. Som underlag för informationen har vi främst använt oss av sakkunniga personer inom de båda organisationerna som har intervjuats. Resultatet visar att det finns både likheter och olikheter mellan de båda organisationernas sätt att bedriva friskvård och fysisk träning. När det gäller polisen så har varje enskild polismyndighet själv ett stort ansvar för utformningen av hälsoarbetet vilket innebär att det ser olika ut över landet. I det avslutande kapitlet diskuteras vilka fördelar det finns med att satsa på friskvård samt vad införandet av krav skulle kunna innebära. Förslag om hur polisen skulle kunna jobba med frågan redovisas.

I vårt fördjupningsarbete beskriver vi hur krisberedskapen är uppbyggd och hur en kris hanteras i Sverige med inriktning på polisens roll. Bakgrunden till arbetet och det som väckte vårt intresse för ämnet är alla de olika händelser som inträffat den senaste tiden nationellt och internationellt i form av kriser (exempel på dessa finns i inledningen). Detta fick oss att fundera och vi ställde oss frågan om vi är förberedda på en kris?! Målet med arbetet är att belysa polisens roll i krishanteringssystemet och om det finns tillräckligt med kunskap för att hantera en kris. Det är givetvis ett flertal aktörer inblandade vid en kris förutom polisen. Vi beskriver hur krishanteringen styrs från ledningen inom polisen och vilka hot som man anser föreligga i Sverige vad det gäller eventuella kriser. All fakta som vi sökte har inte varit möjlig att få tag på då vissa dokument är hemligstämplade. För att få en bred och relevant inblick i ämnet har vi varit i kontakt med personer på olika myndigheter. Vidare finns det ett kapitel om media, som även de har en stor roll i hanteringen av en kris. Kris är ett brett ämne och det kändes till en början ganska abstract, det är mycket toppstyrt vad det gäller hanteringen. Tanken slog oss, vad kan vi själva göra – kan vi förbereda oss, ja vet du vad du ska tänka på i en kris??? Läs och begrunda och förbered dig genom kunskapen vi har inhämtat och samlat i detta arbete, ge dig själv en helhetsbild

Som polis har man ett yrke där det finns risk att drabbas av brott i samband med tjänsten, såsom våld, hot och kränkning. Arbetsgivaren har i och med detta en skyldighet att utarbeta skriftliga arbetsrutiner för hur polismyndigheten ska gå till väga när en anställd utsatts för brott i tjänsten, samt kunna erbjuda stöd och snabb hjälp. Skyldigheterna regleras främst i arbetsmiljölagen där det även står att den anställde är skyldig att känna till dessa rutiner. Utgångspunkten i denna rapport har varit att undersöka hur dessa arbetsrutiner ser ut på polismyndigheten i Örebro och i Halmstad. Vi har även genom en enkät undersökt hur mycket kunskap de anställda har om hur de ska gå till väga när de utsatts för brott. Vi har kommit fram till att både Örebro och Halmstad jobbar efter samma målsättning, att utveckla arbetet med arbetsmiljön samt de rutiner som ska tillämpas vid våld och hot mot anställda. När det gäller kunskapen bland de anställda så finns en hel del brister. Det tyder på att informationen från polismyndigheten är bristfällig, men även att det brister i inhämtningen av information från de anställdas sida trots att majoriteten svarat att de någon gång utsatts för brott i tjänsten.

Att poliser hotas i tjänsten är ett allvarligt problem, både om man ser till individens trygghet och välbefinnande men också om man ser till det demokratiska värdet. Att ha ett samhälle där poliser törs göra sitt jobb och inte råkar ut för repressalier med anledning av detta är därför av största vikt. Omfattningen av hot mot poliser har kartlagts på olika håll och siffror visar att detta är ett ganska vanligt förekommande fenomen. Cirka en tredjedel av alla poliser utsätts för påtagliga hot under ett år och antalet anmälda brott som involverar våld och hot mot tjänstemän ökar. Syftet med denna rapport är att titta på arbetet med hotade poliser i Stockholms läns polismyndighet och hur det eventuellt kan förbättras. Som analysfaktorer har vi använt de psykiska och psykiska effekterna som kan följa av ett hot, samt den arbetsrättsliga lagstiftningen. Information till rapporten har inhämtats genom litteraturstudier, enkäter och intervjuer. Resultatet visar att det är främst frågor kring utbetalning av skadestånd samt bättre möjlighet till att vara anonym som behöver granskas. Med stöd av resultatet samt de analysfaktorer som vi använt oss drar vi slutsatserna att vissa förändringar kan vara aktuella att genomföra, framförallt bör informationen kring hur man får ett tilldömt skadestånd utbetalat förbättras samt att de datoriserade system som polisen använder vid anmälningsupptagning och brottsutredning om möjligt bör förändras för att öka möjligheten till anonymitet.

