<p>Modern förhandlingsteknik arbetades fram av FBI och Scotland Yard efter den dramatiska gisslansituationen i München 1976. Svensk polis utbildade förhandlare som kallades in vid mycket extrema situationer såsom flygplanskapningar. Efter händelsen på Möja 1995 där en psykiskt sjuk man sköts ihjäl, började svensk polis att utveckla sin strategi kring särskild händelse och man började se sig om efter andra sätt att lösa liknande situationer på. Förhandling används idag i ett mycket vidare spektrum än tidigare. Idag används förhandlare även vid mindre händelser för att undvika våldsamheter, som exempel gripande av farliga personer, hjälpa självmordsbenägna personer och omhändertagande av psykisk sjuka. Vi har intervjuat två personer som jobbar som förhandlare på två olika orter i Sverige. Genom dem har vi fått reda på hur förhandling går till rent praktiskt och organisatoriska skillnader mellan stor stad och en mindre ort i Sverige. Vi har även tagit reda på några saker som kan vara bra att tänka på när man kommer som första polispatrull till en krissituation. Antal ärenden där förhandlare kallas ut har stadigt ökat sedan utbildningen i Sverige startade år 2000. Användningsområdet har utökats under senare år och kan utökas ytterligare, endast fantasin kan sätta stopp för hur man kan använda förhandling.</p>

<p>Detta arbete handlar om provokativa åtgärder. Vår uppfattning är att det är viktigt att den enskilde polismannen har kännedom kring juridiken i detta ämne. Syftet med denna rapport är att undersöka hur bevis- och brottsprovokation får användas vid bekämpningen av brottslighet. Vi har även försökt att klargöra begreppen, samt peka på oklarheter som råder inom detta område för att på så sätt visa på dess komplexitet. Vi har genom studier av lagtext, propositioner, Statens offentliga utredningar (SOU), utlåtanden av Justitieombudsmannen (JO) och justitiekanslern (JK), juridisk litteratur samt rättsfall satt oss in i rådande rättsläge. Man brukar göra skillnad mellan brottsprovokation och bevisprovokation. Med brottsprovokation menas ett agerande från polisens sida som syftar till att framkalla brott, medan en bevisprovokation syftar till att få fram bevisning för att styrka ett begånget brott om vilket det föreligger misstanke. Något som vi förstått under arbetets gång är att kunskapen ofta är bristfällig inom området på myndigheterna. Vi har kommit fram till att den rådande lagtexten inom området är fullt tillräcklig och att den ej behöver utvecklas. Risken med en lagreglering av provokation är att den i vissa fall kommer att visa sig vara för vid och i andra fall för snäv</p>

<p>Vi har undersökt hur självskyddsinstruktörer ser på den självskyddsträning som bedrivs idag. Vi har bett dem berätta om vilka tekniker som de och andra poliser använder i tjänsten och jämfört detta med vad som lärs ut på polisutbildningar och polismyndigheter. Respondenterna har även gett sin syn på hur självskyddsträningen kan förbättras. Undersökningen har gjorts genom kvalitativa intervjuer med sex stycken självskyddsinstruktörer med olika bakgrund, tjänsteår och kön. Resultatet av undersökningen är att samtliga respondenter anser att det finns för lite tid för självskyddsträning. Många av dem anser att man tränar för lite på rena nödvärnstekniker och att taktik samt vapenanvändning bör integreras i utbildningen</p>

