Diskursen om internationell adoption har de senaste åren varit omdiskuterat och utvecklats från att tidigare ha utgått från adoptivföräldrars perspektiv till att idag fokusera på adoptivbarnens upplevelser samt deras rättigheter. De som adopterades på 60-90 talet är idag vuxna och lyfter upp både positiva och negativa erfarenheter om att växa upp i sammanhang där de inte alltid passat in utseendesmässigt. Idag har vi ett samhällsklimat där svenskhet är omdiskuterat, många gånger tillskrivs personer en svensk idetitet utifrån utseendet vilket har för många skapat en känsla av utanförskap. Detta har bland annat lett till att många adopterade berättar om erfarenheter av utanförskap och rasism. Vi kan se att alltfler internationellt adopterade berättar om dessa erfarenheter i bland annat bloggar, dokumentärer, teveprogram. Mycket av den forskning som finns idag utgår från adoptivföräldrarnas perspektiv, därför har vi i vår studie valt att undersöka vuxna internationellt adopterades erfarenheter av etnisk tillhörighet och familjens roll i detta. Vidare undersöker vi de situationer där de upplever att deras identitet ifrågasätts och vilka motståndsstrategier de använder i dessa fall. Uppsatsen baseras på tio intervjuer med en induktiv ansats. Det teoretiska ramverket är uppbyggt av Goffmans begrepp stigma, Meads begrepp Jaget, I/ME och den generaliserande andre samt Hochschild begrepp känsloregler. Resultatet visar att adoptivfamiljen varit den trygga punkt i livet samtidigt som majoriteten har känt ett behov att söka tillhörighet och gemenskap bland andra grupper som också upplevt utanförskap och rasism. De grupper man sökt sig till har skiljt sig från person till person, det har varit att man sökt sig till föreningar med medlemmar från ursprungslandet, till skolor med mer mångfald eller andra adopterade grupper. Resultatet visar även att på så vis har de gjort motstånd mot utanförskap och rasism, genom att finna forum att uttrycka sig, men och genom att säga ifrån i de situationer där det har varit möjligt. För dem personer där adoptivfamiljen i tidigt skede introducerat de till kulturella sammanhang från ursprungslandet, har det inte funnits samma behov att söka sig till andra grupper.

Syftet med studien är att undersöka hur internationellt adopterade upplever sin identitet. Vidare undersöks hur delaktighet i samhället påverkas av att vara adopterad och även ursprungskulturens påverkan på identitet och delaktighet i samhället. Studien genomfördes med kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med tematisk analys. I resultatet framkommer olika faktorer som påverkar identiteten. Exempelvis annorlunda utseende i relation till sin omgivning, om de adopterade hittat sin biologiska familj samt om samtalen kring adoptionen är ett accepterat samtalsämne. Språket framstår som en viktig del i delaktigheten i samhället. Avsaknad av delaktighet beror främst på om individen upplevt utanförskap och rasism. Om ursprungskulturen har någon påverkan på individens identitet och delaktighet ges delade meningar. Samtliga informanter har direkta eller indirekta kopplingar till sin biologiska kultur. Utifrån ett socialpedagogiskt perspektiv är det viktigt att de adopterade själva uppfattar sig som en del i gemenskapen i adoptionslandet för att färdigställa synen på sig själv och sitt identitetsskapande. I diskussionen framkommer att identitet är sammankopplat med rasism. Hur delaktigheten uppges ha blivit påverkad av att vara adopterad är olika utifrån individuella uppfattningar. Även ursprungskulturen har haft en individuell påverkan. Vi ser brister i hur barnets bästa beaktas vid adoptioner.