I denna rapport tar vi upp diskussionen om polisens psykiska välbefinnande. En fråga vi ställde oss var hur det är ställt med polisens psykiska hälsa är idag? Vi har intresserat oss för denna fråga då det snart är dags för oss att möta alla de komplexa situationer som polisyrket medför. Det sägs att man som polis får se mycket av samhällets baksida. Hur klarar man som privatperson av allt man får se i sitt kommande yrke utan att den psykiska hälsan drabbas. Vi har intervjuat personal på tre olika polismyndigheter om hur arbetet med hälsa bedrivs på deras myndighet. Vi har även tagit del av gjorda undersökningar för att svara på dessa frågor. Våra studier har visat att polisen idag mår förhållandevis bra, men det finns fortfarande mycket som kan förbättras. I polisförbundets undersökning från 2004 säger nästan hälften av alla de tillfrågade att de någon gång känt en oro för att bli utbränd på grund av stress eller av hög arbetsbelastning. I en annan undersökning gjord av statistiska centralbyrån 2003 säger sig endast en tredjedel att de skulle välja att bli poliser igen om de på nytt fick välja yrke. Vi anser det viktigt att det inom polisen bedrivs ett fortgående arbete för att ta tillvara på den psykosociala hälsan hos de anställda och att de känner att det arbete de utför är meningsfullt för att den psykiska hälsan skall vara god.

I Sverige begås ungefär vart tionde våldsbrott av personer i psykos och ca 40 procent av de brottslingar som är dömda för grova våldsbrott är psykopater. Detta påvisar att polisen i arbetet förr eller senare kommer att komma i kontakt med de här personerna. På grund av händelserna i Malexander och Lindesberg har vi valt att undersöka på vilket sätt psykopater och personer i psykos kan vara farliga för polisen vid ett ingripande. Vi har även försökt att ta reda på hur polisen kan skydda sig från eventuella våldshandlingar. För att söka svar på våra frågor har vi genomfört litteraturstudier och intervjuer med personer som besitter stor kunskap inom området. Intervjuerna visar på hur komplext och problematiskt det är att möta psykopater och psykotiska personer. Ingen situation är den andra lik och individer är unika. Därför är det förstås svårt att ge några specifika råd till poliser för att underlätta deras möte med de här personerna. Något vi kunnat konstatera är dock att det finns ett antal saker som poliser kan ha i åtanke vid ingripanden. Denna kunskap behövs för att polisen ska ha större möjlighet att bemöta dessa personer på rätt sätt. Kunskap kommer av erfarenhet och utbildning. Idag ges utbildning om psykiska störningar enbart kortfattat på polisernas grundutbildning, denna skulle behöva kompletteras med vidareutbildning på polismyndigheterna. Utbildning tror vi leder till att onödiga konflikter mellan polisen och personer med psykiska störningar kan undvikas.

Utlandstjänstgöring kan för många vara en spännande del i yrkeskarriären. En mission i utlandet innebär möten med andra kulturer, främmande språk, insikt i främmande länders organisationer och ger framförallt en möjlighet till personlig utveckling. Tjänstgöringen utomlands ger ofta mersmak, väljer man att åka iväg en första gång så följer gärna fler missioner. Polismannen samlar på sig, utöver den personliga utvecklingen, en stor kompetens genom de erfarenheter en utlandstjänstgöring ger. Med hjälp av denna rapport vill vi belysa problematiken kring tillvaratagandet av kompetensen efter hemkomst från myndighetens sida samt visa på hur den enskilda uppfattar tillvaratagandet. För att få fram resultatet har vi valt att genomföra ett antal intervjuer med representant från polismyndigheten samt poliser som har erfarenhet av utlandstjänstgöring. Efter hemkomst finns en större motivation till arbetet och personen vill i många fall se en möjlighet till karriärutveckling. För att karriärutveckling ska ske måste denne och myndigheten kunna mötas för en dialog där de tillsammans kan diskutera kring vilken kompetens som förvärvats och hur denna kan nyttjas av myndigheten på bästa sätt. Som en lösning på problemet vill vi att myndigheten ska se deras medarbetare som varit på utlandstjänstgöring som den resurs de faktiskt är.

