Syfte Syftet med denna studie har varit att med hjälp av intervjuer undersöka hur skolpersonal och föräldrar uppfattar betydelsen av motorisk träning för barn med ADHD/DAMP. I detta ligger att undersöka på vilket sätt barnens motorik, koncentrationsförmåga samt sociala förmåga påverkas av fysisk aktivitet, och på vilket sätt diagnosen ADHD/DAMP ställer krav på pedagogiska förhållningssätt. Metod Vi har gjort en litteraturgenomgång och en kvalitativ intervjustudiestudie. Urvalsgruppen från St: Örjans skolor har bestått av två pedagoger, en idrottslärare, en assistent och en förälder. Samtliga inom skolpersonalsgruppen hade många års erfarenhet inom området. Vi har använt oss av halvstrukturerande intervjuer som lagts upp utifrån följande temaområden: skolpersonal och förälders syn på fysisk aktivitet/motorisk träning för barn med ADHD/DAMP, den fysiska aktivitetens påverkan på barnen, förhållningssätt och bemötande samt barnet/barnens anpassningsförmåga till aktivitet. Resultat och slutsats Vad man kan urskönja av resultatet är att samtliga intervjupersoner i denna studie är ense om att fysisk aktivitet och motorisk träning är av stor betydelse för barn med ADHD/DAMP. Något som de intervjuade tryckte på var den fysiska aktivitetens betydelse för barnens sociala utveckling, här sågs idrotten som en viktig arena. Genom idrott och fysisk aktivitet får barnen lära sig att umgås med andra, visa hänsyn, respekt, empati och förstå att andra människor har känslor. Den sistnämnda förmågan saknas ofta hos dessa barn. Vad det gäller motoriken behöver dessa barn mycket träning och enligt litteraturen kan denna träning på sikt ge goda resultat. Noterbart i studien är dock att det råder delade meningar om att koncentrationsförmågan kan påverkas av fysisk aktivitet. Även intervjupersonerna menar att det inte med säkerhet går att säga att koncentrationen förbättras av fysisk aktivitet. Trots att vi har kommit i kontakt med erfarna personer inom detta område, anser vi inte riktigt att vi fått ut det vi förväntat oss. Detta kan bero på att våra och de intervjuades praktiskt pedagogiska kunskaper skiljer sig åt. I resultatet framträder det att de intervjuade har svårt att i mer preciserad form tala om motorisk träning, vilket gör att den röda tråden i deras beskrivningar är svår att läsa av. Slutsatsen är att de intervjuade anser att fysisk aktivitet och motorisk träning har en påtaglig betydelse för barn med ADHD/DAMP i relation till barnens sociala, emotionella och motoriska utveckling samt till viss del deras koncentrationsförmåga.

Psykologiska bedömningar av föräldrar beskrivs sällan som en mer uttalad och tydlig del av arbetet inom barn- och ungdomspsykiatri, utan det är i hög grad ett underförstått arbetsområde. Syftet med den här undersökningen var att beskriva hur arbetet med psykologiska bedömningar av föräldrar konceptualiseras och praktiseras under det inledande skedet av behandlingskontakter inom BUP. Nio psykologer vid sju öppenvårdsmottagningar intervjuades och intervjuerna analyserades tematiskt. En viktig aspekt som framkommer i resultatet är hur det gemensamma arbetet mellan psykolog och förälder för att etablera en arbetsallians erbjuder goda möjligheter till psykologiska bedömningar av föräldern. Under arbetet med alliansen, och med alliansen som bas, kan olika former av systematik och modeller för psykologiska bedömningar tillämpas. Resultatet indikerar också att arbetsalliansens centrala betydelse för bedömningsarbetet är tydligt relaterad till organisationens påverkan på det arbetet, liksom till betydelsen av psykologisk kompetens vid arbete med psykologiska bedömningar av föräldrar.

Thesis (Ph. D.)--University of Texas at Austin, 2004. / Supervisor: Ricardo C. Ainslie. Vita. Includes bibliographical references.

