No description available.

No description available.

Syfte: Studiens syfte var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner och deras effekter för att förebygga återinskrivning på sjukhus. Metod: Författarna gjorde en litteraturöversikt av kvantitativ metod och granskade tio studier hämtade från databaserna Pubmed och Cinahl. Data analyserades och sammanställdes i fyra underrubriker baserade på Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) interventionsmodeller; kompensatorisk modell, modell för aktivitetsträning, modell för förbättring av kroppsfunktioner och personfaktorer samt pedagogisk modell. Resultat: Resultatet visade att arbetsterapeutiska interventioner har effekt vad gäller att förebygga återinskrivning på sjukhus hos varierade patient- och åldersgrupper. De olika interventionerna baserade på OTIPMs interventionsmodeller hade varierade grader av bevisvärde, vissa hade statistisk signifikanta resultat medan andra hade liten till stor effekt utan statistisk signifikans. Modell för aktivitetsträning var en av de mest vanligt förekommande, interventionerna var även de med högst andel statistiskt signifikanta resultat. I samband med utredning och utförande av de varierade interventionerna i olika kombinationer var det vanligt förekommande att arbetsterapeuten gjorde ett hembesök i klientens ordinära boende, interventionerna utfördes då i klientens kända omgivande miljö och aktivitetskontext. Slutsats: Slutsatsen är att arbetsterapeutiska interventioner har varierad effekt vad gäller att förebygga återinskrivning på sjukhus. Att ta hänsyn till klientens aktivitetskontext genom att utföra interventioner i klientens hemmiljö har effekt på resultatet. Ofta utförs fler interventioner från olika interventionsmodeller samtidigt och det är då den sammantagna effekten studerats. Fortsatt forskning behöver fastställa vilken grad av effekt varje enskild arbetsterapeutisk intervention har för att stötta arbetsterapeuten i val av interventionsmodeller till varje enskild klient för att förebygga återinskrivning på sjukhus. / Aim: The aim of the study was to compile occupational therapy interventions and their effects to prevent readmissions to hospitals.  Method: The authors chose a literature review based on a quantitative methodology and reviewed 10 articles retrieved from the databases Pubmed and Cinahl. The data was analyzed and compiled into four subcategories based on the intervention models from the Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM): compensatory model, acquisitional model for occupational skills training, restorative model for enhancing body functions and other client elements and educational and teaching model.  Result: The result showed that occupational therapy interventions have an effect as regards to reducing the risk of readmission to hospitals for different age and patient groups. The interventions based on different intervention models had several degrees of evidence. Some were statistically significant, while others had between low and high effects without statistical significance. The intervention model acquisitional model for occupational skills training was one of the most common, along with it being the model with the highest proportion of statistically significant result. It was common that the occupational therapist during the evaluation and intervention phase made a home visit to the client with intentions to perform various interventions in several combinations in their home environment and occupational context.  Conclusion: The conclusion is that occupational therapy interventions have a variation of positive effects in terms of reducing the risk of readmission to hospitals and that taking considerations to the client’s occupational context by doing home visits have an effect on the result. Frequently, multiple interventions from different intervention models are integrated and that is the combined effect that is studied. Future research is needed to determine the effect of each occupational therapeutic intervention, and how it can guide occupational therapists in their choice of intervention models to prevent readmission to hospitals for their clients.

No description available.

No description available.

Syfte: Studiens syfte var att studera yrkesverksamma arbetsterapeuters upplevelser av möjligheter och hinder till kompetensutveckling inom demensområdet. Metod: För att besvara studien syfte valdes ett digitalt frågeformulär med en kvalitativ utformning ochen induktiv ansats. Deltagarna i studien utgjordes av 70 yrkesverksammaarbetsterapeuter inom demensområdet. Bearbetning och analys av insamlade datagenomfördes i två steg. Deskriptiva data sammanställdes i figurer, och fritextsvaranalyserades med en induktiv ansats genom innehållsanalys. Resultat: Den deskriptivadatan sammanställdes i fyra figurer, vilka beskrev bakgrundsinformation. Innehållsanalysen resulterade i två kategorier. Kategorin Ledningens betydelse för kompetensutveckling beskriver respondenternas uppfattning av chefers och verksamhetens ansvar för kompetensutveckling, samt hur dessa skapar möjligheter och hinder för kompetensutveckling inom demensområdet. Kategorin illustrerar att en engagerad och insatt ledning var betydande för möjligheterna till kompetensutveckling.I kategorin återspeglas även betydelsen av teamsamverkan och att arbeta evidensbaserat. Kategorin Arbetsterapeutens ansvar beskriver hur arbetsterapeutensindividuella ansvar utgör möjligheter och hinder för kompetensutveckling inomdemensområdet. I kategorin framkommer upplevda hinder som resursprioritering, tidoch eget intresse. Slutsats: Studiens resultat visade på ett komplext samspel mellanledningen och arbetsterapeuten för att möjliggöra kompetensutveckling inomdemensområdet. Resursprioriteringar och tidsbrist skapade hinder förkompetensutveckling. En sammanhållen organisation med tydliga mål och engageradechefer med kunskap om arbetsterapi skapade möjligheter för kompetensutveckling. Attarbeta i team, samt betydelsen av att arbetsterapeuten ska kunna kommuniceraprofessionens kompetens, ansvar och skyldigheter till chefer och ledning framkom sommöjligheter till kompetensutveckling inom demensområdet. / Aim: The purpose of the study was to study professional occupational therapists' experiences of opportunities and obstacles to competence development in the field of dementia. Method: To answer the purpose of the study, a digital questionnaire with aqualitative design and an inductive approach was selected. The participants in the study consisted of 70 professional occupational therapists in the field of dementia. Processingand analysis of the collected data was carried out in two stages. Descriptive data werecompiled into figures, and free-text responses were analyzed with an inductive approachthrough content analysis. Result: The descriptive data was compiled into four figures,which described background information. The content analysis resulted in twocategories. The category Management's importance for competence developmentdescribes the respondents' perception of managers' and the business's responsibility forcompetence development, and how these create opportunities and obstacles tocompetence development in the field of dementia. The category illustrates that acommitted and informed management was significant for the opportunities for skillsdevelopment. The category also reflects the importance of team collaboration andworking evidence-based. The category Occupational Therapist's Responsibilitydescribes how the occupational therapist's individual responsibility constitutesopportunities and obstacles for competence development in the field of dementia. In thecategory, perceived obstacles such as resource prioritization, time and self-interestemerge. Conclusion: The results of the study showed a complex interaction between themanagement and the occupational therapist to enable competence development in thefield of dementia. Resource priorities and lack of time created barriers to skillsdevelopment. A cohesive organization with clear goals and committed managers withknowledge of occupational therapy created opportunities for skills development.Working in teams, as well as the importance of the occupational therapist being able tocommunicate the profession's competence, responsibilities and obligations to managersand management emerged as opportunities for competence development in the field ofdementia.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.