En vanlig metod inom arkitektonisk visualisering idag är produktion av stillbilder som skapas med 3D-modelleringsprogram. Med sådan avancerad teknik blir det enkelt och effektivt att styra och manipulera vad som visas på stillbilderna, vilket ökar säljbarheten av arkitektoniska projekt. Men vad händer om vi tar det ett steg längre, med hjälp av Alternative Reality-teknik? AR eller Augmented Reality kan vara en annan användbar visualiseringsmetod, men vilka konsekvenser kommer det med, speciellt för de icke-professionella användarna? Om vi inte tänker på vilka konsekvenser det kan ha, på samma sätt som med stillbilder, blir det bara ett annat verktyg för att öka säljbarheten för arkitektoniska projekt. Denna studie kommer därför att försöka svara på frågan ”Hur implementerar vi AR inom arkitektonisk visualisering på ett sätt som är gynnsamt för de icke-professionella användarna?”De centrala begreppen som bör tas till hänsyn när man talar om arkitektonisk visualisering är autonomi, tid, medborgarnas tidiga medverkan, ocularcentrism och konceptet av verklighet. Eftersom arkitekturen måste bero på vardagens sammanhang, bör visualiseringen inte stänga av världen för att skapa ett fint ideal som bara fungerar som falsk annonsering. Att stänga ut medborgarnas röster leder också till att skapa en metaforisk mur mellan människorna inom fältet och människorna utanför, vilket leder till förlust av utbyte av insikter och perspektiv. En av rösterna som talar starkt mot den autonoma synen är Jeremy Till, hans ord från boken Architecture depends kommer därför att spela en central roll i det teoretiska perspektivet av denna studie.För att svara på frågorna i studien kommer observationslinsen vändas till både den professionella sidan och den icke-professionella sidan angående ämnet Alternative Reality inom arkitektur. Detta görs via metoden cyber-etnografi, där Internet kommer att vara det öppna fältet att observera. Potentialerna för AR som uttrycks av de professionella kommer att användas för att jämföras med de icke-professionellas perspektiv och oron. Resultaten av observationerna kommer att användas till ett förslag av en AR-applikation, vilket är denna studies bidrag till diskussionen av vilka sätt AR kan genomföras för de icke-professionella användarnas skull. / A common method within architectural visualization today is the production of still images made with 3D-modeling software. With such advanced technology, it is made easy and efficient to control and manipulate what is shown on those still images, increasing the salability of architectural projects. But what if we take it a step further, using alternative reality technologies? AR, or Augmented Reality can be another useful visualization method, but what implications does it come with, especially for the non-professional users? If we do not consider the impacts it might have, similarly to still images, it will just turn into another tool to increase the salability of architectural projects. This study will therefore seek to answer the question of “How do we implement AR within architectural visualization in a way that is beneficial for the non-professional users?”The central concepts to consider when talking about architectural visualization are autonomy, time, early involvement of citizens, ocularcentrism and the concept of reality. As architecture has to depend on the contexts of our daily lives, the visualization should not shut out the world to create a pretty ideal that only serves as false advertisement. Shutting out the voices of the citizens also serves to create a metaphorical wall between the people within the field and the people outside of it, causing a loss of exchange of insights and perspectives. One of the voices that speak strongly against the autonomous view is Jeremy Till, his words from the book Architecture Depends will therefore play a central role in the theoretical perspective of this study.To answer the questions of this study, the observation lens will be turned to both the professional side and the non-professional side regarding the subject of alternative reality usage within architecture. This is done via the method of cyber-ethnography, in which the Internet will be the open field to observe. The potentials of AR that are expressed by the professionals will be taken to compare to the perspectives and worries of the non-professionals. The results of the observations will be of use towards a proposal of an AR application, which is this study’s contribution to the discussion of which ways AR can be implemented for the sake of the non-professional users.