Bakgrund Enligt Socialstyrelsen ska all omvårdnad av personer med demenssjukdom bedrivas personcentrerat. En stor del av denna omvårdnad sker i privata och kommunala särskilda boenden. Levnadsberättelsen för personer med demenssjukdom beskrivs som ett viktigt verktyg i den personcentrerade omvårdnaden. Syfte Syftet med studien är att beskriva undersköterskans erfarenheter av arbetet med levnadsberättelser i omvårdnaden av personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod Kvalitativ intervjustudie med tematisk analys. Semistrukturerade intervjuer genomförde med fyra undersköterskor som arbetade på särskilt boende för personer med demenssjukdom. Resultat Resultatet i föreliggande studie presenteras i form av tre huvudteman och sex underteman. Huvudtemana som presenteras är;  ”Stöd för personcentrering” som handlar om undersköterskans erfarenhet av att använda levnadsberättelsen som ett sätt att lättare utforma omvårdnaden på ett personcentrerat sätt. ”Att förstå människan bakom berättelsen” som handlar om undersköterskans erfarenhet av att genom levnadsberättelsen lättare kunna tolka och förstå reaktioner och beteenden hos den demenssjuke. ”Någon annans berättelse” som berör undersköterskans erfarenhet av att det är någon annan än den demenssjuke som styrt innehållet i levnadsberättelsen.  Slutsatser De slutsatser som dras av denna studie är att levnadsberättelsen är en grundpelare för personcentrerad omvårdnad. Levnadsberättelsen måste betraktas som och användas som ett levande dokument. Rutinerna för insamlande och revidering av levnadsberättelsen måste utvecklas. Levnadsberättelsen kan underlätta men aldrig ersätta relationsbyggandet mellan den demenssjuka personen och vårdaren. / Background The Swedish National Board of Health and Welfare states that all caring for people with dementia shall be done with a person-centered approach. A large amount of this care takes its place in private and community nursing homes. Using life stories for people with dementia is described as an important tool for person-centred care.  Aim The aim of this study is to describe the associate nurses' experience of life story work in caring for people with dementia in nursing homes.  Method Qualitative interview study with thematic analysis. Semi-structured interviews were conducted with four associate nurses working in a nursing home for people with dementia.  Results The result of the present study is presented in three main themes and six subthemes. The man themes presented is: “A support for person-centredness” which deals with the associate nurse’s experience of using the life story as a way to make the caring more personcentered. “To understand the person behind the story” which deals with the associate nurse’s experience of using the life story to easier interpretet and understand reactions and behaviours of the person with dementia. ”Someone else’s story” Which delas with the experience of the associate nurse that there is someone other than the person with dementia that have controlled the content of the life story.  Conclusions The conclusions drawn by this study is that the life story is a cornerstone in person-centered care. The life story must be looked upon and used as a living document. The routines for collection and revision of life stories need further development. The life story can help but never replace the building of relationships between the person with dementia and the carer.