67-årsregeln återfinns i 32 a § LAS och innebär att en arbetstagare har rätt att behålla sin anställning fram till 67 års ålder. Efter 67 års ålder är det arbetsgivaren som avgör om arbetstagaren får behålla sin anställning eller om anställningen avslutas. Regeln blev uppmärksammad genom ett fall från tingsrätten som genom överklagande hamnat hos AD. En anställd, vars anställning upphörde vid 67 års ålder, ansåg att regeln utgjorde åldersdiskriminering enligt arbetslivsdirektivet. AD ansåg att de frågor som tingsrätten hänsköt till EU-domstolen var relevanta och att frågan om 67-årsregeln strider mot EU-rätten kvarstår. För att avgöra om 67-årsregeln är förenlig med EU-rätten måste arbetslivsdirektivet vara tillämpligt. Arbetslivsdirektivet är tillämpligt om regeln rör exempelvis anställningens längd. 67-årsregeln är förenlig med EU-rätten om syftet med regeln är berättigat och om medlen för att uppnå syftet är lämpliga och nödvändiga. Syftet är berättigat om det exempelvis främjar sysselsättningen och arbetsmarknaden. Regeln ska även använts oberoende av sociala och demografiska förhållanden och oavsett hur arbetsmarknaden har sett ut. Medlen är lämpliga och nödvändiga om regeln inte tvingar en arbetsgivare att ersätta en äldre arbetstagare med en yngre, inte resulterar i obligatorisk pensionsavgång, inte resulterar i att arbetstagaren förlorar sitt diskrimineringsskydd, gör skillnad på avslutande och upphörande och slutligen beaktar den ekonomiska situationen som uppstår efter anställningens avslutande.

The hypothesis for this essay is that the protection of age discrimination in the labour market is inferior to that of other grounds of discrimination due to the fact that EU regulations as well as national provisions allows exemptions for age from the non-discrimination principle. A legal method originating from traditional legal sources is used in order to determine the purpose and use of the regulation and illustrate how it could affect younger workers. In addition to legislation, collective agreements are examined and two areas of investigation; the Swedish 67-year rule and vacation benefits, are reviewed in an exemplifying purpose. The juridical inquiry and analysis illustrate, from a national and an EU perspective, the differences of treatment that can be justified on grounds of age as well as the possibility of positive actions and visualises possible consequences. The analysis concludes that the exemptions does not necessarily undermine the protection of age discrimination, but emphasise that there is risk of applying the exemptions even though purpose and measures can be questioned. The latter in relation to the lack of positive actions confirm the initial hypothesis and can affect young workers in a negative way. / Uppsatsen bygger på en hypotes om att ålder intar en svagare ställning på arbetsmarknaden i jämförelse med övriga diskrimineringsgrunder eftersom att det i större utsträckning finns lagregleringar som berättigar särbehandling på grund av ålder. I syfte att utröna regleringens bakomliggande syften och användning samt belysa hur den kan påverka yngre arbetstagare har en rättsvetenskaplig metod med grund i arbetsrättsliga rättskällor tillämpats. Utredning och analys belyser de utrymmen för berättigad särbehandling samt de möjligheter till aktiva åtgärder som klargörs i såväl nationell som EU-lagstiftning och exemplifierar möjliga konsekvenser. Granskningen är till viss del baserad på jämförelser mellan olika kollektivavtal och två undersökningsområden, 67-årsregeln och semesterförmåner, används i ett illustrerande syfte. Analysen visar på att undantagen inte nödvändigtvis underminerar åldersdiskrimineringsskyddet, men att det finns risk för att de används trots att syfte och åtgärder kan ifrågasättas. I kombination med avsaknaden av krav på aktiva åtgärder innebär det att den inledande hypotesen kan anses som bekräftad vilket riskerar att påverka yngre arbetstagare på ett negativt sätt.