<p>Adolescence means an increased risk for eating disorders (ED) and the female gender is the most important risk factor. Empirical studies of the perceptions of gender ideals—as potential mediating factors between the socio-cultural context and ED—were this thesis’ primary goals. Further aims implied evaluating the psychometric properties of the Eating Disorders Inventory for Children (EDI-C) and providing normative data for boys and girls concerning self-assessed ED symptoms and related psychological traits.</p><p>The EDI-C has satisfying psychometric properties, and normative data are now provided. The vast majority of preadolescent and adolescent boys and girls (n=4725) are not preoccupied with weight concerns, but 1–3% of the boys and 9–20% of the girls here indicate feelings of anxiety and problematic attitudes. An increase of self-reported ED symptoms occurs during female preadolescence and early adolescence. </p><p>Responses to three open-ended questions—addressing perceived and personal gender ideals of adolescent boys (n=347) and girls with (n=204) and without (n=417) an ED—indicate that girls are, compared to boys, more involved in images of ideals. The perceived ideal man and ideal woman differ in body size and strength. This corresponds with different health risk behaviours reported in boys (body building) and girls (dieting). Awareness of media ideals and an ability to discriminate them from individual values was common in the normal groups and in girls who had recovered from an ED. A poor outcome was associated with thinness stated as ideals of the media, without mentioning good looks. Factors that could predict outcome at the 3-year follow-up of an ED in adolescent girls were: good looks (media ideal), maturity fears, profession (individual ideal), sexual debut, and vomiting.</p><p>The addition of a gender perspective would add a dimension to programmes aiming at preventing and treating ED in adolescence.</p>

Adolescence means an increased risk for eating disorders (ED) and the female gender is the most important risk factor. Empirical studies of the perceptions of gender ideals—as potential mediating factors between the socio-cultural context and ED—were this thesis’ primary goals. Further aims implied evaluating the psychometric properties of the Eating Disorders Inventory for Children (EDI-C) and providing normative data for boys and girls concerning self-assessed ED symptoms and related psychological traits. The EDI-C has satisfying psychometric properties, and normative data are now provided. The vast majority of preadolescent and adolescent boys and girls (n=4725) are not preoccupied with weight concerns, but 1–3% of the boys and 9–20% of the girls here indicate feelings of anxiety and problematic attitudes. An increase of self-reported ED symptoms occurs during female preadolescence and early adolescence. Responses to three open-ended questions—addressing perceived and personal gender ideals of adolescent boys (n=347) and girls with (n=204) and without (n=417) an ED—indicate that girls are, compared to boys, more involved in images of ideals. The perceived ideal man and ideal woman differ in body size and strength. This corresponds with different health risk behaviours reported in boys (body building) and girls (dieting). Awareness of media ideals and an ability to discriminate them from individual values was common in the normal groups and in girls who had recovered from an ED. A poor outcome was associated with thinness stated as ideals of the media, without mentioning good looks. Factors that could predict outcome at the 3-year follow-up of an ED in adolescent girls were: good looks (media ideal), maturity fears, profession (individual ideal), sexual debut, and vomiting. The addition of a gender perspective would add a dimension to programmes aiming at preventing and treating ED in adolescence.

Not available / text

Thesis (Ed.D.)--Teachers College, Columbia University, 1972. / Typescript; issued also on microfilm. Includes tables. Sponsor: Samuel Ball. Dissertation Committee: Joseph Zubin, David Wilder, . Includes bibliographical references (leaves 81-83).

Thesis (Ph.D.) in Psychology--University of Maine, 2009. / Includes vita. Includes bibliographical references (leaves 131-151).

No description available.

Adolescents may be particularly vulnerable to depression. Yet Public health nurses working with large groups of adolescents are often unable to recognize depressed youths due to the lack of simple, reliable screening tools. This exploratory study was undertaken in order to gain information that could be used to develop such a tool. Specifically, the following question was posed: 'Are there modes of relating interpersonally that can be used to distinguish the highly and moderately depressed adolescent from the non-depressed adolescent?' The answer was sought from information obtained from adolescent self-reports on Beck's Depression Inventory and an adapted and pre-tested form of McNair and Lorr's Interpersonal Behavior Inventory. These inventories were administered to twenty-five adolescents who attended a treatment centre for adolescents with emotional problems and seventy seven randomly selected adolescents who attended four Catholic high schools in Greater Vancouver. Adolescents were classified as non-depressed, moderately depressed and highly depressed on the basis of their scores on Beck's Depression Inventory. An analysis of variance was carried out to discover if there was a significant difference in interpersonal behavior scores of non-depressed, moderately depressed and highly depressed adolescents. A simple regression analysis and a multiple step-wise regression analysis was done to see if there was a significant correlation between any interpersonal behavior categories that could distinguish between the non-depressed, moderately depressed, and highly depressed adolescent. The findings supported the overall conclusion: adolescents who exhibit mistrust, competition and detachment most of the time or all of the time and exhibit dominance only some of the time or not all all, may be moderately or highly depressed adolescents. The findings did not support the generally held thesis that suppressed hostility is an important factor in the depressed person. / Applied Science, Faculty of / Nursing, School of / Graduate