Despite the fact that Sustainable Development (SD) has been growing since the 1980s, methods and models that assist in carrying out sustainable strategies are still uncommon. IT managers at AstraZeneca (AZ) struggle to come up with the most sustainable decision in IT because there are no methods/models that facilitate such a decision-making process at AZ. This thesis aims at evaluating newly suggested sustainability additions to the Adaptive Delivery Framework (ADF) by comparing them to the Green Design (GD) (a model for sustainable decision-making of capital investment projects at AZ) and the Analytical Hierarchy Process (AHP). The evaluation was done using quantitative and qualitative methods. The quantitative method utilized a method from previous research that employs pair-wise comparisons and matrix multiplication, and the qualitative method was in the form of one-on-one semi-structured interviews with AstraZeneca employees. The results showed that the new ADF performed sufficiently well against the already established GD and the literature’s state-of-the-art AHP. The new additions to ADF are capable of dealing with the sustainability problems of IT. Furthermore, the results from the quantitative and the qualitative methods suggested that the additions could improve in three key areas, namely the interdisciplinary approach, long-term perspective, and participation. First, the interdisciplinary approach could be improved by including the indirect and transformational effects of IT. Second, the long-term perspective could be improved by incorporating some long-term assessments, such as the expected number of uses, expected data access proportion, and the expected lifetime. Third, the participation could be improved by including a facilitator during the URS meetings. / Trots att hållbar utveckling SD har vuxit sedan dess 1980-talet, metoder och modeller som hjälper till att genomföra hållbara strategier är fortfarande ovanliga. IT-chefer på AstraZeneca (AZ) kämpar för att komma upp med det mest hållbara beslutet inom IT eftersom det inte finns några metoder/modeller som underlättar en sådan beslutsprocess på AZ. Denna avhandling syftar till utvärderar nyligen föreslagna hållbarhetstillägg till Adaptive Delivery Framework (ADF) genom att jämföra dem med Green Design (GD) (en modell för hållbart beslutsfattande av kapitalinvesteringsprojekt på AZ) och den Analytical Hierarchy Process (AHP). Utvärderingen gjordes med hjälp av kvantitativa och kvalitativa metoder. Den kvantitativa metoden använde en metod från tidigare forskning som använder parvisa jämförelser och matrismultiplikation, och den kvalitativa metoden var i form av en- semistrukturerade intervjuer med AstraZeneca anställda. Resultaten visade att den nya ADF:en fungerade tillräckligt bra mot den redan etablerade GD och litteraturens toppmoderna AHP. De nya tilläggen till ADF är kapabla att hantera hållbarhetsproblemen inom IT. Dessutom, resultaten från de kvantitativa och kvalitativa metoderna antydde det tilläggen skulle kunna förbättras inom tre nyckelområden, nämligen det tvärvetenskapliga förhållningssätt, långsiktighet och delaktighet. Först det tvärvetenskapliga tillvägagångssätt skulle kunna förbättras genom att inkludera indirekta och transformerande effekter av IT. För det andra skulle det långsiktiga perspektivet kunna förbättras genom att införliva vissa långsiktiga bedömningar, såsom det förväntade antalet användningar, förväntas dataåtkomstandel och förväntad livslängd. För det tredje, deltagandet skulle kunna förbättras genom att inkludera en facilitator under URS-mötena.