Denna studie handlar om afghanska familjelivet i Sverige och ska visa vilken bild afghaner visar i det nya samhället gällande mänskliga rättigheter. Det utförs genom att afghaner i Sverige får svara på frågor gällande hur kvinnor och män ser på sina roller i familjen i nya samhället, samt hur de ser på barnets uppfostran. Metoden som uppsatsen är baserad på är en kvalitativ forskning och Georgs Simmels teori om främling har tillämpats i studien. Denna studie är bestående av tio semistrukturerade intervjuer med afghaner som bor i Stockholm. Av intervjuerna framgår att afghaner har olika uppfattning om familjelivet i Sverige och beroende på personer har de antingen blivit integrerade eller inte i det nya samhället. I studien framkommer att intervjupersoner har samma mönster som de har från hemlandet som det leder till kulturkrock i nya samhället. Det visar att afghaner bor ett kollektivt samhälle fast de bor i ett individualistiskt land, det finns skillnader värderingar och enligt Simmels teori kan man säga att är afghaner fysiskt i Sverige och psykiskt i hemlandet.