Syftet med denna uppsats var att undersöka hur en ADHD diagnos sent i livet kan upplevas. Det är en kvalitativ studie utförd genom intervjuer av fyra kvinnor, efter en förutbestämd intervjuguide. Antonovskys teori om KASAM och Lasarus copingstrategier tillämpades på resultaten. Intervjuerna visade att alla kvinnor har haft svårigheter i sin barndom och skola på grund av sin ADHD och deras självkänsla har påverkats negativt. De välkomnade alla diagnosen, som de tyckte gav förklaringar till några av deras problem samt en bättre självkänsla och förståelse av sig själva. Resultaten visade att växa upp med odiagnostiserad ADHD kan påverka självkänslan och leda till psykiska problem, och att utan en diagnos är det svårt att få adekvat hjälp, stöd och förståelse från omgivningen. Vidare visade studien att kvinnornas självkänsla blev bättre efter diagnosen. / The purpose of this study was to investigate how a ADHD diagnosis late in life can be experienced. It is a qualitative study performed by interviewing four women, with a prearranged interview guide. I applied Antonovskys sense of coherence theory and Lazarus coping strategies to the answers received. The interviews indicated that all of the women have had difficulties in their childhood and school because of their ADHD, and their self-esteem has been negatively affected. Indeed, they all welcomed the diagnosis, giving them explanations for some of their problems and a better self-esteem and understanding of themselves.  The results showed that growing up with ADHD but without a proper diagnosis, can affect self-esteem and also cause mental difficulties, and without a diagnosis it appears difficult to get adequate help, support and understanding from the surroundings. Further, it also made clear that the womens self-esteem increased after the diagnosis.