This thesis contributes to increased knowledge on Holocene climate and environmental variability from two complex and sparsely studied areas. Using a speleothem from Gasparee Cave, Trinidad, as a paleoclimate archive, the local expression of the 8.2 ka (thousand years before 1950) climate event and associated patterns of the inter-tropical convergence zone (ITCZ) and rainfall is provided. Subsequent speleothem studies using multi-proxy analysis of stalagmites from Kapsia Cave and Alepotrypa Cave, Greece, provide records of climate, vegetation and human induced changes in the cave environment during parts of the Holocene. The speleothems from the well-studied Neolithic habitation site, Alepotrypa Cave, have produced a climate and habitation record which covers the period of 6.3-1.0 ka. The cave was inhabited between 8.0-5.2 ka and was closed by a tectonic event, which has preserved the settlement. The stable oxygen record shows the first well-dated and robust expression of the 4.2 ka dry event in the Peloponnese, places the timing of the 3.2 ka dry event within an ongoing dry period, and shows a final dry event at 1.6 ka. The North Atlantic as well as more regional drivers, such as the North Sea Caspian Pattern Index is proposed to, in a complex interplay, govern many of the climate trends and events observed. Trace element variation after the site is abandoned indicate what is interpreted as two volcanic eruptions, the Minoan eruption of Thera (Santorini) around 3.6 ka and the 2.7 ka eruption of Somma (Vesuvius). Variations in trace elements during the habitation period show clear human influence, indicating an association with specific cave activities. One of the most interesting prospects for continued work on Alepotrypa Cave is this successful marriage of speleothem studies and archeology. A framework of dates which constrain some behavior of people living in the cave is only the beginning, and there is great potential to continue finding new clues in the speleothem data. / Denna avhandling bidrar till ökad kunskap om klimatets variationer och miljön i två geografiskt skilda områden på låga breddgrader och under tidsperioder inom den Holocena epoken. Genom att använda en droppsten (stalagmit) från Gasparee-grottan, Trinidad, som ett paleoklimatarkiv, har det bland annat varit möjligt att visa att Trinidad upplevde torrare förhållanden under den snabba klimatförändring som observerats ske för 8200 år sedan på många platser i världen. Denna torrare klimatsituation i Trinidad föreslås vara ett resultat av en sydlig förflyttning av den intertropiska konvergenszonen. Övriga stalagmiter som studerats för denna avhandling kommer från Kapsia-grottan och Alepotrypa-grottan som finns på Peloponnesos-halvön i Grekland. Resultaten därifrån speglar dels klimat- och vegetationsvariatoner och dels graden av mänsklig aktivitet, under tiden för ca 8000 år sedan till för 1000 år sedan. Alepotrypa-grottan är känd för att vara en av de större Neolitiska boplatserna i Grekland. Isotop- och spårämnesanalyser av stalagmiterna har bidragit med ny kunskap om tidpunkten för mänsklig aktivitet, hur människorna påverkade grott-miljön samt hur klimatet varierat efter det att grottan, genom en tektonisk händelse, stängdes för människans inverkan. Snabba klimatförändringar, för 4200 och 3200 år sedan, observerade i andra regioner, rekonstrueras här för första gången på Peloponnesos. En snabb förändring mot torrare förhållanden observeras även för 1600 år sedan. De klimatstyrande processerna föreslås vara en kombination av storskaliga processer som den nordatlantiska oscillationen och mer regionala processer som det så kallade North Sea Caspian Pattern Index. Variationer i spårämnen i stalagmiterna efter att Alepotrypa-grottan stängdes kan kopplas till två vulkaniska utbrott, nämligen det Minoiska utbrottet av Thera på ön Santorini kring 3600 år sedan och utbrottet av Somma (Vesuvius) kring 2700 år sedan. Spårämnesvariationer under bo-perioden ger tydliga indikationer på människans påverkan på grottmiljön och som delvis kan länkas till specifika aktiviteter, som eldning av dynga i grottan. Avhandlingen är ett resultat av en framgångsrik kombination av klimatstudier och arkeologisk kunskap och utgör ett viktigt underlag för fördjupat interdisciplinärt forskningssamarbete i Alepotrypa-grottan. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 1: Manuscript. Paper 4: Manuscript. Paper 5: Manuscript. Paper 6: Manuscript.</p>