<p>1996 beslutade riksdagen att utöka beredskapspolisorganisationen med en ”särskild beredskapspolis”. Denna skulle ha bättre utbildning och utrustning än den tidigare beredskapspolisen och även kunna användas till polisiära uppgifter i fredstid. Sedan 1 januari 2002 finns därför 1500 särskilda beredskapspoliser utbildade och placerade vid polismyndigheterna runt om i Sverige. Särskilda beredskapspolisens uppgifter är att delta i polisverksamhet som syftar till befolkningsskydd och räddningstjänst. Även då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt, samt till andra lämpliga polisuppgifter kan de kallas in. Vårt arbete syftar till att beskriva de krav som ställs på färdiga särskilda beredskapspoliser samt den utbildning personalen inom särskilda beredskapspolisens tillhandahåller. Vi har också att behandlat deras befogenheter, samt den lagstiftning som reglerar nyttjandet av särskilda beredskapspolisen. I dagsläget ligger beslutet om användningen av särskilda beredskapspolisen på Regeringen, en önskan RPS har är att beslutet ska vara deras att fatta. Om så skulle bli fallet kan det bli så att särskilda beredskapspolisen kommer att användas mer frekvent än. Kommer då den särskilda beredskapspolisen användas mer frekvent krävs enligt våran mening en utökad utbildning</p>

<p>Anledningen till att Nationella Insatsstyrkan skapades var en utredning som tillsattes efter mordet på Olof Palme. Utredningen kom fram till att Sverige behövde en styrka som skulle kunna användas vid terrorangrepp. Innan styrkan skapades figurerade det flera förslag på hur styrkan skulle se ut, var den skulle vara placerad, och hur stor den skulle vara. Den 21 juni 1990 beslutade regeringen att en styrka på ca 50 man skulle bildas och att den skulle inrättas vid dåvarande polismyndighet i Stockholm. Sedan dess har ansvaret för styrkan flyttats och är i dagsläget inrättad under Rikskriminalpolisen. Idag består styrkan av 59 man. Sedan 1991 har den inte utökats i samma takt som andra nationers motsvarande styrkor. Internationellt har i stort sett alla utökat sina motsvarande styrkor, som följd av framförallt 11 septemberattacken i USA. Det som styr styrkans framtid och dess storlek är i hög grad terrorhotbilden mot Sverige och hur den tolkas politiskt. På den politiska spelplanen är partierna från båda blocken i dagsläget positiva till NI och vissa av partierna vill även se en utökning av styrkan. Insatsstyrkan kan idag klara av det antal insatser som genomförs om året, samtidigt som de vidbehåller sin kompetens. Under året väntas ett beslut om att utöka styrkan till mellan 75 och 90 man. I dagsläget kan NI rekrytera tillräckligt många för att fylla på efter dem som slutar. Det är dock inte med stor marginal. Om beslut att utöka styrkan fattas kan det komma att bli ett problem.</p>

<p>I alla typer av möten mellan människor kan brist på kommunikation leda till missförstånd och konflikter av olika slag. En situation, där vi tror att detta kan vara särskilt påtagligt, är när polisen möter demonstranter vid en opinionsyttring. Detta arbete undersöker och belyser vilka möjligheter som finns till kommunikation för den enskilde polismannen vid en demonstration. För att ta reda på detta har vi utfört djupintervjuer med representanter inom polisen. Vi har även tittat på vad polisens utbildning i det kommunikativa förhållningssättet innehåller. Frågor som vi diskuterat kring är bland annat vad polisens särskilda taktik innebär för kommunikationen, vad som kan vara hinder i kommunikation, den interna kommunikationen samt dialogkonceptets integration i det övriga polisarbetet. Vi har kommit fram till att kommunikation är ett viktigt element på alla nivåer vid en demonstration, inte minst för varje enskild polisman. Vi anser att de möjligheter som finns till kommunikation har en direkt koppling till tillgången på information kring situationen totalt sett och vetskapen om vilket budskap som ska förmedlas. Således är till exempel en fungerande intern kommunikation en viktig förutsättning för möjlighet till dialog med allmänheten.</p>

