Denna kandidatuppsats avhandlar tre stycken analyser av tre stycken filmscener från filmerna A Clockwork Orange, Reservoir Dogs och Watchmen, tre stycken exempel på scener där så kallad anempathetic music används. Denna form av musik kan beskrivas som att den distanserar sig från vad som händer i den rörliga bilden genom att förmedla den motsatta känslan, till exempel om musiken är glad och lättsam medan en våldtäkt sker i bild. Denna uppsats analyserar i dessa tre analysexempel vad sådan filmmusik kan bidra med för berättarfunktioner och meningspotential i filmexemplens narrativ. Resultaten från analysen visade på att musiken i de tre valda analysexemplen bidrar till ökad reflektion hos publiken och hur detta möjliggör för att anempathetic music kan ses som empathetic mot publiken och deras tolkning av filmscenernas narrativ.