Flertalet jurister hävdar idag att det är svårt att skydda arbetstagarna vid en verksamhetsövergång. Skyddet som är upparbetat till arbetstagarnas förmån fullgör inte sitt huvudsakliga syfte. De hävdar även att arbetstagarnas skydd behöver omarbetas eftersom det idag är möjligt för förvärvaren av en verksamhet att välja vad de vill ska innefattas i samband med övergången. Det är därför nödvändigt att ta reda på när en verksamhetsövergång föreligger enligt AD eftersom det är då arbetstagarna är skyddade.      I dagen samhälle skyddas arbetstagare vid en verksamhetsövergång med hjälp av bestämmelserna i 6 b § LAS som tolkas med Rådets direktiv 2001/23/EG i bakgrunden. I 6 b § LAS finns det ingen tydlig riktlinje om när en verksamhetsövergång anses ha genomförts utan endast att den ska vara föremål för en ekonomisk enhet som är bestående. På grund av den kortfattade informationen använder sig AD av de så kallade Spijker-kriterierna som upparbetats av EU-domstolen i samband med en bedömning om övergång har skett. Kriterierna benämns även som en helhetsbedömning och tar reda på om verksamheten har bibehållit sin identitet och om verksamheten kan benämnas som en bestående ekonomisk enhet. För att verksamheten ska ha en möjlighet att betraktas som bestående krävs att de tillgångar eller arbetstagare som övergår kan betraktas som en självständig enhet. Det är dock inte de enda som krävs för att en verksamhetsövergång ska vara genomförbar. Det krävs att övergången ska vara lagenlig, vilket är ett underförstått uttryck från AD och EU-domstolen     De olika kriterierna betydelse varierar beroende på verksamhetsslag och det har visat sig att den ekonomiska enhetens självständighet har brustit i de flesta mål resulterat i att skyddet inskränks. Det komplexa vid en verksamhetsövergång är att få självständigheten att övergå.     Författarens egna kommentarer riktar in sig på att skyddet behöver stärkas genom ett kompletterande skydd för att nå upp till sitt syfte. Syftet är enkelt och bör inte vara allt för svårt att uppnå. / Several lawyers claim that nowadays it is hard to protect workers and that the protection does not fulfil its essential purpose. They also argue that the protection needs to be revised because it is possible for the purchaser of a business to choose what they want to include in the transition. It is therefore necessary to determine when an activity transition exists in the Swedish Labour Court because that is where workers are protected.     Todays society protects workers at an operations transition using the provisions of section 6 b § LAS interpreted with Councils Directive 2001/23/EC in mind. In paragraph 6 b § LAS there are no clear guidelines on when an activity transition is considered as implemented, only that it should be subjected to a lasting economic entity. Because of the brief information the Swedish Labour Court uses the so-called Spijker-criteria incurred by the EU-Court in connection with an assessment of when a transition has taken place. The criteria are also referred to give an overall picture and determine whether a business has maintained its identity and whether a business can be designated as a permanent economic entity. If the business should be considered as definitive it is required that the assets or workers transitioning can be regarded as an independent entity. It is also necessary for it to be subject to a transition that is considered to be lawful. “Lawful transfers” is an implicit expression and is not covered by the Swedish Labour Court.       The various criteria importance varies according to the type of activity and it has been proven that the economic units independence in most cases has widened the protection. The hard part of a business transfers is to gain an independence. It has also shown that several criteria is taken into account.      The author's own comments addresses that the protection needs to be strengthened. Sweden, for example, is acquiring an additional protection to ensure achievement of the aim. The aim is simple and should not be too complex to achieve.

Šiame darbe analizuojama verslo ar verslo dalies perdavimo sąvoka bei darbuotojų teisių apsaugos tam tikri aspektai ES teisėje, teismų praktikoje, taip pat lyginama su šių nuostatų įgyvendinimu Lietuvos teisėje bei praktikoje. Siekiant nustatyti, ar šios direktyvos pilna apimti įgyvendintos Lietuvos teisėje, atlikta ETT praktikos analizė, kurioje atskleista, jog verslo ar verslo dalies perdavimas yra platesnė sąvoka, nei nustatyta direktyvose (77/187, 98/50 ir 2001/23) ir apima pačius įvairiausius perdavimo būdus, įskaitant ir tuos, kai perdavėjo bei perėmėjo nesieja jokia sutartis, administraciniu ar teismo sprendimu ir pan. Nustatyta, jog Lietuvoje verslo ar verslo dalies perdavimas tam tikrais atvejais gali būti laikomas savarankišku įmonės ar jos dalies įgyjimo būdu, šalia įmonės ar jos esminės dalies pirkimo-pardavimo, o taip pat ir reorganizavimo. Nepaisant to, Lietuvos teisėje nėra pateikta verslo ar verslo dalies perdavimo sąvoka, kaip ji yra apibrėžiama ES teisėje todėl praktikoje dažniausiai įvardinama kaip įmonės reorganizavimas arba struktūrinis pertvarkymas. Nagrinėti darbuotojų teisių apsaugos aspektai ES teisėje nustato aiškią apsaugą bei jos apimtį. Kita vertus, ETT praktika atskleidė darbo santykių apsaugos išimtis ir susiaurino jos taikymo sritį. Įgyvendinant direktyvas Lietuvos teisėje, nebuvo įtvirtinta jokia papildoma apsauga perimamiems darbuotojams, išskyrus tai, jog verslo ar verslo dalies perdavimas negali būti teisėta priežastimi nutraukti darbo... [toliau žr. visą tekstą] / This article analyses the definition of transfer of business or part of business, the protection of particular employees’ rights in the European law, case law, and compares realisation of current provisions in the Lithuanian law and application in the national case law. The European Court of Justice case law is analysed with the aim to determine if the European directives regarding the safeguarding of employees’ rights in the event of transfers of undertakings, businesses or parts of undertakings or businesses were introduced into the Lithuanian law on the whole extent. According to the judgements of the European Court of Justice, the concept of the transfer of business or part of business should cover a wider number of transfers than it is stated in directives, including those transfers, where there is no contract between transferor and transferee, transfers as a result of a legislative or administrative decision. Purchasing or reorganisation of enterprise does not always coincide with transfer of business or part of business and can be considered as a separate type of acquirement of business or part of business. However, the Lithuanian Labour Code does not provide for a definition of transfer of business, as it is done by The European Court of Justice and in Lithuanian case law it is often recognised as reorganisation or structural changes. The most basic protected employees’ rights were analysed and it showed that the European law provides clear protected rights and its... [to full text]

This thesis focuses on the rules governing the protection of workers in case of transfer of employer in the European Union law and in the Czech law. The aim of this thesis is to analyze the implementation of the Directive 2001/23/EC into the Czech legal order. The thesis consists of three chapters. The first chapter briefly describes the origin and evolution of the European Union, EU institutions, competence of the Court of Justice of the European Union, sources of the European Union law and the principles governing the relationship between the EU law and national legal order. It also describes the main features of the employment relationship. The second chapter focuses on the legal rules governing the protection of workers in case of transfer of the employer at the European Union level. The first subchapter explains the historical development of the legislation, Directive 77/187/EEC and its amendment (Directive 98/50/EC). The second subchapter defines the personal, territorial and temporal scope of the Directive 2001/23/EC. The third subchapter focuses on the interpretation of the criteria of the subject-matter of the Directive 2001/23/EC conducted by the Court of Justice of the European Union. The fourth subchapter describes the pillars of the protection of employees in case of transfer of the...