<p>Allt började med att jag såg en bild av iranska kvinnliga poliser. I Sverige görs egentligen ingen större skillnad mellan män och kvinnor ur utbildningssynpunkt eller ur uniformssynpunkt. I Iran har man frångått detta, använder de kvinnliga poliserna, en så kallad chador, utanpå byxor, tunika och slöja, istället och har ett eget poliskomplex. I Iran blev slöjan påbjuden strax efter maktövertagandet 1979. Kvinnor som framträdde offentligt utan slöja ansågs vara motståndare till den islamistiska revolutionen och således inte enbart religiösa utan också politiska fiender. Under min studieresa till Teheran fick jag se hur kvinnornas polisiära studietid var och kan påvisa att det kanske finns som snarare enar än skiljer oss åt med tanke på vårt yrke. Islam har en stor del i Iran, om inte den största delen av iranskt liv och leverne. I Iran är huvudinriktningen shiaislam. Detta genomsyrar Iran och den iranska islamistiska polisens arbete. Reformisterna vill ha demokratisering och öppning mot omvärlden, medan de konservativa vill att Iran skall vara en sluten Gudsstat. Denna ständiga kamp görs sig påmind överallt, det är rädslan för polisen mot känslan av trotsighet för mullorna. Iran är så mycket mer än politik och andliga ledare. Iran är viljan att förända sin nutid utan att förlora sitt arv.</p>

<p>Fördomar är något vi alla har och delvis behöver för att kunna fungera i vardagen. Genom fördomar skapar vi en ordning i tillvaron som leder till att vi inte behöver ta in all information i varje given situation, detta vore nästan omöjligt med hänsyn till begränsningarna i vårat kognitiva system. I denna rapport vill vi undersöka hur dessa fördomar påverkar vittnens bedömning av en situation eller händelse och de som är inblandade. Då vi omedvetet använder våra förutfattade meningar och tidigare erfarenheter för att tolka världen omkring oss, går det att misstänka att det även påverkar vittnesutsagor. I rapporten har vi använt oss av fyra stycken studier om vittnen till våldsbrott, tre stycken intervjuer med erfarna poliser, kurslitteratur i tillämpliga delar samt annan litteratur. Intervjuerna är anonyma med anledning av att en del kan uppleva det som ett känsligt ämne att yttra sig om. Vi har belyst hur vittnen påverkas av sina fördomar samt hur detta kan påverka resultatet i ett förhör. Vittnets förmåga att identifiera en gärningsman i en fotokonfrontation påverkas av etnicitet hos vittne och gärningsman. Det visade sig i en av studierna, att vittnen bedömer gärningsmän av annan etnicitet hårdare än de individer tillhörande sin egen. För att komma till bukt med felaktig utpekning av gärningsmän bör fotokonfrontation ersättas med videkonfrontation då vittnet får en bättre möjlighet att känna igen gärningsmannen. I förhör bör man även utröna var lojaliteten hos ett vittne ligger.</p>

<p>Underrättelsetjänst, ett begrepp som för många är något abstrakt och svårgreppbart. Vad syftar egentligen underrättelsetjänst till? Något förenklat skulle man kunna säga att det syftar till att ge faktaunderlag för planering av polisverksamhet. Verksamheten ska vara precis och kvalitativ, den ska vara underrättelseledd. I strävan efter visionen om underrättelseledd polisverksamhet fastställde rikspolischefen hösten 2005 Polisens underrättelsemodell (PUM). Denna kom att införlivas i mängdbrottsprojektet och ska enligt nationellt direktiv vara implementerad senast 31 december, 2007. PUM kan ses som en övergripande brottsbekämpningsmodell som ska sammanfoga och säkerställa processerna ledning och styrning, underrättelse och genomförande. Modellen skall vara en praktisk arbetsmodell som säkerställer det teoretiska ramverket problem orienterat polisarbete (POP). Syftet med min rapport har varit att studera polismyndigheten Västernorrlands implementeringsarbete av PUM. Genom att fördjupa mig i dokument och genomföra intervjuer har jag funnet att polismyndigheten Västernorrland har arbetat målmedvetet och strukturerat för att förankra PUM i myndighetens organisation. Myndigheten har även identifierat områden där utvecklings- och förändringsåtgärder krävs för att PUM ska fungera fullt ut.</p>