<p>Syftet med den här rapporten är att belysa hur kvinnliga polisers röst kan inverka på dennes arbete. Syftet är även att uppmärksamma hur viktig rösten är och att det inte finns någon forskning eller något skrivet om röstanvändning i yrket som polis. Detta väckte vårt intresse när vi hade en röstlektion på polisutbildningen. För att kunna bilda oss en uppfattning om det finns generella önskemål om röstträning, både på polisutbildningen och på polismyndigheten, har vi genomfört ett antal intervjuer. I rapporten beskrivs röstorganets anatomi. Vi har försökt att på ett enkelt sätt beskriva röstorganet och dess funktioner, samt skillnader mellan mäns och kvinnors röst. Vidare i rapporten kan man läsa resultatet av de intervjuer vi har gjort. Genom intervjuerna framkommer bland annat att rösten anses som ett viktigt arbetsredskap och att önskemål om mer röstutbildning finns. Med en avslutande diskussion konstaterar vi att kvinnor kan ha svårigheter då det gäller att ta i med rösten för att nå fram till en mottagare. Orsakerna till det är bl a att kvinnor har kortare stämband än män och stämbanden vibrerar snabbare, detta gör att kvinnor har en ljusare stämma. Slutligen ges några enkla övningar och tips för hur man kan träna sin röst.</p>

<p>Rapportens huvudsakliga syfte är att undersöka om polisens bemötande mot personer som har begått brott har någon betydelse för om de kommer att begå ytterligare brott. Rapporten inriktar sig på intervjuer med dels poliser och dels med personer som har någon form av kriminalitet bakom sig. Vi delar in de kriminella personerna i tre kategorier; ungdomar, personer som har begått enstaka brott samt vanekriminella. Genom de här intervjuerna och med hjälp av krimino¬logiska teorier har vi kommit fram till att polisens bemötande har stor inverkan på de personer som har blivit föremål för ett ingripande från polisen. Samtliga tre kategorier påverkas av polisens bemötande, dock på lite olika sätt. Ett samlat resultat från samtliga av de grupper som vi har intervjuat är att polisens bemötande direkt får konsekvenser i ett följande förhör. Eftersom vi har kommit fram till att polisens bemötande har stor inverkan på personer som har begått brott anser vi att alla poliser skall känna till det här och beakta det i sitt arbete.</p>

<p>Syfte med vårt arbete var att undersöka hur polismyndigheterna utbildar i Nationell bastaktik och hur de arbetar med mental träning och mental förberedelse efter genomförd utbildning. För att komma fram till vårt resultat gjordes en en-kät som skickades ut till utbildningsansvarig på samtliga polismyndigheter. En av våra slutsatser är att efter genomförd utbildning känner många poliser att de har fått ett högre säkerhetstänkande och därmed känner de sig tryggare i sin polisroll.</p>

<p>Polisen skall vara synlig, inte bara i brottsförebyggande hänseende utan också för att medborgarna skall veta att de kan känna sig trygga. Polisen skall förebygga brott ge-nom sin närvaro, ingripa omedelbart när ett brott begås och utreda brotten inför lagfö-ringen. Regeringen har uttalat att de ska öka antalet poliser från ca 17 000 till 20 000 poliser fram till år 2010 för att kunna leva upp till dessa mål. De vill även att polisen skall vara så effektiv som möjligt. Syftet med föreliggande studie var att jämföra det idag vedertagna arbetssättet med dubbelpatrull med det alternativa arbetssättet med enkelpatrull inom polisens ingripandeverksamhet, även kallat utryckningsverksamhet. Tanken var att ta reda på om regeringens mål med ökad synlighet och effektivisering av den svenska polisen kan uppnås genom att öka antalet målade polisbilar ute på ga-torna och därmed verka brottsförebyggande, i stället för att öka själva antalet poliser. Genom en litteraturstudie har vi undersökt fördelarna samt nackdelarna med respekti-ve arbetsmetod. För att få en uppfattning av de båda arbetssätten har både svensk och internationell litteratur använts i studien. Resultatet visade att både för- och nackdelar finns med respektive arbetsmetod. Dock framkommer inga oövervinneliga problem med enkelpatrullsystemet. Med andra ord kan vi se fördelar med att införa enkelpa-trullarbete åtminstone till viss del.</p>

