Äldre patienter med andningsbesvär är en vanlig patientkategori inom ambulanssjukvården. Är det någon skillnad på patienters vitalparametrar eller givna läkemedel vid ambulanstransporter med prio 1 och prio 2. 43 ambulans och akutjournaler studerades retrospektivt. 24 prio 1 och 19 prio 2. Patienter som transporterats med prio 1 hade signifikant sämre värden på andningfrekvens, puls och kroppstemperatur. Det erhöll även syrgas i en betydligt större mängd. Merparten av prio 1 patienterna blev triagerade som röda, det vill säga livshotande sjuka. De äldre patienter med andningsbesvär som transporteras i ambulans med prio 1 är enligt studien betydligt sjukare än de som transporteras med prio 2.

Andningsbesvär är en av de vanligaste sökorsakerna på Sveriges akutmottagningar. Det är ett komplext tillstånd som består i både fysiska och psykiska faktorer och kräver såväl farmakologisk som icke-farmakologisk vård. Okunskap inom den icke-farmakologiska vården leder till utebliven behandling, förlängt patientlidande och stor risk för vårdskador. Syftet med detta arbete var att belysa akutsjuksköterskans interventioner för att underlätta och förbättra tillståndet för patienter med andningsbesvär inom akutsjukvård. Studiedesignen som tillämpats var en litteraturöversikt med systematisk metod. Vetenskapliga artiklar som behandlat icke-farmakologisk behandlingsstrategi av all form av andningsbesvär som presentationssymtom eller huvudsymtom inom akutsjukvård har inkluderats. Totalt 15 vetenskapliga artiklar uppfyllde kriterierna för studien och genomgick kvalitetsgranskning samt integrerad analys. Resultaten visade att interventionerna kan delas in i fysiska (aktiv motståndsträning, bukläge och kontrollerad andning), såväl som psykologiska (trygg närvaro, kommunikation och utbildning samt vårdrelation). Motståndsträning kan göras med såväl sammandragna läppar som med apparat med god effekt. Bukläge visade sig effektivt på vakna patienter med omfattande andningsbesvär och syrgasbehov. Riktad och strukturerad kommunikation och patientutbildning ledde inte bara till signifikant förbättrade symtom utan även till att patienterna tolererade interventionerna bättre. Även en god vårdrelation med sjuksköterskan visade på lättare acceptans till givna behandlingar. Den slutsats som drogs var att akutsjuksköterskan har en stor roll i att förbättra tillståndet för patienter med andningsbesvär. Akutsjuksköterska kan ge lättillgängliga, men värdefulla ickefarmakologiska insatser för både de fysiska och psykologiska aspekterna av andningsbesvären. De kan även bidra med kunskap och utbildning för patienterna som resulterar i minskad ångest, förbättrad livskvalitet och minskade sjukhusbesök. De undersökta interventionerna kan troligen med fördel implementeras inom sluten- såväl som öppenvård för att förbättra tillståndet hos patienter med andningsbesvär. / Breathlessness is one of the most frequent causes of visit in Swedish emergency departments. It is a complex condition consisting of both physical and psychological factors, requiring both pharmacological and non-pharmacological treatment approaches. Inexperience in nonpharmacological treatment causes missed treatment, prolonged patient suffering and increased risk of care related injuries. The aim of this study was to illustrate the interventions of the emergency care nurse in facilitating and improving the condition for patients with breathlessness in emergency healthcare. The study design applied was a literature review with a systematic method. Scientific articles covering non-pharmacological treatment approaches of any breathlessness as presenting or main symptom within emergency healthcare was included. 15 articles in total met the criteria for the study and underwent a quality control and integrated analysis. The results indicated that the interventions could be divided into physical (active resistance training, prone position and controlled breathing techniques) and psychological (assuring presence, communication and education and care relationship). Resistance training can be achieved either through pursed lips or specific devices with good results. Prone position proved effective in patients with severe breathlessness requiring oxygen therapy. Aimed and structured communication and patient education did not only result in improved symptoms but enabled the patients to better endure the interventions. A good care relationship too facilitated better acceptance to given treatment. The conclusion drawn was that the emergency care nurse played an immense role in improving the condition of patients presenting with breathlessness. The emergency care nurse could provide easily available, although valuable non-pharmacological contributions to both the physical and psychological aspects of breathlessness. Furthermore, they could contribute with knowledge and education for the patients resulting in relieved anxiety, improved quality of life and reduced hospital visits. The analyzed interventions could presumably be successfully implemented within both inpatient and outpatient care improving conditions for patients suffering from breathlessness.

Bakgrund: Sjuksköterskan som arbetar i ambulansen har en varierad patientgrupp, däribland barn. Detta kan i sig vara komplexa och sjuksköterskan kan ibland känna sig osäker och stressad. Därför är det viktigt att sjuksköterskan känner sig trygg och innehar kunskap om vårdandet av barn med andningsbesvär. Barn är känsliga för syrebrist vilket är en vanlig orsak till hjärtstopp. Barn har inte lika lätt att uttrycka sig som vuxna och bedöms inte heller på samma sätt. Barnets föräldrar är oftast närvarande i situationen vilket kan påverka mötet. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes med en fenomenografisk ansats. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes på sjuksköterskor på tre olika ambulansstationer i Örebro län samt Värmlands län. Materialet analyserades i sju steg enligt en fenomenografisk analys. Syfte: att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda barn med akuta andningsbesvär prehospitalt. Resultat: I resultatet framkom tre beskrivningskategorier som handlade om sjuksköterskans erfarenhet av att vårda barn med akuta andningsbesvär. Föräldrars påverkan, sjuksköterskans förberedelse, att kunna kommunicera. Konklusion: Vårdandet av barn är komplext i sin karaktär inte minst då föräldrars närvaro påverkar situationen, både positivt och negativt. Resultatet visade på kunskapsbrist och oerfarenhet som leder till stress hos sjuksköterskan. Det finns behov av vidare forskning och utbildning inom detta fenomen. Detta för att öka kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan som i sin tur bidrar till en ökad patientsäkerhet. Det kommer även leda till minskad stress och oro hos sjuksköterskan. / Background: The nurse who works in the ambulance has a diverse group of patients, including children. This can be complex and the nurse can sometimes feel insecure and stressed. Therefore, it is important that the nurse feels safe and has knowledge about the care of children with respiratory problems. Children are sensitive to lack of oxygen, which is a common cause of cardiac arrest. Children do not find it as easy to express themselves as adults, nor are they examined in the same way. The child's parents are usually present in the situation, which can affect the meeting. Method: A qualitative interview study was used with a phenomenographic approach. Six semi-structured interviews were conducted on nurses at three different ambulance stations in Örebro County and Värmland County. The material was analyzed in seven steps according to a phenomenographic analysis. Aim: To illustrate the nurse experience of prehospital care of children with acute respiratory problems. Results: The result revealed three categories of descriptions that describes the nurse's experience of caring for children with acute respiratory problems. The influence of parents, the nurse´s preparation, being able to communicate. Conclusion: The care of children is complex in nature, not least because the presence of parents affects the situation, both positively and negatively. The results showed a insufficient of knowledge and inexperience that leads to stress among the nurses. There is a need for further research and education in this phenomenon. This is to increase the knowledge and experience among healthcare professionals but also to increase patient safety. It will also lead to reduced stress and anxiety for the nurse.