Denna studie är en analys av Geronimos självbiografi samt annan litteratur rörande honom och apacheindianerna. Syftet är att undersöka apacheindianens självbild och klargöra eventuell påverkan av den amerikanska kulturen efter kolonisationen och krigen. Vidare undersöks hur dåtidens nybyggare uppfattade Geronimo och apacherna för att förstå båda parters handlande. Dessutom granskas hur andra författare har valt att presentera Geronimo och apacherna i jämförelse med hur han framställt sig själv. Detta leder även analysen vidare till om dessa författare påvisade eventuella tendenser i sin uppfattning av Geronimo och apacherna. Diskussionen rörde eventuell subjektivitet i frågan hur Geronimo och apacheindianerna behandlades av amerikanerna såväl som mexikanerna. Metoden är heurmeneutisk i analysen av Geronimos självbiografi. Forskningsläget utgår mycket från Angie Debo’s bok Geronimo: The man, his time, his place, men all litteratur diskuteras även utifrån ett psykoanalytiskt perspektiv genom Ludvig Igras teorier kring hur människan hanterar traumatiska situationer. Detta är ett sätt att försöka förstå Geronimos handlande utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Analysen visade att Geronimo aldrig identifierade sig som amerikan, även om han respekterade deras kultur och lagar. Mot slutet konverterade han till kristendomen vilket visar att han integrerats i det amerikanska samhället. Dåtidens nybyggare ansåg indianerna som primitiva vildar och som ett hot mot utvecklingen av det nya landet. Dock försvarade många av författarna indianernas beteende i krigen och pekade mot att de utsatts för folkmord. En del författare visade sig vara tendensiösa, dock på olika sätt. En del skrev med underliggande fördomsfullhet mot indianerna, trots att de försvarade dem. Medan en del visade bitterhet mot amerikanernas handlingar mot indianernas befolkning.