<p>Den grova brottsligheten tenderar att bli grövre. Våldet och hänsynslösheten mot allmänheten, de grova rånen mot värdetransporter och banker, uppgörelser i kriminella gäng och inte minst ungdomars kriminalitet måste bekämpas. Syftet med vår rapport är dels att själva fördjupa oss i polisens alternativa sätt att arbeta på, dels att undersöka om ”punktmarkering” är en effektiv metod att använda sig av när det gäller att minska brottsligheten. För att skaffa oss underlag för detta fördjupningsarbete har vi valt att kontakta sakkunniga inom området i respektive polismyndighet. Underlaget har i huvudsak bestått av rapporter, statistik och kommentarer kring dessa. Båda projekten, Stockholms Novaprojekt samt Hallands mängdbrottsprojekt, har använt sig av tidigare kunskap om kända brottsaktiva individer och utifrån den jobbat effektivt med att störa deras brottsliga bana. Målet i de båda fallen har varit att minska brottsligheten och öka antalet lagförda individer inom respektive polisområde. Polismyndigheterna är nöjda med sina satsningar som ett led i att stävja kriminaliteten. När det gäller metoden punktmarkering och fokusering på särskilda problemområden har resultatet blivit långt över förväntningarna i de projekt vi har studerat. Novaprojektet lagförde två av tre individer, medan Hallandsprojektet ökade sin lagföring med 66 procent med avseende på ringa narkotikabrott. Siffrorna visar således på att metoden utgör markanta skillnader i statistiken.</p>

<p>Denna rapport syftar till att belysa problemen som uppstår när polis och kriminalvård skall samverka vid ett allvarligare upplopp på en av Sveriges kriminalvårdanstalter. Rapporten kommer att utreda det grundläggande ramverket för hur de två myndigheterna ska gå tillväga för att lösa en uppkommen situation. Inom kriminalvården benämner man ett upplopp som en incident och inom polisen kan man klassa ett större upplopp som en särskild händelse. Det som styr hur kriminalvården skall agera och hur organisationen skall se ut regleras i KVAF 2006:14. Hur polisen skall organisera sin ledning och hur de ska arbeta vid en särskild händelse regleras i FAP 201-1. I rapporten beskrivs de förutsättningar som lagstiftaren ger för samarbeta vid ett upplopp och de problem som kan uppstå när två myndigheter har krav att lösa uppgiften. Denna rapport kommer att visa hur oklar ansvarsfrågan är och belysa olika utredningar som gör en bedömning av ansvarsfrågan men som lämnar frågan fortfarande öppen för tolkning pga. att bedömningarna är oklara. I rapporten finns även en praktisk inblick i problemet genom att vi granskat kriminalvårdens och polisens utredningar om upploppet i Malmö i oktober 2006. Slutligen ger vi vår åsikt om problemet och bidrar med några förslag som kanske kan underlätta lösningen på frågan om ansvarsförhållandet i framtiden.</p>

<p>Ska Sveriges polismyndigheter fortsättningsvis ges befogenhet att ha egna lokala insatsstyrkor? Lars Engström, länspolismästare i Örebro län, har fått i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att utreda detta. Åsikterna och lösningsförslagen på denna frågeställning är många och skiftande. Engström vill ge Rikspolisstyrelsen en starkare samordnande roll och lägga ner de lokala insatsstyrkorna. Han vill låta de nationella resurserna, bestående av den Nationella insatsstyrkan och de tre storstädernas piketenheter, verka nationellt över hela landet. Förslaget att lägga ner de lokala insatsstyrkorna upprör många intressenter. Seppo Wuori, länspolismästare i Västerbotten, anser att den tid det tar för de nationella resurserna att ta sig från Stockholm och 60 mil upp i landet kan vara avgörande. Som Per Dahl, uttrycker det: ”För hur kvalificerade och välutrustade de än är kan många ha hunnit omkomma under den tid de behöver för sin resa hit.” Uppsala polismyndighet är den myndighet vars lokala insatsstyrka har haft flest uppdrag under år 2006. Före detta chef för polisavdelning i Uppsala, Siv Forsberg, framhåller bland annat i intervju att hon tror att många polismyndigheter ute i landet kan komma att ”tappa” personal till storstäderna om de lokala insatsstyrkorna tas bort. Vi har i denna rapport försökt utröna för- och nackdelar med att ha kvar respektive ta bort de lokala insatsstyrkorna samt vad konsekvenserna skulle bli för den enskilda polismyndigheten.</p>