I denna uppsats kommer beskrivas hur den naturliga garvsyrehalten som finns i vitekens virke kan användas tillsammans med ammoniak eller järnsalter för att kraftigt förändra ekvirkets kulör, detta genom ammoniakrökning och kemisk betsning. Detta var den metod jag använde mig utav när jag tillverkade min examensmöbel. Hela examensmöbeln tillverkades i ek med en mörkbrun valnötsliknande färgton och detta uppnåddes genom en reaktion mellan ammoniak och ekens garvsyra. Jämförelser mellan denna arbetsmetod och den idag vanligare färgbetsningen tas också upp. Under 1920-talet var kemisk dubbelbetsning det nya sättet att med industriell effektivitet och resultatsäkerhet betsa möbler och inredning. Detta effektivare arbetssätt framkommer endast efter mycket förberedelser och många tester för att kunna vara helt säker på resultatet. Däremot är resultatet eftersträvansvärt i sin kulör och slittålighet, eftersom rökningen dras in djupare i ekvirket än någon annan betsmetod får man en möjlighet att i efterhand slipa, hyvla eller på annat sätt finjustera. I de praktiska testerna som utfördes inför denna uppsats visade sig att om man använder sig av virke från samma träd kommer kulörresultatet även bli detsamma, detta kunde dock variera något mellan olika träd eftersom trädens garvsyrehalt kan variera.

Denna uppsats beskriver sökandet efter en metod för att genomfärga trä utan att tillföra pigment. Ett test av fördjupad ammoniakrökning beskrivs i uppsatsen. Ammoniakrökning är en förenklad variation av kembetsning där virke med höga halter garvsyra utsätts för ammoniakånga. Detta gör virkets kulör betydligt mörkare. I detta test värms virket innan ammoniakångan tillförs för att se om det är möjligt med en mer djupgående kulörförändring. Två olika metoder för att hetta upp trävirke kommer att beskrivas, eftersom en ändrad kulör är en av de egenskapsförändringar som följer dessa metoder beslutade jag mig för att fördjupa mig i dessa. Uppvärmningen görs i en syrefri miljö (termisk modifiering och oljeuppvärmning) och därigenom ändrar virket kulör. De övriga egenskapsändringarna i virket, vid termisk modifiering och oljeuppvärmning, kommer att beskrivas och förtydligas. Båda metoderna har i stort sett samma inverkan på trä men processen skiljer sig åt. Därför behövdes ett begripligt underlag över de egenskapsändringar som sker i virket efter behandlingarna, för att se om dessa genomfärgningsmetoder är lämpliga som möbelvirke.