Bakgrund: Agil projektstyrning har växt i popularitet under de senaste åren och har i större utsträckning börjat användas utanför mjukvaruprojekt. Majoriteten av forskningen är dock begränsad till mjukvaruprojekt samt till att projekt antingen är helt agila, helt oagila eller en specifik hybridmodell. Det har medfört att det därför finns ett behov av ökad kunskap om hur agil projektstyrning kan användas och förstås i en “traditionell” projektmiljö. Syfte: Syftet med studien är att utveckla kunskapen om agila metoder i en “traditionell” projektmiljö med vad som kännetecknar samt påverkar graderna av agilitet inom de fyra dimensionerna. Metod: Denna studie är en flerfallstudie som är baserad på sex olika projekt. Studien är av kvalitativ karaktär och empirin är insamlad via semistrukturerade intervjuer på de 6 fallprojekten. Slutsats: Resultaten från studien visar att agil projektstyrning går att dela upp i de fyra dimensionerna och inom dem i grader av agilitet. Till respektive grad och dimension har vi funnit tydliga karaktärsdrag samt vad som påverkar dem. Vidare har vi funnit att inga projekt är helt agila eller helt oagila samt att det inte går att urskilja någon specifik modell som skulle passa alla projekt vilket motiverar att det handlar om grader av agilitet. / Background: During the last years agile project management has grown in popularity and to a larger extent been used as a method outside of software projects. The majority of the research is still limited to software project and regards that projects are either fully agile, not agile at all or one specific hybrid model. Therefore there is a need of increased knowledge of how agile project management can be used and understood in a traditional project environment. Aim: The aim of this study is to develop the knowledge of agile methods in a “traditional” project environment with what characterizes and affects the degree of agility in the four different dimensions. Methodology: This study is a multiple case study based on six different projects. Furthermore the study is of qualitative character and the empirical data is collected via semi structured interviews based on the six cases. Conclusions: The results of the study showed that agile project management can be divided into the four dimensions and within degrees of agility. To each degree and dimension we have found clear characteristics and what that affects them. Furthermore we have found that no project are fully agile, not agile at all and neither is there a specific model that would fit all projects which motivates that agile methods should be about degrees of agility.