The purpose with this essay is to study police students perception of men’s and women’s role taking and behavior in a group. The question that is presented is if a group’s efficiency can depend on which gender the members of the group have. There are many theories about the concept male and female and the meaning of these words. The gender roles that exists in the society sometimes reflects a point of view that observes men and women more conservative, were the woman is weak, gives birth to children and takes care of the family and the man provides for it and sees to that the members of the family have roof over their heads. The question is if it is that simple for humans to be shaped into gender either biologically or by society and does not possess individual qualities. The police students perception of men’s and women’s role taking and behavior in a group is connected to one gender role- theory that emphasize four point of views considering male and female behaviour and role taking. The result shows different ways of looking at the concept of gender and gender roles. There are many different theories about how gender is created by society or a quality that exist in men and women when they are born.

Syftet med denna rapport är att belysa problemen med att jobba skift, främst nattpassen. Utryckningsavdelningen kräver bemanning dygnet runt och ständig beredskap för att rycka ut när något brott begås eller när polisens hjälp behövs. Det är främst skiftarbete, som innefattar nattjänstgöring, som inkräktar på fritid. Enligt Arbetstidslagen ska man ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar. Dygnsvilan ska vara mellan midnatt och 05.00. Eftersom polisen ska stå till allmänhetens förfogande dygnet runt har avvikelser skett genom kollektivavtal. Genom litteraturgranskning och intervjuer vill jag undersöka om forskning runt ämnet överensstämmer med vad tre poliser på ordningsavdelningen i Umeå tycker angående att jobba natt enligt blocklista. Mår de bättre av att jobba i block och hur påverkar det deras fritid? HASP- projektet och intervjuerna pekar på att det är problematiskt att jobba natt. Det är svårt att sätta ihop ett schema som passar alla och som samtidigt uppfyller verksamhetens krav. Blocklistan skapar mer tid till återhämtning och följer Arbetstidslagens direktiv mer än vad komprimerad turlista gör. Att tvinga någon på ett teoretiskt ”bra” schema leder bara till stress, låg arbetsmotivation och missnöje med arbetssituationen. Om inte skiftarbetarna har möjlighet att påverka och förändra schemat kan det ge stort missnöje och dålig stämning på arbetsplatsen. På sikt kan det öka risken för ohälsa och arbetsskador.

Den nya polisomorganisationen i Norrbotten har varit mycket omdiskuterad i medierna i Norrbotten den senaste tiden. Seppo Wuorio som är grundaren av den nya omorganisationen menar på att polisen i Norrbotten påvisar för dåliga resultat och har därför initierat denna omorganisation. Syftet med denna rapport är att ta reda på vad den nya omorganisationen egentligen innebär för de mindre kommunerna i inlandet samt att genom intervjuer kartlägga vad kommunalråden i dessa kommuner har för åsikter om den nya organisationen.Vi har även jämfört den nya polisorganisationen med närpolisreformen som svensk polis sedan 1990-talet ska jobba efter. Vi som skrivit denna rapport kan känna en viss oro när man hör vad kommunalråden i de olika kommunerna säger angående det minskade förtroende för polisen som allmänheten uppvisar. Grundtanken med den nya polisorganisationen i Norrbotten går ut på att centralisera resurserna till kuststäderna, och om det blir nödvändigt kunna utnyttja dessa resurser för insatser i glesbygden. Många chefstjänster flyttas, och med detta ökar risken för att lokala poliser tappar kontakten med sina närmaste chefer. Det största problemet ses ligga i att medborgarna tappar tilltro och förtroende för polisen som inte kan genomföra ett fullgott arbete då resurserna inte räcker till.