<p>Studien handlar om anhörigas reaktioner och tankar kring att få ett dödsbud levererat till sig. Syftet med studien är att ge kunskap om sorgeprocessen, polisens stöttning och anhörigas erfarenheter så poliser i tjänst kan få ett underlag för att hitta ett bra sätt att arbeta på vid levererandet av dödsbud. Studien förklarar hur sorgeprocessen hos de anhöriga är beroende av bemötande ifrån andra. Den redogör också för vilken stöttning poliser erbjuds för att hantera underrättelsen av dödsbud. Det har visat sig att uppgiften saknar riktlinjer därför har präst, polis och anhöriga delat med sig av sina erfarenheter kring ämnet dödsbud till dem som saknar sådana och vill ha mer kunskap i att leverera ett dödsbud. Intervjuerna sammanställdes i en löpande text och citat valdes ut för att åskådliggöra intervjupersonernas svar. Det har visat sig vara omöjligt att veta exakt vilka sorgereaktioner man kan komma att mötas av när man levererar ett dödsbud. De reaktioner som de intervjuade har beskrivit kan sammanfattas genom Lindemanns teori om de särdrag som uppkommer vid sorg, kroppsliga obehag, intensiv upptagenhet av minnet av den döde, skuldkänslor, fientliga reaktioner, och förlust av tidigare umgängesvanor. Intervjupersonerna beskriver hur intensivt de minns stunden när polisen kom för att underrätta dem om deras barns död och hur viktiga de personerna som kom för att lämna dödsbudet var och har blivit i efterhand.</p>

<p>Denna rapport skrivs som ett fördjupningsarbete vid polisutbildningen i Umeå. Rapportens huvudsakliga syfte är att belysa hur ett förhör med barn skall genomföras ur polisiär synvinkel för att bli så tillförlitligt som möjligt. Rapporten inriktar sig på förhörssituationer med barn i åldrarna två till sju år och som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp. Genom att studera svensk lagstiftning, utvecklingspsykologi och förhörsmetodik har vi vidareutvecklat en intervjuguide för hur ett barnförhör kan genomföras på bästa sätt. För att fördjupa kunskaperna i praktiskt polisarbete har intervjuer med åklagare och barnutredare gjorts, därefter har det teoretiska underlaget jämförts med resultatet av dessa intervjuer. Denna jämförelse visar att den intervjuguide som presenteras i rapporten mycket väl kan användas för att uppnå syftet med förhöret, det vill säga hög tillförlitlighet.</p>

<p>I denna uppsats tar vi upp olika faktorer till att dagens politiker vill ha en lagstiftning som ger möjlighet att använda sig av hemliga tvångsmedel mot den enskilde individen ännu mer än vad som sker idag. Syftet är att belysa hur debatten ser ut och det aktuella läget kring lagstiftning. Tillvägagångssättet har varit analys av fakta i form av propositioner och liknande dokument. Resultatet har visat på en omfattande debatt som berör rättsväsendets roll och effektivitet i relation till varje enskild individs internationellt fastställda rättighet till ett privat liv.</p>

<p>Syftet med vår rapport är att försöka ge en djupare inblick i ett av polisens mindre kända verksamhetsområden. Vi har valt att arbeta med de regionala insatsgrupperna både för att vi själva vill få ökade kunskaper om deras verksamhet samt för att undersöka hur denna polisiära resurs är organiserad i polismyndigheten. Rapporten försöker att analysera hur de regionala insatsgrupperna skiljer sig åt beträffande arbetsformer, utbildning och organisation i Örebros respektive Västerbottens polismyndighet. De fakta och uppgifter som rapporten bygger på har inhämtats från litteratur och genom intervjuer. Det vi har kommit fram till är att de regionala insatsgrupperna skiljer sig signifikant från varandra och en likriktning av verksamheten genom nationellt fastställda direktiv skulle kunna kompetenssäkra insatsgruppernas verksamhet.</p>