Bakgrund: I takt med att allt fler människor lever längre ökar också antalet personer som insjuknar i demenssjukdom. Språklig och kognitiv svikt är typiska symtom vid demenssjukdom och på grund av detta upplever sjuksköterskor i många fall svårigheter i kommunikationen. Brister i kommunikationen kan påverka omvårdnaden negativt. Genom en ökad kunskap om alternativa kommunikationsmetoder, som kan främja kommunikationsförmågan, kan vården av personer med demenssjukdom underlättas och bli mer personcentrerad. Tidigare studier visar att alternativa kommunikationsmetoder kan påverka kommunikationsförmågan positivt. En litteraturstudie som sammanfattar forskningen inom området kan ge en tydligare bild av alternativa kommunikationsmetoders olika möjligheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva på vilket sätt alternativa kommunikationsmetoder kan främja och ta tillvara kommunikationsförmågan hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design genomfördes. Artiklarnas resultat analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att alternativa kommunikationsmetoder kan bidra till att öka kommunikationsförmågan för personer med demenssjukdom. Både förmågan att uttrycka sig verbalt och icke verbalt förbättrades, men även samspel och samspelsförmågan ökade. När alternativa kommunikationsmetoder användes i grupp bidrog de även till att öka möjligheten till social kommunikation och fördjupade relationer mellan deltagarna. Slutsats: En ökad kunskap om alternativa kommunikationsmetoders påverkan på kommunikationsförmågan kan leda till ökade möjligheter för sjuksköterskor och annan vårdpersonal att kommunicera med personer med demenssjukdom.

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare använder TAKK i förskolan. Vi ville undersöka hur och om alla barn får ta del av TAKK, och också om de är i behov av alternativ kommunikation eller inte. Studien baseras på en kvalitativ metod där vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer har intervjuat åtta förskollärare som arbetar i förskolan. Vi har spelat in intervjuer och transkriberat dem. Materialet är analyserat med hjälp av en tematisk analys och utifrån en sociokulturell teori. Resultatet visar på en enighet bland respondenter om att TAKK används i förskolan för alla barn, främst i samlingssituationer och sångstunder. Förskollärarna önskar dock ett ytterligare arbete med TAKK, samtidigt som de beskriver hur tidsbristen förblir ett hinder i arbetet med TAKK. För att kunna erbjuda varje barn alternativa kommunikationsmetoder, anser förskollärarna i denna studie att rektorn bör ta ett verksamhetsbeslut som inför TAKK som en kontinuerlig arbetsmetod.